Hoppa till innehållet

Elaphe sauromates

Från Wikipedia
Elaphe sauromates
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteElaphe
ArtElaphe sauromates
Vetenskapligt namn
§ Elaphe sauromates
AuktorPallas, 1811
Utbredning
Grov tecknad utbredningsområde (med punkter), i områden med skraffering förekommer Elaphe quadrolineata
Synonymer
Coluber quatuorlineatus WERNER 1899[1]
Elaphis sauromates DUMÉRIL 1854[2]
Tropidonotus sauromates EICHWALD 1841[3]
Coluber sauromates PALLAS 1811
Hitta fler artiklar om djur med

Elaphe sauromates[4] är en ormart som beskrevs av Peter Simon Pallas 1811. Elaphe sauromates ingår i släktet Elaphe och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Denna orm blir vanligen omkring 200 cm lång och vissa individer når en längd av 250 cm. Artens huvud har en svartaktig ovansida och det finns en mörk strimma från ögat bakåt och lite nedåt. Bålens grundfärg är hos vuxna individer vitaktig, gulaktig eller sällan lite rödaktig. Ungdjur har däremot en ljusgrå grundfärg. På grundfärgen förekommer många mörka fläckar som bildar linjer och dessutom har varje fjäll på bålens ovansida en liten mörk punkt. Undersidan är täckt av vita eller gula fjäll.[6]

Utbredning och habitat

[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i sydöstra Europa och västra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig i Europa från nordöstra Grekland över Bulgarien, Turkiets europeiska del, Rumänien, kanske Moldavien till Ukraina och Krim. Elaphe sauromates hittas även i sydvästra Ryssland och i Mellanöstern (enligt The Reptile Database även i Syrien, Iran, Irak, Turkmenistan och Kazakstan).[6][5]

Denna snok föredrar fuktiga stäpper, buskskogar och öppna lövfällande skogar. Den besöker även torrare landskap.[6]

Elaphe sauromates är dagaktiv och den anses vara mer aggressiv än Elaphe quadrolineata. Den jagar mindre fåglar, groddjur och andra kräldjur. Arten syns vanligen mellan februari och november utanför gömstället. Den parar sig i april eller maj och två månader senare lägger honan 4 till 16 ägg. Ungarna kläcks i augusti eller september.[6]

  1. ^ Werner, F. (1899) Beiträge zur Herpetologie der pacifischen Inselwelt und von Kleinasien. I. Bemerkungen über einige Reptilien aus Neu-Guinea und Polynesien. II. Über einige Reptilien und Batrachier aus Kleinasien., Zool. Anz. 22: 371-375, 375-378
  2. ^ Duméril, A.M.C., G. BIBRON & A.H.A. DUMÉRIL (1854) Erpétologie générale ou Histoire Naturelle complète des Reptiles. Vol. 7 (partie 1)., Paris, xvi + 780 S.
  3. ^ Eichwald, E. (1841) Fauna Casp.-Caucas.,
  4. ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/elaphe+sauromates/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02, Elaphe sauromates
  6. ^ [a b c d] Speybroeck, red (2016). Elaphe sauromates (på engelska). Field Guide to the Amphibians and Reptiles of Britain and Europe. Bloomsbury Publishing. sid. 379. ISBN 978-1-4081-5459-5 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]