Dualistiskt rättssystem
Ett dualistiskt rättssystem är ett rättssystem där internationell rätt betraktas som en separat rättsordning från den nationella rättsordningen, utan intern rättsverkan i det nationella rättssystemet. När en stat med ett dualistiskt rättssystem ingår internationella överenskommelser blir dessa bindande för staten under internationell rätt, men saknar däremot rättsverkan internt i förhållande till enskilda i landet.[1]
Införlivande av internationella överenskommelser
[redigera | redigera wikitext]Stater med dualistiska rättssystem måste införliva internationella överenskommelser i den nationella rätten för att dessa ska få full rättsverkan gentemot enskilda och kunna åberopas inför nationella domstolar likt nationella lagar. Införlivande kan ske genom inkorporering eller transformering.
Inkorporering
[redigera | redigera wikitext]Inkorporering innebär att en nationell lag eller annan författning antas som föreskriver att den internationella överenskommelsen ska bli en del av den nationella rätten och få full rättsverkan internt i landet. I detta fall gäller överenskommelsens bestämmelser i dess autentiska form direkt i landet som lag. Överenskommelsen kan gälla även om den inte är skriven på det egna landets språk.
Transformering
[redigera | redigera wikitext]Transformering innebär att en nationell lag eller annan författning antas som innehåller den internationella överenskommelsens text, vanligtvis översatt till det egna landets språk. I detta fall kan överenskommelsen även omarbetas i viss utsträckning för att anpassas till det egna rättssystemet.
Exempel
[redigera | redigera wikitext]De nordiska länderna, Storbritannien och Tyskland är exempel på länder med dualistiska rättssystem. Sverige ratificerade till exempel barnkonventionen utan reservationer 1990, men konventionen blev inte en del av den svenska rätten.[2] Den 1 januari 2020 inkorporerades barnkonventionen i svensk rätt och blev därmed svensk lag.[3][4]
Direkt effekt och företrädesprincipen inom Europeiska unionen
[redigera | redigera wikitext]Unionsrätten inom Europeiska unionen har en särställning inom internationell rätt eftersom den enligt rättspraxis från EU-domstolen har direkt effekt och äger företräde framför nationell rätt i samtliga medlemsstater. Detta innebär att den penetrerar in i den nationella rätten även i de medlemsstater som har dualistiska rättssystem. I vissa fall kan det dock krävas att bestämmelser i till exempel direktiv måste införlivas i den nationella rätten för att få full rättsverkan mellan enskilda, så kallad horisontell direkt effekt.[1]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] de Witte, Bruno (2021). Direct Effect, Primacy and the Nature of the Legal Order. Oxford University Press. sid. 187–227. ISBN 978-0192846556
- ^ Barnkonventionen i skolan
- ^ Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter
- ^ Barnkonventionen och svensk rätt