Hoppa till innehållet

Eldminivett

Från Wikipedia
Eldminivett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hona eldminivett på Sri Lanka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGråfåglar
Campephagidae
SläktePericrocotus
ArtEldminivett
P. flammeus
Vetenskapligt namn
§ Pericrocotus flammeus
Auktor(Forster, 1781)

Eldminivett[2] (Pericrocotus flammeus) är en asiatisk fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den är nära släkt med scharlakansminivetten (P. speciosus) och behandlas ofta som en och samma art.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Eldminivetten är en stor minivett med en kroppslängd på 20–22 cm. Likt många andra minivetter är hanen svart med orangeröd undersida och inslag i vingen. Hos honan är det svarta ersatt av grågrönt och det orangeröda av gult. Unikt för arten (och nära släktingen scharlakansminivetten) är en isolerad orange (hanen) eller gul (honan) fläck på tertialerna. Jämfört med scharlakansminivetten är den något mindre och mer kortstjärtad, med djupt orangeröd undersida hos hanen, ej scharlakansröd, och hos honan kallare gråbrun ovansida med mindre inslag av gult i pannan och mörkare grå örontäckare. Lätet är en genomträngande vissling, i engelsk litteratur återgiven som "sweep-sweep".[4]

Hane på Sri Lanka.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer på Indiska halvön och Sri Lanka.[3] Tidigare behandlades scharlakansminivetten (P. speciosus) som en del av flammeus och vissa gör det fortfarande.[1]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig, men inkluderar den vida spridda scharlakansminivetten i bedömningen.[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pericrocotus flammeus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]