Ernst Eriksson
| Ernst Eriksson | |
.jpg) | |
| Född | 10 februari 1881[1] Vittinge församling[2][3][1], Sverige |
|---|---|
| Död | 10 januari 1956[4][1] (74 år) Kungsholms församling[4][1] |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[5] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[1], esperantist, kontorist[2][1] |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1918–1948)[6][1] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna[6][1] | |
| Namnteckning | |
_sign.jpg){kind=small} | |
| Redigera Wikidata | |
Ernst Gustaf Eugen Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Stockholm), född 10 februari 1881 i Vittinge, Västmanlands län, död 10 januari 1956 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk riksdagspolitiker, riksgäldsfullmäktig, fackligt aktiv järnvägsarbetare, och esperantist.
Eriksson antogs vid Statens Järnvägar som bromsare/stationskarl år 1901 med stationeringsort Stockholm, där han avancerade till förste kontorist år 1917. Han var under åren 1918–1948 ledamot av riksdagens andra kammare representerande Stockholms stad. Åren 1937–1951 satt han i fullmäktige för Riksgäldskontoret. Han innehade ett stort antal viktiga uppdrag, såväl inom den fackliga som den politiska arbetarrörelsen och den bostadskooperativa rörelsen. Han var ledamot av järnvägsmannaförbundets styrelse 1904–1944.[7]
Utöver riksdagsmannagärningen hade Ernst Eriksson under 40 år ytterligare statliga och kommunala uppgifter och uppdrag av vikt, därtill var han en stor ivrare för esperanto. Han var under många år ordförande för Sveda Laborista Esperanto Asocio, Svenska arbetaresperantoförbundet (SLEA), samt ledamot i andra esperantoförbund, och var enligt Enciklopedia de Esperanto en av de mest generösa bidragsgivarna till diverse esperanto-organisatoner.
Eriksson lärde sig esperanto 1901. Han bidrog som medarbetare i bland annat Svenska Arbetar-Esperantisten, skrev artiklar och höll tal om esperanto i riksdagen.
Tillsammans med journalisten John Johanson översatte han Eugene Lantis Arbetare-esperantismen[8] till svenska, utgiven 1931, och skrev med Johansson en kompletterande svensk grammatik till en lärobok av tyske esperantisten Ludwig Puff, 1933.[9] Eriksson ledde också arbetet med det långlivade fasta inslaget med esperantoinnehåll i järnvägsarbetarnas tidning Signalen.[10]
Eriksson var son till hemmansägre Erik Johansson och Anna Lovisa Schenning, och gifte sig 1904 med Hulda Pettersson, född 1883.[7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Tidens kalender 1933, almanack och uppslagsbok. Stockholm: Tidens förlag, 1932, sid. 122.
- Eriksson Ernst Gustat Eugen [sic!] i Enciklopedio de Esperanto, 1934
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 81, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfMpQ, läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 1 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 1 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Svenskagravar.se, läs online, läst: 1 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 9 april 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 69, läs onlineläs online, läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Eriksson, Ernst i Vem är det 1945
- ^ https://libris.kb.se/bib/8218908, https://libris.kb.se/bib/10234709
- ^ http://libris.kb.se/bib/1347067
- ^ Svedujo i Enciklopedio de Esperanto, 1934 (det dittills mest långlivade dylika inslaget, enligt denna källa)