Edward Cardwell, 1:e viscount Cardwell
| Edward Cardwell, 1:e viscount Cardwell | |
 | |
| Född | 24 juli 1813[1][2][3] Liverpool, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 15 februari 1886[1][2][3] (72 år) Torquay, Storbritannien |
| Begravd | Highgate Cemetery |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Balliol College  |
| Sysselsättning | Politiker[4], barrister[5] |
| Befattning | |
| Ledamot av Irlands kronråd Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament, Clitheroe (1842–1847)[6] Brittisk finanssekreterare (1845–1846) Ledamot av 15:e brittiska parlamentet Storbritanniens 15:e parlament, Liverpool (1847–1852)[7] Ledamot av 16:e brittiska parlamentet Storbritanniens 16:e parlament, Oxford (1853–1857)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament, Oxford (1857–1859)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Oxford (1859–1865)[7] Kansler för hertigdömet Lancaster (1861–1864) Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament Storbritanniens 19:e parlament, Oxford (1865–1868)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 20:e parlament Storbritanniens 20:e parlament, Oxford (1868–1874)[7] Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament Storbritanniens 21:a parlament, Oxford (1874–1874) Ledamot av Brittiska överhuset (1874–1886) | |
| Politiskt parti | |
| Tories Liberal Party | |
| Maka | Annie Parker (g. 1848–)[8] |
| Föräldrar | John Cardwell[9] Elizabeth Birley[9] |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Edward Cardwell, 1:e viscount Cardwell, född 24 juli 1813 och död 15 februari 1886, var en brittisk politiker.
Cardwell inträdde redan 1842 som konservativ medlem i underhuset och 1845 i Robert Peels ministär. Cardwell följde Peel i hans övergång till frihandeln och hans brytning med det konservativa partiets huvudmassa och lämnade 1846 vid ministärens fall sin post i administrationen. I Aberdeens koalitionsministär fungerade han som handelsminister, fortfarande utan plats i kabinettet. 1859 inträdde han dock i Palmerstons kabinett, där han innehade olika poster, till sist kolonialministerns 1864-1866. 1868 blev han krigsminister i Gladstones första ministär och genomdrev trots kraftigt motstånd en rad betydelsefulla arméreformer, bland annat förbudet mot köp av officersbeställningar. Vid ministärens fall 1874 adlades Cardwell som viscount Cardwell, och därmed var hans politiska bana avslutad.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok. Lund 1930
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6w09gp2, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 6577, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p7391.htm#i73908, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-edward-cardwell, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Joseph Foster, Cardwell, Viscount (Edward Cardwell), Men-at-the-Bar.[källa från Wikidata]
- ^ The Scotsman, 26 mars 1842, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p7391.htm#i73908, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
|