Edmund Ironside, 1:e baron Ironside
| Edmund Ironside, 1:e baron Ironside | |
 | |
| Född | 6 maj 1880[1][2] Edinburgh |
|---|---|
| Död | 22 september 1959[1] (79 år) London |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | Staff College, Camberley Royal Military Academy Woolwich Tonbridge School  |
| Sysselsättning | Politiker[3], författare, dagboksskrivare, militär |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset (–) Storbritanniens arméstabschef (1939–1940) | |
| Maka | Mariot Ysobel Cheyne (g. 1915–)[4] |
| Barn | Elspeth Mariot Ironside (f. 1917)[5] Edmund Ironside, 2nd Baron Ironside (f. 1924)[5] |
| Föräldrar | William Ironside[5] Emma Maria Richards[5] |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden Storbritanniska Johanniterorden Croix de Guerre Companion av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Riddare med storkors av Bathorden Distinguished Service Order Croix de Guerre 1939–1945 Officer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
William Edmund Ironside, 1:e baron Ironside, född 6 maj 1880 i Edinburgh, död 22 september 1959 i London, var en brittisk fältmarskalk, som var Storbritanniens arméstabschef 1939-1940.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ironside deltog redan i Andra boerkriget 1899-1902 som underrättelseofficer. Ironside blev major 1914 och tjänstgjorde under första världskriget som generalstabsofficer fram till mars 1918, då han blev brigadchef vid Somme. Han blev 1918 brigadgeneral, 1919 generalmajor och 1931 generallöjtnant. Ironside utnämndes i november 1918 till chef för de allierades stridskrafter i Archangelsk och blev 1920 chef för de brittiska stridskrafterna i Norra Persien. Ironsides grad av inblandning i statskuppen i Persien 1921 är omdiskuterad. 1922-26 var han chef för krigshögskolan i Camberley, 1926-28 divisionschef i Aldershot, 1928-31 militärbefälhavare i Meerut, Indien och blev 1931 kommendant i Towern, London.[6]
Ironside skrev även Tannenberg (1925) om slaget vid Tannenberg.[6]
När Lord Gort 1939 utsågs till chef för den brittiska expeditionsstyrkan efterträdde Ironside honom som chef för brittiska imperiets generalstab (CIGS). Redan på våren 1940 avgick han och efterträddes av John Greer Dill samt blev istället chef för hemmaarmén.
Ironside avled på Queen Alexandra Military Hospital i London den 22 september 1959.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z03xv1, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-william-ironside, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 25
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Edmund Ironside, 1:e baron Ironside.
