Dovhjort
| Dovhjort Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hjort. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Hjortdjur Cervidae |
| Släkte | Dama |
| Art | Dovhjort D. dama |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dama dama | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Utbredning | |
 Dovhjortens utbredning: 1 = säkert ursprunglig utbredning | |
 Hind. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Dovhjort (Dama dama) är ett hjortdjur som är mindre än kronhjorten.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Dovhjort har ofta om sommaren rödbrun päls med vita prickar, svart rygglinje och vit mage. På vintern är den mer gråbrun. Det finns däremot en stor variation i pälsfärgen mellan olika individer. Vissa dovhjortar har en svart- eller vitaktig grundfärg. Handjuren väger omkring 46–94 kg, medan hondjuren väger 35–56 kg. Hanarnas mankhöjd är oftast 85 till 95 cm och honornas mankhöjd är 73 till 91 cm.[2] Vanligen blir dovhjorten 130 till 175 cm lång (huvud och bål) och därtill kommer en 15 till 23 cm lång svans.[3] Underarten D. d. mesopotamica är allmänt större och där når vissa hanar en kroppslängd av 200 cm och en vikt av 110 kg.[4]
Horn
[redigera | redigera wikitext]Hornen bärs av hanen och har fyra stadier: spetsar vid 7–8 månaders ålder, stånghorn, halvskovel samt helskovel. Djuren kallas då spetshjort respektive stånghjort. Vuxna djur karakteriseras av dess typiska skovlar. Fejningstiden inträffar i augusti. När djuret uppnår kapital ålder, utvecklas hornen inte mer. Hornen fälls i april-juni.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Dovhjorten kommer ursprungligen från medelhavsområdet, men är utbredd över centrala Europa och inplanterades i Storbritannien av romarna. Under 1500-talet utplanterades de på flera kungliga jaktområden och har därifrån spridits sig i norra Europa. Den centraleuropeiska populationen blev flera gånger utökad med individer från ursprungsregionen. Dessutom förekommer dovhjorten i Centraleuropa bara fläckvis. Ofta lever hjordarna i större inhägnade områden. Flera av dessa hjordar är beroende av stöd från människan och borde klassificeras som domesticerad.[1]
Arten är senare introducerad i bland annat Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, USA, Kanada och flera sydamerikanska stater.[1]
Förekomst i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Dovviltet fördes sannolikt in till Sverige under senare hälften av 1500-talet och hölls till att börja med i djurgårdar eller hägn. Den återfinns numera i vilt tillstånd vanligast i Skåne,[5] samt små fläckvisa bestånd i Götaland och ända upp till Västmanland och Uppland.
Den svenska populationen är utsläppta dovhjortar från kungsgårdar. Det skånska beståndet härstammar från hjortar som inplanterats vid Vrams Gunnarstorp, Börringe och Näsbyholms slott. Beståndet i Svealand kommer från en grupp dovhjortar som släpptes ut 1877 på Lövön i Hjälmaren, och sedan spridit sig.[6]
En beräkning av dovhjortsstammens storlek nationellt innan jakt år 2016 bedömdes till 126 000 djur. Beräkningarna förutsatte att den skattade avskjutningen motsvarade hela tillväxten, det vill säga att stammen inte ökade. Om stammen fortfarande tillväxte fick beräkningarna istället ses som lägsta värden[7]. En motsvarande beräkning för 2005 visade 110 000 dovvilt.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Dovhjorten kan vara aktiv under alla tider på dygnet. Nära människans samhällen är den oftast nattaktiv.[2] Utanför brunstperioden lever hanar allmänt ensam medan honor och deras ungar bildar flockar med 7 till 14 medlemmar.[3] Vid bra tillgång till föda sammansluter sig flera flockar till större hjordar.[2] Under sensommaren bildar hanar ungkarlsflockar med upp till 6 individer.[3]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Brunsttiden infaller normalt i oktober och varar till början av november,[2] och dräktighetstiden är ca. 230 till 245 dagar.[3] Populationer som introducerades i varmare delar av norra jordklotet kan para sig mellan september och januari. Hondjuret, eller hinden, får normalt en kalv, ibland två, som föds i maj-juni. Den väger vid födelsen mellan 2 och 4 kg.[3] Kalvarna diar i cirka 7 månader men redan 2 till 3 veckor efter födelsen provar de fast föda. Djuren blir könsmogna vid 1,5 års ålder, och lever i genomsnitt 20 år.[3] Hannarna brukar dock inte överleva i mer än 8–10 år.[8] Vid kapital ålder är djuret som "starkast". Detta inträffar vid ca 6–10 års ålder. Efter det går djuret i retur.
