Hoppa till innehållet

Ensio Siilasvuo

Från Wikipedia
Ensio Siilasvuo
FöddPehr Hjalmar Ensio Strömberg
1 januari 1922[1][2]
Helsingfors
Död10 januari 2003[1] (81 år)
Kauniala sjukhus, Finland
BegravdUleåborgs begravningsplats
Medborgare iFinland
Utbildad vidOulun Lyseo
SysselsättningMilitär, militärattaché
FöräldrarHjalmar Siilasvuo
Utmärkelser
Storkorset av Finlands Lejons orden[3]
Storkors av Leopold II:s orden[3]
Järnkorset av 2:a klassen[3]
Kommendör av Cederträdorden[3]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[3]
Kommendör av Hederslegionen[3]
Egyptens förtjänstorden[3]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[3]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[3]
Frihetskorsets 3. klass[3]
Vinterkrigets minnesmedalj[3]
Frihetskorsets 4. klass[3]
Frihetskorsets 4. klass[3]
Kommendör av Legion of Merit[3]
Redigera Wikidata

Pehr Hjalmar Ensio Siilasvuo (fram till 1936 Strömberg), född 1 januari 1922 i Helsingfors, död 19 januari 2003 i Esbo, var en finländsk general. Han var son till den från vinterkriget välkände general Hjalmar Siilasvuo.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Siilasvuo tog värvning i finska armén 1940 och examinerades som löjtnant från militärakademins infanterilinje strax före fortsättningskriget 1941. Han sårades två gånger under kriget. Efter kriget arbetade han som instruktör och kompanichef 1945-50. Efter krigsskolan, tjänstgjorde han som officer vid högkvarteret för Uleåborgs militärdistrikt åren 1953-55 och fortsatte vid Rovaniemi militärdistrikt som stabschef under åren 1956-57.

Senare ledde Siilasvuo flera FN-uppdrag. Han var kommendör för den finländska kontingenten till Cypern 1965, UNFICYP. Han tjänstgjorde i en rad olika befattningar i Mellanöstern efter sexdagarskriget och han var kommendör för UNEF IISinaihalvön från slutet av oktoberkriget 1973 till augusti 1975. I augusti 1975 tilldelades han till den nya tjänsten som chefssamordnare för FN:s fredsbevarande uppdrag i Mellanöstern, ett uppdrag som han uppehöll fram till att fred nåddes mellan Egypten och Israel 1979.

Sillasvuo avgick från aktiv tjänst 1980, men befordrades till full general den 6 oktober 1998.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Munzinger Personen, Ensio Siilasvuo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ensio Siilasvuo, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 13 september 2023.[källa från Wikidata]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]