Erling Eidem

	Ärkebiskop; Erling Eidem
	Erling Eidem
Kyrka	Svenska kyrkan
Stift	Uppsala stift, ärkebiskop
Period	1932–1950
Företrädare	Nathan Söderblom
Efterträdare	Yngve Brilioth
Prästvigd	8 januari 1914 i Göteborg för Lunds stift
Biskopsvigd	22 maj 1932 av Olof Bergqvist
Akademisk titel	Teologie doktor
Född	23 april 1880; Göteborg
Död	14 april 1972 (91 år); Vänersborg

Erling Eidem, ursprungligen Andersson, född 23 april 1880 i Göteborg, död 14 april 1972 i Vänersborg, var en svensk präst och ärkebiskop 1932–1950.

Utbildning och karriär

Eidem var son till grosshandlaren och ägaren till Fåglaviks glasbruk Anders Magnus Andersson, död 1891, och norskan Pauline Rosine Eidem, död 1893. Erling Andersson tog sin mors efternamn. Eidem blev filosofie kandidat vid Göteborgs högskola 1903, teologie kandidat vid Lunds universitet 1907, teologie licentiat 1912 och disputerade för doktorsgraden 1913 på en avhandling med titeln Pauli bildvärld. Bidrag till belysande av apostelns omgivning, uttryckssätt och skaplynne. 1. Athletæ et milites Christi; han promoverades till teologie doktor 1918 i Lund. Han var docent i nytestamentlig exegetik i Lund 1913–1924 och assistent vid Uppsala universitet 1918–1919. Han var kyrkoherde i Gårdstånga 1924–1928 och innehade professuren i exegetik i Lund från 1926 respektive i Nya Testamentets exegetik i Lund från 1928 till 1932 då han tillträdde som ärkebiskop.

Erling Eidem höll sin avskedsföreläsning som akademisk lärare den 10 maj 1932 i Carolinasalen i gamla biblioteket vid Lundagård. Den 22 maj samma år biskopsvigdes Eidem i Uppsala domkyrka av biskop Olof Bergqvist. Han utsågs 1940 till överhovpredikant.

Eidem gav under 1930-talet uttryck för vad som idag skulle kallas nationalistiska åsikter, men höll också en rågång mot den dåvarande nazityska regimen, i det att han skickade varningar till den evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland angående den förhärjande antisemitismen. År 1934 fick Eidem audiens hos Adolf Hitler och han försökte förmana honom. Han fick inget gehör från Hitlers håll och menade sig efteråt ha sett djävulen i ögonen.

Han var en omtyckt uppbyggelseförfattare, vars bok Den lidande Guden blev en klassiker. Det går även ett stråk av kristen mystik genom det han skriver.

Eidem slutade sitt uppdrag 1950 och blev därmed den förste ärkebiskop sedan reformationen som inte haft ämbetet livet ut.

Utmärkelser och ledamotskap

Erling Eidem var teologie hedersdoktor vid universiteten i Tübingen 1932, Edinburgh, 1933, Prag 1937, Oxford 1937, Delaware 1938, Sopon 1947, Åbo 1948 samt vid Augustana College, Rock Island USA 1948 samt PhD honoris causa vid Upsala College East Orange 1948. Han blev hederssenator vid Halle-Wittenbergs universitet 1932. Han var ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Vetenskapssocieteten i Lund, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala och hedersledamot av Nathan Söderblom-sällskapet.

Vid dess grundande 1949 var Eidem en av de kyrkomän som donerade medel till den högkyrkliga S:t Ansgars stiftelse i Uppsala.

