Ditematiska namn

Ditematiska namn, av forngrekiska di‑ (två) och thema (ordstam),^[1] är sammansatta eller tvåledade namn som Torsten och Ingeborg.^[2]^[3] Ditematiska namn är bildade av nominala ordstammar (substantiv och adjektiv).^[2]

Förekomst och historia

Ditematiska namn finns i flera språkgrupper inom den indoeuropeiska språkfamiljen, till exempel germanska språk och grekiska.^[3] Detta namnskick antas vara ett arv från urindoeuropeiskan.^[3]^[2] Kända ditematiska namn är Demo‑sthenes och Niko‑laos (grekiska) och Kasi‑mir (polska).^[3]

I forntiden antas ditematiska namn ha varit meningsfulla beskrivande sammansatta ord.^[2] Ett exempel på ett meningsfullt namn är den rekonstruerade urnordiska föregångaren till Erik: *Aina-rīkiaʀ^[a] *Aina‑ är besläktat med en, och *rīkiaʀ betydde ”mäktig, rik”, alltså ”enväldig härskare”^[2] (jämför ordet rike).

Senare blev dock sambandet mellan de två leden oviktigt.^[2] Ett exempel är Sveriges kung Hallsten. Det fornnordiska namnet Hallsteinn är sammansatt av substantiven hallr (flat sten, häll) och och steinn (sten), och det tautologiska sammansatta namnet betyder inget meningsfullt i sin helhet.^[2]

Variationsprincipen

I stället för betydelse blev variationsprincipen viktig för forntida nordbor: namnleden ärvdes i en släkt.^[2]^[3] På svenska runstenar^[b] finns följande exempel:

Mannen Torfast hade sönerna Torbjörn, Torsten och Styrbjörn (Tor‑ och ‑björn är tydligen viktiga i släkten)
Makarna Hägvid och Holmfrid hade sonen Sigvid och dottern Jovurfrid.
En farfar hette Åsgöt, sonen hette Kättilfast, och sonsönerna hette Ärnfast och Ärngöt.^[3]

Variationsprincipen ledde till att nordiska ditematiska namn blev godtyckliga sammansättningar,^[2] Betydelserna utvattnades ytterligare när urnordiskan blev fornnordiska; namn förkortades ända till enstavighet genom synkope: urnordiska *Hróþi-wulfaʀ (beröm‑ulv) blev på en runsten *rhuulfʀ (Hrō(ð)ulfʀ), som blev Hrólfr, nutida Rolv/Rolf.^[2] Urnordiska *Anu-laiƀaʀ (”förfader” + ”ättling”) blev nusvenska Olov/Olof.^[2] Nedslipningen av nordiska ditematiska namn fick sin kulmen i bondenamn som Sjul (av Sigurd).

Anmärkningar

^ Asterisk betecknar ett ord som inte är belagt i skrift, utan rekonstruerat.
^ Namnformerna är översatta till nusvenska.

Referenser

^ ”ditematisk”. Nationalencyklopedien. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/article/ditematisk. Läst 1 mars 2025.
^ [a b c d e f g h i j k] Lena Peterson, passim i Staffan Nyström (huvudredaktör), Eva Brylla, Märit Frändén, Mats Wahlberg och Per Vikstrand (redaktörer), Namn och namnforskning. Ett levande läromedel om ortnamn, personnamn och andra namn. Uppsala 2013.
^ [a b c d e f] Roland Otterbjörk: Svenska förnamn: Kortfattat namnlexikon. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 29. Stockholm 1964.

[4] Asterisk betecknar ett ord som inte är belagt i skrift, utan rekonstruerat.

[5] Namnformerna är översatta till nusvenska.

[1] ”ditematisk”. Nationalencyklopedien. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/article/ditematisk. Läst 1 mars 2025.

[LP-2] [a b c d e f g h i j k] Lena Peterson, passim i Staffan Nyström (huvudredaktör), Eva Brylla, Märit Frändén, Mats Wahlberg och Per Vikstrand (redaktörer), Namn och namnforskning. Ett levande läromedel om ortnamn, personnamn och andra namn. Uppsala 2013.

[RO-3] [a b c d e f] Roland Otterbjörk: Svenska förnamn: Kortfattat namnlexikon. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 29. Stockholm 1964.

[1]

[2]

[3]

[a]

[b]