Emma Turner
| Emma Turner | |
 | |
| Född | 9 juni 1867 Langton Green, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 13 augusti 1940[1] (73 år) Cambridge |
| Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Sysselsättning | Fotograf[2], ornitolog[3], författare |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Linnean Society of London (1904)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Emma Louise Turner, född 1866 och död 13 augusti 1940 i Cambridge var en brittisk ornitolog, författare och banbrytande fågelfotograf.
Turner började fotografera fåglar år 1900 efter att ha träffat nestorn inom fågelfotografering, Richard Kearton.[4] Hon började studera fågellivet i Storbritanniens största vassområde, våtmarken Hickling Broad i centrala Norfolk. Till en början vadade hon omkring i vasshavet för att komma fåglarna tillräckligt nära men senare levde hon i långa perioder i området på sin egenkonstruerade husbåt, döpt till Water Rail.[4] Hon var den första att fotografera en vattenrall som bar sin unge i näbben.[4] 1907 publicerade hon tillsammans med P.H Bahr boken Home Life of Marsh Birds där hennes fotografier av vilda fåglar tillsammans med bobilder från Hickling Broad utgjorde något nytt inom ornitologin.[4]
Under sitt verksamma liv lyckades hon fotografera ett flertal arter som aldrig tidigare fotograferat. Mest känd är hon för att hon 1911 lyckades fotografera en årsunge av rördrom i Norfolk vilket var första beviset på att arten återvänt som häckfågel till Storbritannien, efter att ha varit lokalt utdöd sedan slutet av 1800-talet.[4] Bilden resulterade i att hon fick guldmedalj från Royal Photographic Society.[4] Som en av de tio första kvinnorna valdes hon in i Linnean Society och hon blev första kvinnliga hedersmedlem i British Ornithologists' Union.[4] 1924 sammanfattade hon sina erfarenheter från Hickling Broad i boken Broadland Birds.[5]
Under två års tid arbetade Turner för den lokala naturskyddsföreningen som den första tillsyningsmannen på ön Scolt Head strax utanför Norfolks nordkust. Ön hade stora tärnkolonier med kentsk, fisk- och småtärna och det behövdes någon som såg till att besökare inte trampade omkring i kolonierna. Utöver denna uppgift skulle hon studera fågelsträcket och ta emot gästande ornitologer. Ön var otillgänglig och hon bodde i en dragig stuga utan vatten varför en tidning som fått nys om historien döpte henne till Den ensammaste kvinnan i England, ett epitet som inte stämde och som hon ogillade men som kom att följa henne genom livet.[4] Tiden på ön sammanfattade hon i boken Birdwatching on Scolt Head som kom ut 1928.
Mot slutet av sitt liv flyttade hon till Cambridge där hon blev en förgrundsgestalt i Cambridge Bird Club.[4] I Cambridge intresserade hon sig allt mer för trädgårdsskötsel och för fågellivet i trädgårdsmiljö och hennes sista bok Every Garden a Bird Sanctuary från 1935 avhandlar just detta ämne.[4] Mot slutet av sitt liv förlorade hon synen.[4] Hon dog 74 år gammal i Cambridge 1940.[4]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1907 - The Home Life of Some Marsh Birds. H.F. & G. Witherby, Ltd.
- 1924 - Broadland Birds. Country Life.
- 1928 - Birdwatching on Scolt Head. Country Life.
- 1935 - Every Garden a Bird Sanctuary. H.F. & G. Witherby, Ltd.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: no98081276, läst: 26 mars 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Women scientists and the Freshwater Biological Association, 1929–1950, vol. 47, 1, Archives of Natural History, april 2020, s. 16-28, 10.3366/ANH.2020.0618, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.linnean.org , läst: 7 augusti 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Torgny Nordin (2015) Banbrytande fågelfotograf som strävade efter det unika, Vår Fågelvärld, nr.6, vol.74, sid:46-51
- ^ Turner, Emma (1924). Broadland Birds. Country Life. http://books.google.co.in/books/about/Broadland_birds.html?id=s7spAQAAIAAJ
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Emma Turner; a life in the reeds, radioprogram av BBC från 2012, producerat av Sarah Blunt med ljudinspelningar av Chris Watson.
|