Edwin Southern

	Edwin Southern
	Edwin Southern (2012) Edwin Southern (2012)
Född	7 juni 1938; Burnley, Storbritannien;
Nationalitet	Brittisk
Forskningsområde	Biokemi
Institutioner	Oxfords universitet,; Edinburghs universitet
Alma mater	University of Manchester,; University of Glasgow
Känd för	Southern blot
Nämnvärda priser	Gairdner Foundation International Award (1990); Royal Medal (1998); Albert Lasker Award for Clinical Medical Research (2005)

Sir Edwin Mellor Southern, född den 7 juni 1938 i Burnley, Lancashire, är en brittisk molekylärbiolog och professor emeritus i biokemi vid Oxfords universitet. Southern är framförallt känd för sin metod för DNA-analys, Southern blot, för vilken han vann 2005 års Laskerpris. Southern utvecklade metoden under sin tid vid Edinburghs universitet.^[1]

Southern föddes och påbörjade sin utbildning i Burnley, Lancashire,^[2] varefter han läste kemi vid University of Manchester. Han fortsatte som doktorand vid institutionen för kemi vid University of Glasgow, där han doktorerade 1962. År 1985 installerades han som professor på professuren Whitley Chair vid Oxfords universitet.^[2]

Källor

Noter

^ ”Albert Lasker Clinical Medical Research Award - Acceptance Remarks by Edwin Southern”. The Lasker Foundation. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610105040/http://www.laskerfoundation.org/awards/2005_c_accept_southern.htm. Läst 4 oktober 2010.
^ [a b] Anne Harding (5 december 2005). ”Sir Edwin Southern: scientist as problem solver”. The Lancet 366 (9501): sid. 1919. doi:10.1016/S0140-6736(05)67775-6. http://www.lancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(05)67775-6/fulltext.

[1] ”Albert Lasker Clinical Medical Research Award - Acceptance Remarks by Edwin Southern”. The Lasker Foundation. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610105040/http://www.laskerfoundation.org/awards/2005_c_accept_southern.htm. Läst 4 oktober 2010.

[Lancet-2] [a b] Anne Harding (5 december 2005). ”Sir Edwin Southern: scientist as problem solver”. The Lancet 366 (9501): sid. 1919. doi:10.1016/S0140-6736(05)67775-6. http://www.lancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(05)67775-6/fulltext.

[1]

[2]