Waldemar Rudin
| Waldemar Rudin | |
 | |
| Född | 20 juli 1833[1][2] Östra Ryds församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 2 januari 1921[1][3] (87 år) Uppsala församling[1][3], Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[4] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst[1], teolog[1] |
| Befattning | |
| Stol nummer 16 i Svenska Akademien (1896–1921)[5] | |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Barn | Daniel Rudin |
| Redigera Wikidata | |
Erik Georg Waldemar Napoleon Rudin, född 20 juli 1833 i Östra Ryds församling, Östergötlands län, död 2 januari 1921 i Uppsala församling, Uppsala län, var en svensk mystiker, professor och hovpredikant. Han var dotterson till Georg Henric och Anna Leonore König samt far till Daniel Rudin.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Rudin var i sin mystiska andlighet influerad av radikalpietismen och kvietismen. På 1860- och 1870-talet hade han en förkärlek för gammal luthersk teosofi, vilket syns i hans predikningar från den tiden. Vid denna tid gick han också med i Bergmankretsen, en krets av mystiskt intresserade präster och hovpredikanter.
Rudin blev student vid Uppsala universitet 1851 och filosofie doktor där 1857. Efter teologiska studier, både hemma och utomlands, blev han 1862–69 föreståndare för Fosterlandsstiftelsens hednamission. Men han tvingades avgå på grund av hans av Johann Tobias Beck inspirerade lära om den subjektiva rättfärdiggörelsen, och sitt stränga krav på helgelse. Detta väckte stor uppståndelse i nyevangeliska kretsar. På hösten 1869 blev Rudin vikarierande komminister i Klara församling i Stockholm. Tre år senare flyttade han till Uppsala som docent i estetik. År 1875 utnämndes Rudin till teologie adjunkt vid Uppsala universitet samt kyrkoherde i Uppsala-Näs församling till och med 1893. År 1877 blev han teologie doktor i Uppsala och samma år även extra ordinarie professor i exegetik samt ordinarie professor 1892. Rudin blev ledamot av bibelkommissionen 1884.
Hans installationsföreläsning vid Uppsala universitet 1893 blev mycket omdebatterad och kom även ut i tryck: "Den gudomliga uppenbarelsens förnedringsgestalt i den heliga skrift". Där öppnade han försiktigt upp för bibelkritiken, vilket utlöste ett ramaskri i de konservativa nyevangeliska kretsar som han var känd och älskad i. Bibelkritiker hänvisade sedan ofta till denna föreläsning.
Han var ledamot av Svenska Akademien 1896–1921, stol nr 16.
Rudin finns representerad i Den svenska psalmboken 1986 med tonsättningen av ett verk (nr 314).
Rudin blev något av en prototyp för den helgade människan. Man jämförde honom med David Petander, "den svenske Franciskus". Rudin hade förvisso en helgad personlighet, vilket åskådliggörs av att han, när nästan hela hans dyrbara bibliotek brann ner, menade att det skedde för att han var för fäst vid sina böcker. Han gav även upp fiolspelet i sin tidiga ungdom, för att inte det skulle hindra honom i hans gudssökande. Han var en asket som stundom rentav åt dåligt.
Psalmer
[redigera | redigera wikitext]- Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar (1986 nr 314) tonsatt 1888.
Bibliografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Har vid den inflytelse, romerska literaturen öfvat i sednare tid, språket eller innehållet egt största betydelsen (avhandling 1857)
- Den onda andeverldens magt och vanmakt (1867)
- Maningar på vägen och vid arbetet – Afskedsord till missionärer (1867)
- Frigörelsen i sanning (1867)
- Om det personligas betydelse vid förkunnelsen af Guds ord (1869)
- Evighetsvinkar (predikosamling i uppemot tio band, 1872–99)
- Sören Kierkegaards person och författarskap – ett försök (1880)
- Inledning till profetian i det Gamla Testamentet (1884)
- Några lärdomar om bönen (1892)
- Den gudomliga uppenbarelsens förnedringsgestalt (1893)
- Första Mosebok och Egypten – Jesu lif intill tiden för hans offentl. uppträdande / Öfv. af G. Montan (1895)
- Blickar in i evigheten, tankar af Johann Friedrich Oberlin, meddelade af Gotthilf Heinrich von Schubert, utg. med förord och afslutn. af W. Rudin (1913)
- Betyda våra ord något (1914)
- Kristi uppståndelse, några tankar (1919)
- Försoningen, några belysande synpunkter (1920)
- Tankar ur det inre livet (1–3, 1923–1925)
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Hvar 8 dag : illustreradt magasin, [Första årgången, 1 oktober 1899–23 september 1900], D F Bonnier, Göteborg 1900, s. 739
- Daniel Rudin: Waldemar Rudin. Levnadsteckning. 1922
- Bengt Åberg: Individualitet och universalitet hos Waldemar Rudin. 1968 (avh.)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] E G Waldemar N Rudin, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7020, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Östra Ryds kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00488/C/3 (1812-1852), bildid: C0015103_00137, sida 131, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 16 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Uppsala domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/11632/F/13 (1918-1926), bildid: 00150930_00151, sida 148, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 16 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Svenska Akademin ledamotsregister: rudin-waldemar, läst: 16 juli 2020.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Waldemar Rudin i Libris
- Rudin, Erik Georg Valdemar Napoleon i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Waldemar Rudin i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Bengt Åberg: Waldemar Rudin i Svenskt biografiskt lexikon (1998-2000)
| ||||||||
|