Dioptas
Dioptas | |
Kategori | Silikatmaterial |
---|---|
Kemisk formel | CuSiO3•H2O |
Färg | Smaragdgrön |
Kristallstruktur | Trigonala |
Spaltning | Perferkt på {1011} |
Brott | Mussligt |
Hållbarhet | Skört |
Hårdhet (Mohs) | 5 |
Glans | Glasglans |
Ljusbrytning | nω = 1,652–1,658 nε = 1,704–1,710[1] |
Dubbelbrytning | δ = 0,052 |
Optisk karaktär | Enaxlig positiv |
Dispersion | 0,036 BG; 0,021 CF[2] |
Pleokroism | Svag |
Transparens | Transparent till genomskinligt |
Fluorescens | Ingen |
Streckfärg | Svagt blågrönt |
Specifik vikt | 3,28 – 3,35 |
Typlokal | Altyn-Tyube (Алтын-Тюбе) i Kazakstan |
Dioptas är ett smaragdgrönt, sällsynt koppar- och vattenhaltigt silikatmineral med ringstruktur (cyklosilikat). Kristallerna är genomskinliga till transparenta.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Dioptas angrips av både ammoniak och syror. Det kristalliserar i sexsidiga prismor med romboedrar och kan skiljas från smaragd genom sin mindre genomskinlighet och större densitet.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Dioptas är ett sekundärt mineral i kopparmineraliseringars oxidationszon. Huvudfyndorter finns i Karagandyprovinsen i Kazakstan och Renéville i Kongo-Brazzaville, men förekomster har även påträffats i Argentina, Chile och Arizona i USA.[3] Tsumebgruvan i Namibia är känd för vackra dioptaskristaller.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Dioptas är populärt bland mineralsamlare och det slipas ibland till små smaragd-liknande smyckestenar. Dioptas och krysokoll är de enda relativt vanliga kopparsilikatmineralen. En ädelsten av dioptas ska aldrig utsättas för ultraljudrengöring då de sköra smyckestenarna kommer att splittras.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ http://www.mindat.org/min-1295.html
- ^ Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnasstenar – Världens alla arter och varieteter, 13:e upplagan, sid 210, ISBN 978-91-631-9069-8
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952