Egyptens nittonde dynasti varade omkring 1290–1190 f.Kr. (enligt den låga kronologin). Dynastin räknas till det Nya riket i det forntida Egypten. Den mest välkända av den nittonde dynastins faraoner var Ramses II. Faraonerna lät uppföra sina klippgravar och gravtempel i Thebe, men styrde huvudsakligen från huvudstäderna Memfis och Pi-Ramses i Nedre Egypten. Dynastin tog slut när Seti II:s änkedrottning Twosret blev avsatt av Setnakhte.
Den nittonde dynastin var en familj från östra Nildeltat som övertog makten när den föregående dynastin dog ut. Faraonerna Seti I och Ramses II fortsatte Egyptens expansiva utrikespolitik vilket ledde till konflikter med framförallt hettiterna tills ett fredsfördrag slöts. Några av de största tempelbyggena i Egyptens historia genomfördes under deras regeringstid; i Abu Simbel, Abydos, Avaris (den nya huvudstaden Pi-Ramses), Memfis och ett flertal projekt i Thebe; begravningstemplen Ramesseum och Qurna, nya delar av Karnak- och Luxortemplet, samt ståtliga klippgravar i Konungarnas dal. Guden Seth, vars kultcentrum låg i östra Nildeltat gavs ökade betydelse och från denna tid finns en av de äldsta myterna om kampen mellan Horus och Seth bevarade i Chester Beatty-papyrusen.
