Hoppa till innehållet

Engelsk-ryska ententen

Från Wikipedia

Den engelsk-ryska ententen[1] eller engelsk-ryska konventionen[2] var en överenskommelse mellan Ryssland och Storbritannien som ingicks den 31 augusti 1907 i Sankt Petersburg.[3] I avtalet (som egentligen var tre separata avtal, ett för varje land) kom länderna överens om hur deras koloniala intressen skulle lösas i Persien (Iran), Afghanistan och Tibet. Avtalet delade upp Persien i intressesfärer, uppgav att inget av länderna skulle blanda sig i Tibets interna angelägenheter, samt erkände Storbritanniens inflytande över Afghanistan. Överenskommelsen ledde till trippelententen.[1]

Bakgrunden till avtalet kan spåras tillbaka till de motsättningar mellan Storbritannien och Ryssland som funnits i Asien sedan 1830-talet, en kamp som kom att kallas "det stora spelet". I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade Storbritannien stridit i det andra boerkriget, en erfarenhet som man ville undvika. Det brittiska resonemanget var att det var billigare med diplomati jämfört med krig.[3]

I Persien hade Ryssland 1901 öppnat två konsulat och investerat i den persiska järnvägen. Det fanns även starka ekonomiska intressen från rysk sida i landet eftersom Persien var en viktig exportmarknad. Resultatet av ententen blev att Persien delades in i en stor rysk zon i norr, två mindre neutrala zoner och en brittisk zon i syd.[3]

Gällande Afghanistan hade Storbritannien intressen av att kontrollera landet eftersom det innebar tillgång till Indien. Ryssland å sin sida bekymrade sig över gränsområdet där man såg problem med kriminalitet, flyktingar och sjukdomar.[3]