Hoppa till innehållet

Erik Henrik Vilhelm Haij

Från Wikipedia
Erik Henrik Vilhelm Haij
Född29 november 1773
Död3 februari 1821 (47 år)
Onsjö, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
Befattning
Brigadchef (1819–)
MakaCharlotta Vilhelmina von Platen
(g. –1821)
BarnBernhard Haij (f. 1859)
Utmärkelser
Riddare av Svärdsorden (1802)
Redigera Wikidata

Erik Henrik Vilhelm Haij, född 29 november 1773 i Stockholm, död 3 februari 1821 på Onsjö fideikommiss, var en svensk friherre, generalmajor[1] och fideikommissarie.[2]

Haij var son till översten Vollrat Vilhelm Haij (1731–1803). Han blev volontär vid Västgöta-Dals regemente 1780, sergeant där 1781,[3] 1789 löjtnant och stabskapten tre år senare. År 1798 utnämndes han till kapten, sekundmajor 1805 och överstelöjtnant 1809. Därefter blev han förste major och överste för Bohusläns regemente 1810.[4] Han blev sedan generaladjutant 1818 och chef för en infanteribrigad samma år. Den 24 juni 1819 utnämndes han till generalmajor.[1] Under sin militära yrkeskarriär bevistade han bland andra fälttågen i Pommern 1807.[4]

Haij erhöll friherrlig rang den 26 januari 1815, och introducerades två år senare under nummer 362.[1]

Haij var gift med friherrinnan Charlotta Vilhelmina von Platen (1779–1860) dotter till Philip von Platen, och i äktenskapet föddes flera barn.[1]

Militära titlar
Företräddes av
Johan Leonard Belfrage
 Chef för Bohusläns regemente
1810–1821
Efterträddes av
Philip von Mecklenburg
Svenska adelstitlar
Ny titel  Friherre Haij(1)
1817–1821
Efterträddes av
Vollrat Vilhelm Haij
Anmärkningar och referenser
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adelskapet till primogenitur.
Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig efter faderns död.