Hoppa till innehållet

Erik Håker

Från Wikipedia
Erik Håker
Erik Håker i junu 1977
Född4 mars 1952 (72 år)
Oppdal, Norge
Medborgare iNorge
SysselsättningAlpin skidåkare[1]
Utmärkelser
Olavstatuetten (1978)
Holmenkollenmedaljen (1979)
Redigera Wikidata

Erik Håker, född 3 april 1952 i Oppdal, är en norsk alpin skidåkare som under 1970-talet representerade Norge i världscupen och de olympiska vinterspelen. Håker tog 5 segrar i världscupen, fyra i storslalom och en i störtlopp. Den första världscup segern kom i storslalom i Val d'Isere 1971 och fram till segern 1974 i Fulpmes vann han ytterligare tre tävlingar i storslalom. Han kom två i storslalom i Val Gardena 1975 men tog därefter enbart pallplaceringar i störtlopp och den sista världscupsegern 1978 i Val Gardena.[2]

Erik Håker deltog i tre olympiska vinterspel, Sapparo 1972, Innsbruck 1976 och Lake Placid 1980. Håkers bästa placering kom 1972 då han slutade femma i störtlopp. Han ledde storslalomtävlingen 1972 efter det första åket, men körde ut i det andra åket. I sitt sista OS 1980 slutade han på 17 plats i störtlopp.[3]

Erik Håker mottog Holmenkollmedaljen 1979 tillsammans med den sovjetiska längdskidåkaren Raisa Smetanina och Ingemar Stenmark.

  1. ^ FIS databas, FIS-alpinskidåkar-ID: 22848, läst: 26 april 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Erik HåkerInternationella Skidförbundets webbplats
  3. ^ Resultatsammanställning från Sports-Reference.com: Erik Håker Arkiverad 3 december 2016 hämtat från the Wayback Machine.