Hoppa till innehållet

Egil Hylleraas

Från Wikipedia
Egil Hylleraas
Född15 maj 1898[1][2]
Engerdals kommun, Norge
Död28 oktober 1965[1] (67 år)
Oslo
BegravdVestre gravlund[3]
Medborgare iNorge
Utbildad vidUniversitetet i Oslo
SysselsättningFysiker, professor, teoretisk fysiker
ArbetsgivareUniversitetet i Oslo
Utmärkelser
Fridtjof Nansens pris för enastående forskning, matematik- och naturvetenskapliga klassen (1944)
Gunnerusmedaljen (1960)
Sankt Olavs orden
Redigera Wikidata

Egil Andersen Hylleraas, född 15 maj 1898 i Engerdal kommun, dåvarande Hedemarkens amt, Norge, död 28 oktober 1965 i Oslo, var en norsk fysiker, som från 1937 var professor i teoretisk fysik vid Oslo universitet. Han invaldes 1963 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Hylleraas var son till Ole Andersen, lärare i bergsbyn Engerdal i södra Norge, och var det yngsta av elva barn. Han började sin utbildning vid 17 års ålder i gymnasiet och fortsatte studierna vid Universitetet i Oslo för utbildning lärare. Hylleraas började forska om dubbelbrytning av ljus efter att ha läst en bok om kristallgitter av Max Born. Hans uppsats gav honom ett stipendium från International Education Board. Åren 1926-28 arbetade han därpå med Max Born vid Göttingens universitet.

Vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Perioden 1925-1930 såg Hylleraas som atomfysikens guldålder[4]Bohrs teori om atomen ersattes av den nya kvantmekaniken. År 1926 hade problemet med envärt väte lösts och Heisenberg hade kvantmekaniskt formulerat problemet med tvåelektronhelium, men en enkel första ordningens störningsbehandling gav en joniseringspotential avsevärt i strid med experimentell mätning.[5] Born ansåg att det var avgörande för kvantmekaniken att ge ett resultat i mycket bättre överensstämmelse med experiment.

När Hylleraas kom till Göttingen fick han veta att Born hade övergett kristallografin, men fortsatte då sitt arbete med kristaller på egen hand. När Bohrs student blev sjuk fick Hylleraas ändå ta över uppgiften att arbeta med heliumproblemet. Han modifierade det första försöket på två viktiga sätt genom att han ersatte de ofullständiga bundna hydrogeniska funktionerna med de kompletta Laguerre-funktionerna och minskade antalet koordinater från 6 till 3, nämligen avstånden för de två elektronerna från kärnan och vinkeln mellan de två elektronernas positionsvektorer. Han kunde sedan, med hjälp av en mekanisk skrivbordskalkylator, erhålla resultat i mycket bättre överensstämmelse med experimenten. Resultatet mottogs väl men diskrepansen på 0,12 eV fortsatte att störa honom. Senare under 1928 uppnådde han ett genombrott då han insåg att vinkelkoordinaterna bör ersättas av avståndet mellan de två elektronerna. Med endast tre termer i vågfunktionsexpansionen hade felet minskats till 0,03 eV, med sex termer till 0,01 eV. Hans arbete kunde sedan applicerades på andra tvåelektronatomer och på vätemolekylen.

Hylleraas var också en av grundarna av CERN och representerade Norge till Europeiska rådet för kärnforskning,[6] som senare ledde till etableringen av själva organisationen.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Hylleraas, Egil. Matematisk og teoretisk fysikk, Oslo : Grøndahl, 1950-1952
    • Del 1, Fysikkens matematiske grunnlag (1950)
    • Del 2, Mekanikk og statistikk (1951)
    • Del 3, Elektrisitet og magnetisme (1950)
    • Del 4, Atomteori (1952)
  • Hylleraas, Egil A. (1928). ”Über den Grundzustand des Heliumatoms”. Zeitschrift für Physik 48 (7–8): sid. 469–494. doi:10.1007/BF01340013. 
  • Hylleraas, Egil A. (1929). ”Neue Berechnung der Energie des Heliums im Grundzustande, sowie des tiefsten Terms von Ortho-Helium”. Zeitschrift für Physik 54 (5–6): sid. 347–366. doi:10.1007/BF01375457.  (over 1830 citations)
  • Hylleraas, Egil A. (1930). ”Über den Grundterm der Zweielektronenprobleme von H, He, Li+, Be++ usw”. Zeitschrift für Physik 65 (3–4): sid. 209–225. doi:10.1007/BF01397032. 
  • Hylleraas, Egil A.; Undheim, Bjarne (1930). ”Numerische Berechnung der 2S-Terme von Ortho- und Par-Helium”. Zeitschrift für Physik 65 (11–12): sid. 759–772. doi:10.1007/BF01397263. 
  • Hylleraas, Egil A. (1931). ”Über die Elektronenterme des Wasserstoffmoleküls”. Zeitschrift für Physik 71 (11–12): sid. 739–763. doi:10.1007/BF01344443. 
  • Hylleraas, Egil A.; Ore, Aadne (1947). ”Binding Energy of the Positronium Molecule”. Physical Review 71 (8): sid. 493–496. doi:10.1103/PhysRev.71.493. 
  • Hylleraas, Egil A. (1963). ”On the inversion of eigenvalue problems”. Annals of Physics 25 (3): sid. 309–324. doi:10.1016/0003-4916(63)90016-2. 
  • Hylleraas, Egil Andersen (1963). Resonance Method in Scattering Theory. Aerospace Research Laboratories, Office of Aerospace Research, United States Air Force; 21 sidor. https://books.google.com/books?id=nywmCJNiCOcC 
  • Hylleraas, Egil A. (1964). The Schrödinger Two-Electron Atomic Problem. "1". sid. 1–33. doi:10.1016/S0065-3276(08)60373-1. ISBN 9780120348015 

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Egil Hylleraas, 14 januari 2022.
  • Kungl. svenska vetenskapsakademiens årsbok 1964, ISSN 0373-8272, sid. 30.
  1. ^ [a b] Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Egil_A_Hylleraas, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Yuri Alekseevich Chramov, Aleksandr Achiezer (red.), Физики, 1983, s. 400, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.begravdeioslo.no , läst: 22 augusti 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hylleraas, Egil A. (1963). ”Reminiscences from Early Quantum Mechanics of Two-Electron Atoms in the Proceedings of the International Symposium on Atomic and Molecular Quantum Mechanics in Honor of Egil A. Hylleraas”. Reviews of Modern Physics 35 (3): sid. 421–431. doi:10.1103/revmodphys.35.421. 
  5. ^ Helgaker, Trygve; Klopper, Wim (2000). ”Perspective on "Neue Berechnung der Energie des Heliums im Grundzustande, sowie des tiefsten Terms von Ortho-Helium" (the title of Hylleraas' first publication)”. Theoretical Chemistry Accounts (Springer Verlag) 103: sid. 180–181. doi:10.1007/s002149900051. 
  6. ^ ”2nd Session of the European Council for Nuclear Research : Minutes of the session”. CERN. 15 oktober 1952. https://cds.cern.ch/record/21161. Läst 20 september 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]