Dvärghonungsvisare
| Dvärghonungsvisare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Honungsvisare Indicatoridae |
| Släkte | Indicator |
| Art | Dvärghonungsvisare I. exilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Indicator exilis | |
| Auktor | (Cassin, 1856) |
| Synonymer | |
| Dvärghonungsgök | |
Dvärghonungsvisare[2] (Indicator exilis) är en fågel i familjen honungsvisare inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]
Utseende och läte
[redigera | redigera wikitext]Dvärghonungsvisaren är som namnet avslöjar en liten medlem av familjen. Fjäderdräkten är övervägande mörkt olivgrön. Den är mörkgrå i ansiktet och på undersidan, med en ljus fläck ovan näbben och ett mörkt streck rakt under. Ibland kan den uppvisa kraftig streckning på ryggen och nedre flankerna. I flykten syns vita fläckar på stjärtsidorna. Arten liknar mindre honungsvisare, men är än mindre. Den påminner vidare om blek honungsvisare, men näbben är kraftigare och huvudet är mörkare och tydligare tecknad. Fågeln är också lik både miombohonungsvisare och brunryggig honungsvisare, men skiljer sig bland annat på kraftigare näbb. Huvudsakliga lätet är ett långsamt upprepat "chreeya".
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Dvärghonungsvisare delas in i tre underarter med följande utbredning:[4]
- I. e. poensis – förekommer på ön Bioko (Guineabukten)
- I. e. exilis – förekommer från Senegal och Gambia västerut till Centralafrikanska republiken och söderut till norra Angola och nordvästra Zambia
- I. e. pachyrhynchus – förekommer i östra Demokratiska republiken Kongo, västra Kenya, nordvästra Tanzania och södra Uganda
Clements m.fl. urskiljer även underarten cerophagus med utbredning i sydöstra Demokratiska republiken Kongo, östligaste Angola och nordvästra Zambia.[3]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2024 Indicator exilis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 februari 2025.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Indicator exilis.
Wikimedia Commons har media som rör Indicator exilis.- Läten på xeno-canto.org
|