Erland Sundström
Erland Sundström | |
Född | 8 januari 1908 Enköping, Sverige |
---|---|
Död | 19 mars 1988 (80 år) |
Nationalitet | svensk |
Yrke/uppdrag | redaktör, pastor, lärare, författare |
Känd för | pastor i Svenska Missionsförbundet |
Karl Axel Erland Sundström, född 8 januari 1908 i Enköping, död 19 mars 1988,[1] var en svensk pastor i Svenska Missionsförbundet, redaktör, gymnasielärare och läroboksförfattare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Erland Sundström växte upp i Enköping och började efter sexårig folkskola sitt arbetsliv som springpojke i Lindqvists färghandel där. 1924 flyttade han till Stockholm, tjänstgjorde från 1925 som resande evangelist i fem år och genomgick därefter Svenska Missionsförbundets teologiska seminarium 1930–33. Han avlade studentexamen 1935, blev fil. kand. 1939 och fil. lic. 1950 på en religionssociologisk licentiatavhandling i praktisk filosofi. Han var pastor i Bromma missionsförsamling 1933–1936 och därefter ungdoms- och studiesekreterare i samfundet 1937–1946. Som redaktör var han anställd på Svensk Veckotidning 1947–1952 och 1957–62, på Svenska Journalen 1952–1953, Svenska Morgonbladet 1953–1957, där han var kulturredaktör, och slutligen vid Centralförbundet för nykterhetsundervisning 1962–65. Efter att ha undervisat som timlärare tjänstgjorde han som lektor i kristendom och filosofi vid Stockholms samgymnasium, senare Wallin-Åhlinska samgymnasiet, till pensioneringen. Han hade också uppdrag som ledamot av svenska Unescorådet, Statens folkbildningsnämnd, Kommittén för folkrörelseforskning, Svenska Missionsförbundets styrelse med mera.
Han var från 1934 gift med Rut, född Ekman (1909–1993), och är far till författaren Gun-Britt Sundström.
” | Erland Sundström var en av svensk frikyrkas främsta opinionsbildare. Som pastor i Svenska Missionsförbundet, som chefredaktör för Svensk Veckotidning, som religionssociolog och författare till närmare 50-talet böcker utövade han stort inflytande i frågor som rör ekumenik, mission, socialpolitik, alkoholpolitik och i samhällsdebatten i stort. Han var en skarpögd analytiker med stor argumentationsförmåga och snabb replikföring. Samtidigt var Erland Sundström i ordets bästa mening gudfruktig med en varm omtanke om sina medmänniskor och ansvarskänsla för alla svaga och utsatta. Som förkunnare var han lysande med en formuleringskonst långt utöver det vanliga. | „ |
– Ur f.d. utbildningsminister Jan-Erik Wikströms minnesruna |
Bibliografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1928 Personlig upplevelse
- 1929 Ett apostoliskt tidevarv
- 1931 Är religionen opium för folket
- 1940 Du skall icke dräpa. Tankar om krig och kristen moral
- 1944 Siare och sibyllor
- 1947 Odödlighetstanke och uppståndelsetro
- 1947 Folkrörelserna och det nya samhället
- 1951 Med Paulus i Grekland
- 1951 Tre livsåskådningar
- 1952 Trossamfund i det svenska samhället
- 1953 Arvet från Waldenström (red.)
- 1955 Pass för Amerika
- 1956 Så såg vi Sovjetunionen (med Westin m.fl.)
- 1957 På liv och död
- 1959 Förbundskyrkan – nådegåva eller villfarelse?
- 1960 Afrika spränger bojorna
- 1962 Indien vid korsvägen (med Wikström)
- 1965 Oss följer ju Herden
- 1965 Religionskunskap för fackskolan
- 1968 Filosofi för gymnasiet
- 1970 Stenen som gråter blod
- 1971 Den karismatiska vågen
- 1972 Religionskunskap för gymnasiet (med Rodhe)
- 1973 Revolution i Jesu namn
- 1974 Framtidsstudier
- 1976 Omvändelsen
- 1978 Folkmord eller frigörelse. Om mission och missionskritik
- 1982 Bokslut
- 1983 Sion i sikte
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Sundström, K A Erland i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- Sundström, K A Erland i Vem är det 1985
- Runa signerad Walter Persson i DN 22/3 1988
- Jan-Erik Wikström i SvD 23/3 1988
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Döda 1982–1992 i Vem är det 1993