Föda
[redigera | redigera wikitext]Dovhjorten är normalt gräs- och lövätare.[3] På våren dominerar färska löv, på sommaren fältens grödor, potatis, rotfrukter, lövträdsprodukter, spillsäd, bär. På vintern äter de ljung, lingon och blåbärsris, bok- och ekollon. Från Västergötland finns en liten studie på vad de äter.
Dovhjorten och människan
[redigera | redigera wikitext]Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Dovhjorten kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1]. Underarten D. d. mesopotamica som förekommer i Iran, kategoriseras dock som sårbar (VU) och endast 340 individer tros finnas kvar.[9]
Även i Turkiet är dovhjorten hotad. Den största populationen i landet finns idag i ett stort inhägnad område i Termessos nationalpark.[1]
Dovhjorten som jaktvilt
[redigera | redigera wikitext]- Huvudartikel: Jakt i Sverige
Dovhjortar är fredade och jakten på dem är strikt reglerad enligt jaktlagen. Det krävs jägarexamen och att man har jakträtt på marken man jagar.[10] Jakten ska bedrivas utan onödigt lidande för hjortarna och utan risk för människor eller egendom.[11]
Skadeskjutning är när en påskjutning träffar viltet utan att vara dödande, vilket leder till livslångt lidande. Detta sker oftast när kulan missar vitala organ som hjärta, lungor eller hjärnan. I en studie på fyra olika arter av hjortdjur i Storbritannien visades att mellan 3 och 17% var skadeskjutna.[12]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Ordet "dovhjort" är belagt sedan 1600-talet, troligen ytterst från något keltiskt språk. Latinets dama har troligen samma ursprung.[13] Ursprungsbetydelsen är oviss, kanske "oxe", "hjorthanne".[14]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Fallow Deer, 10 april 2004.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Masseti, M. & Mertzanidou, D. 2008 Dama dama . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 augusti 2019.
- ^ [a b c d] R. Edwards (25 november 2011). ”Fallow deer”. ARKive. Arkiverad från originalet den 9 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140709133657/http://www.arkive.org/fallow-deer/dama-dama/. Läst 3 oktober 2014.
- ^ [a b c d e f g] A. Dharmani (25 november 2000). ”Dama dama” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Dama_dama/. Läst 3 oktober 2014.
- ^ Jochen Langbein & Norma Chapman (2003): Fallow Deer. The Mammal Society and The British Deer Society, London, ISBN 0-906282-40-3
- ^ ”Dovhjort | Viltuppslagsverk”. www.jagarexamenonline.se. https://www.jagarexamenonline.se/viltuppslagsverk.php?djur=dovhjort. Läst 27 november 2022.
- ^ Handbok för jägare och jagtvänner, Th. Hahr
- ^ Bergqvist, Göran (2015). ”Utbredning och förekomst av kron- och dovhjort i Sverige”. Viltforum (Stockholm: Svenska Jägareförbundet) (2).
- ^ ”British Deer Society Fact Sheet – Nov 2002 (PDF)”. Arkiverad från originalet den 2 september 2005. https://web.archive.org/web/20050902043130/http://www.bds.org.uk/downloads/FALLOW.PDF. Läst 26 september 2006.
- ^ Rabiei, A. 2005. Dama dama ssp. mesopotamica. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Läst 26 september 2006.
- ^ Lindroth, Ulf (2023). Jägarskolan: allt du behöver för att ta jägarexamen (Tredje upplagan, fjärde tryckningen). Svenska Jägareförbundets förlag. ISBN 978-91-86971-49-6. Läst 8 augusti 2024
- ^ ”Jaktlag (1987:259)”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/jaktlag-1987259_sfs-1987-259/. Läst 23 juli 2024.
- ^ Aebischer, Nicholas J.; Wheatley, Christopher J.; Rose, Hugh R. (2014-10-15). Cédric Sueur. red. ”Factors Associated with Shooting Accuracy and Wounding Rate of Four Managed Wild Deer Species in the UK, Based on Anonymous Field Records from Deer Stalkers” (på engelska). PLoS ONE 9 (10): sid. e109698. doi:. ISSN 1932-6203. PMID 25334012. PMC: PMC4198128. https://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0109698. Läst 8 augusti 2024.
- ^ Strahan & Conder (2007). ”Dama”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. Csiro Publishing. sid. 41
- ^ SAOB DOF- och SAOB DOFHJORT
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|