Hoppa till innehållet

Elisabeth av Treenigheten

Från Wikipedia
Sankta Elisabeth av Treenigheten
Sankta Elisabeth av Treenigheten
Sankta Elisabeth av Treenigheten
Nunna, jungfru
Född18 juli 1880
Avord, Cher, Centre-Val de Loire, Frankrike
Död9 november 1906 (26 år)
Dijon, Côte-d'Or, Bourgogne-Franche-Comté, Frankrike
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Saligförklarad25 november 1984, Paris av
påve Johannes Paulus II
Helgonförklarad16 oktober 2016, Petersplatsen av
påve Franciskus
HelgedomSaint-Michel i Dijon
Helgondag8 november
AttributKlädd i ordensdräkt

Elisabeth av Treenigheten (franska Élisabeth de la Trinité), född Élisabeth Catez 18 juli 1880 i Avord, död 9 november 1906 i Dijon, var en fransk oskodd karmelitnunna och mystiker. Elisabeth av Treenigheten vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan med helgondag den 8 oktober. Hon är skyddspatron för de sjuka.

Elisabeth föddes som Elisabeth Catez i ett militärläger där hennes far var officer. Modern beskriver henne som "ett mycket vackert och mycket livligt barn". Hennes livlighet utvecklades till ett starkt temperament, med rent vulkaniska raseriutbrott, som präglade hela hennes barndom. Redan som tioåring uttrycker hon dock en stark kärlek till Gud och säger att hon inte kan "fatta hur man kunde ge sitt hjärta till någon annan".[1]

Elisabeth växte upp tillsammans med sin mor och yngre syster i Dijon, i en våning med utsikt över stadens karmelitkloster. Hon inspirerades av nunnorna hon såg, och när klockorna ringde till aftonbön gick hon ut på balkongen och bad samtidigt med systrarna. Elisabeth känner tidigt en stark längtan till Karmelitorden. I samband med sin konfirmation 1891 möter hon klostrets priorinna, och talar med henne om sin kallelse till nunna. Därefter sker en förändring i hennes sinnesstämning och hennes ilska stillar sig. Vid fjorton års ålder avger hon ett evigt kyskhetslöfte.[1]

Jag var nästan fjorton år då jag under tacksägelsen kände mig oemotståndligt driven att välja honom som min ende Brudgum och, utan att dröja, förband jag mig med honom genom jungfrulighetslöftet.
– Elisabeth av Treenigheten, ur "Den heliga ensamheten", Ingegerd Källström, 2022

Innan hon gick in i klosterorden levde hon dock ett fortsatt livfullt liv, hon älskade att dansa och musicera, klädde sig elegant och erkände sig vara kokett. Inspirerad av Teresa av Avila fann hon ingen nackdel med detta, för hon såg sig redan tillhöra Kristus helt och fullt. "Ty är ens hjärta besegrat av någon, vem skulle då kunna dra bort uppmärksamheten?" skriver hon i ett brev.[2]

Elisabeth blir postulant vid 21 års ålder, och när hon fyllt 23 avlägger hon sitt löfte som karmelitnunna. I samband med att Elisabeth 1903 går in i Karmelitorden tilldelas hon namnet Maria-Elisabeth av Treenigheten. Hon tar till sig namnet som sin nya identitet, dock används namnet "Maria" sällan. Elisabeth lever sin dröm i klostret. Hon skriver: "Jag finner inte ord för hur lycklig jag är, här finns ingenting annat än han längre. [...] Man finner honom överallt, vid tvätten såväl som i bönen".

Hennes klosterliv blir dock kort. Vid 25 års ålder drabbas hon av vad som visar sig vara Addisons sjukdom, som ger henne svåra invärtes smärtor. Trots det är hon vid gott mod, och hennes medsystrar beskriver henne som fortsatt humoristisk och kärleksfull. Hennes sista ord innan hon dör den 9 november 1906 är "Jag går till Ljuset, till Kärleken, till Livet".[3]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Den heliga ensamheten", En bok om Elisabeth av Treenigheten Ingegerd Källström (Artos förlag 2022). Din närvaro är min glädje" Elisabeth av Treenighetens liv och budskap. Koen de Meester (Tågarp-Glumslöv 2006)

  1. ^ [a b] Källström, Ingegerd (2022). Den heliga ensamheten. En bok om Elisabeth av Treenigheten.. sid. ss. 29-34 
  2. ^ Källström, Ingegerd (2022). Den heliga ensamheten. En bok om Elisabeth av Treenigheten. sid. ss. 35-38 
  3. ^ Källström, Ingegerd (2022). Den heliga ensamheten.. sid. ss. 40-49 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]