Svenska utmärkelser

Ledamot och Kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (Serafimerorden), 16 juni 1938.^[1]
Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen, 1928.^[2]
Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen, 1948.^[3]
Konung Gustav V:s minnestecken, 1951.^[3]

Utländska utmärkelser

Storkorset av Danska Dannebrogorden, senast 1940.^[2]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, senast 1940.^[2]
Innehavare av första klassen av Estniska Örnkorset, senast 1940.^[2]

Familj

Erling Eidem gifte sig 1909 med Elisabeth Eklund, dotter till domprosten och professorn Pehr Eklund. Dottern Astrid (1910–2006) var gift med Sven Joachimsson. Han hade elva syskon, bland andra Magnus Eidem (1866–1930), som var bruksägare på Fåglaviks glasbruk, Pauline (f. 1867 i Göteborg), Rolf (f. 1870 i Göteborg), Hugo (f. 1871 i Göteborg), Astrid (f. 1877 i Göteborg) samt Signe (f. 1878 i Göteborg).^[4]

Erling Eidem ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.^[5]

Kaj Munk

Efter mordet på Kaj Munk den 4 januari 1944 tryckte den danska motståndsrörelsestidningen De frie Danske fördömande reaktioner ifrån inflytelserika skandinaver, inklusive Eidem.^[6]

Bibliografi (urval)

Pauli bildvärld. Bidrag till belysande af apostelns omgifning, uttryckssätt och skaplynne. Athletae et milites Christi I, 1913 (avh.)
Den lidande Guden. Några subjektiva betraktelser över det högst objektiva, 1921
Själens Jakobskamp Några meditationer, 1927
Han som var och som är : Enheten mellan förflutet och närvarande från trons synvinkel, 1923
Tjänaren. Stilla tankar invid Frälsarens smärtoväg, 1953
Allt-Intet. Tankar över ett kapitel av Pauli brev till de kristna i Filippi, 1932
Herrens Moder Magnificat-variationer, 1929
Det kristna livet enligt Paulus. I-II, SKDB. Uppsala 1927

Referenser

Noter

^ Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1955
^ [a b c d] Ecklesiastikstaten i Sveriges statskalender 1940
^ [a b] Kungl. Hovstaterna i Sveriges statskalender 1955
^ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
^ Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Eidem, Erling
^ ”KAJ MUNK IN MEMORIAM” (på danska). De frie Danske: s. 6. januari 1944. http://www.illegalpresse.dk/papers/show/id/68. Läst 18 november 2014. ”Med oprørt Sind og Smerte har vi modtaget Budskabet om den uhyggelige Blodsdaad ved Silkeborg. Kaj Munk var indenfor vide Kredse i vort Land beundret som en benaadet Forkynder og en skabende Kunstner”

Tryckta källor

Vem är det 1955
Sveriges dödbok 1950-1999 (CD-ROM)
Eino Murtorinne: Erzbischof Eidem zum deutschen Kirchenkampf, 1933–1934. Helsinki 1968. ISSN 0355-1636, Libris 8145590
Birgitta Brodd: Ärkebiskop Erling Eidem under kyrkostrid och världskrig : en studie i förhållningssättet till Tyskland under andra världskriget med beaktande av de svensk-engelska kyrkorelationerna 1933–1945 belyst genom tre utrikesdepartement6. (Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensis 50.). Uppsala 2017
Klas Hansson, Svenska kyrkans primas. Ärkebiskopsämbetet i förändring 1914–1990. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 47. Uppsala 2014. ISBN 978-91-554-8897-0.i
Hilding Pleijel, "Erling Eidem i närbild. Personliga hågkomster" utgivna med kommentarer av Anders Jarlert. Kyrkohistoriska årsskrift 120 (2020).

Företrädare: Nathan Söderblom	Ärkebiskop i Uppsala 1932–1950	Efterträdare: Yngve Brilioth
Företrädare: Nils Widner	Överhovpredikant 1940–1959	Efterträdare: Olle Nystedt

[1] Kungl. Serafimerorden i Sveriges statskalender 1955

[Statkal40Eckles-2] [a b c d] Ecklesiastikstaten i Sveriges statskalender 1940

[Statkal55-3] [a b] Kungl. Hovstaterna i Sveriges statskalender 1955

[4] Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003

[5] Begravda i Sverige, CD‐ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Eidem, Erling

[6] ”KAJ MUNK IN MEMORIAM” (på danska). De frie Danske: s. 6. januari 1944. http://www.illegalpresse.dk/papers/show/id/68. Läst 18 november 2014. ”Med oprørt Sind og Smerte har vi modtaget Budskabet om den uhyggelige Blodsdaad ved Silkeborg. Kaj Munk var indenfor vide Kredse i vort Land beundret som en benaadet Forkynder og en skabende Kunstner”

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]