Hoppa till innehållet

Dihydrokodein

Från Wikipedia
Dihydrokodein
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn4,5α-epoxy-3-methoxy-17-methylmorphinan-6α-ol
Kemisk formelC18H23NO3
Molmassa301,386 g/mol
CAS-nummer125-28-0
SMILESO[C@@H]1[C@@H]2OC3=C(OC)C=CC4=C3[C@@]
2([C@H]5CC1)CCN(C)[C@@H]5C4
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Dihydrokodein (summaformel C18H23NO3) är ett halvsyntetiskt kodeinderivat som utvinns ur råopium och har svaga narkotiska egenskaper. Det tillhör gruppen opiater och beskrevs första gången 1911 och godkändes för medicinskt bruk 1948.[1][2]

Dihydrokodein utvecklades under åren från ca 1895 till 1915 under sökandet efter effektivare hostmedicin, särskilt för att minska spridningen av tuberkulos, kikhosta och lunginflammation. Det är liknar i kemisk struktur kodein, men är dubbelt så starkt som kodein.[3] Även om dihydrokodein har extremt aktiva metaboliter, i form av dihydromorfin och dihydromorfin-6-glukuronid (hundra gånger mer potenta), produceras dessa metaboliter i så små mängder att de inte har kliniskt signifikanta effekter.[4]

Dihydrokodein är också den ursprungliga kemiska basen till ett antal liknande halvsyntetiska opioider som acetyldihydrokodein, dihydrokodeinenolenota, dihydroisokodein, nicokodein och nikodikodein.

Medicinsk användning

[redigera | redigera wikitext]

Godkänd indikation för dihydrokodein är hanteringen av måttlig till måttligt svår smärta samt hosta och andfåddhet. Som det är fallet med andra läkemedel i denna grupp tenderar den antitussiva dosen att vara mindre än den analgetiska dosen, och dihydrokodein är ett kraftfullt hostdämpande medel som alla andra medlemmar i den omedelbara kodeinfamiljen och deras analoger hydrokodon, oxikodon och etylmorfin, alla opiumpreparat och det starka opioidhydromorfonen.[5][6]

För användning mot smärta formas dihydrokodein vanligtvis som tabletter eller kapslar innehållande 15–16 mg eller 30–32 mg med eller utan andra aktiva ingredienser såsom aspirin, paracetamol, ibuprofen eller andra.[7][8]

Dihydrokodein med kontrollerad frisättning är tillgängligt för både smärta och hosta, som anges nedan, som vaxartade tabletter innehållande 60 till 120 mg av läkemedlet. Vissa former, avsedda att användas mot hosta och liknande, har andra aktiva ingredienser såsom antihistaminer, avsvällande medel och andra.[9] Andra orala former, såsom paket med bruspulver, sublinguala droppar, elixir och liknande finns också på många platser.[10]

Injicerbart dihydrokodein ges oftast som en djup subkutan injektion.[11]

Biverkningar

[redigera | redigera wikitext]

Som med andra opioider utvecklas tolerans och fysiskt och psykiskt beroende med upprepad användning av dihydrokodein. Alla opioider kan försämra de mentala eller fysiska förmågor som krävs för att utföra potentiellt farliga uppgifter som att köra bil eller använda maskiner om de tas i stora doser.[12][13]

Klåda och rodnad och andra effekter av blodkärlsutvidgning är också vanliga biverkningar på grund av histaminfrisättning som svar på läkemedlet med hjälp av en eller flera typer av receptorer i CNS eller andra svar någon annanstans i kroppen.[14] Första generationens antihistaminer såsom tripelennamin (Pyrabenzamin), clemastin (Tavist), hydroxizin (Atarax), difenhydramin (Benadryl), cyproheptadin (Periactin), bromfeniramin (Dimetapp), klorfenamin (Klor-Trimeton), doxylamin (NyQuil) och fenyltoloxamin (Percogesic Original Formula) bekämpar inte bara histamindrivna biverkningar, utan är smärtstillande i olika grad.[15][16] Antihistaminprometazin (fenergan) kan också ha en positiv effekt på levermetabolismen av dihydrokodein som det gör med kodein. Högre doser av prometazin kan störa de flesta andra opioider med undantag för petidinfamiljen (Demerol och liknande) genom denna eller andra okända mekanismer. [17]

Förstoppning är den enda biverkningen av dihydrokodein och nästan alla opioider som är nästan universella.[18][19] Det beror på att peristaltiken i tarmen saktar ner och är en anledning till att dihydrokodein, etylmorfin, kodein, opiumpreparat och morfin används för att stoppa diarré och bekämpa irritabelt tarmsyndrom (IBS) i dess diarré- och cykliska former samt andra tillstånd som orsakar hypermotilitet eller tarmkramper.[20]

Säkerhet

[redigera | redigera wikitext]

Internationella fördrag och lagar om kontrollerade ämnen i de flesta länder, såsom den tyska Betäubungsmittelgesetz, reglerar dihydrokodein på samma nivå som kodein. Dihydrokodeinbaserade läkemedel används särskilt där patienter med kronisk smärta kan väsentligen ha OTC-tillgång till dem förutsatt att de är registrerade hos provins- eller nationella regeringen som en sådan patient.

Substansen är narkotikaklassad och ingår i förteckningen N II i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning II i Sverige.[21]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dihydrocodeine, 31 oktober 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ (på engelska) Encyclopedia of Psychopharmacology. Springer Science & Business Media. 2010-07-31. ISBN 9783540686989. https://books.google.com/books?id=qoyYobgX0uwC. 
  2. ^ (på engelska) Analogue-based Drug Discovery. John Wiley & Sons. 2006. Sid. 52X. ISBN 9783527607495. https://books.google.com/books?id=FjKfqkaKkAAC&pg=PA52X. 
  3. ^ ”Equivalence table (in French)”. Equivalence table (in French). https://www.chu-toulouse.fr/IMG/pdf/12_table_conversion_palier_ii_et_iii_v5-2.pdf.  Arkiverad 23 november 2015 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 november 2015. https://web.archive.org/web/20151123190322/http://www.chu-toulouse.fr/IMG/pdf/12_table_conversion_palier_ii_et_iii_v5-2.pdf. Läst 8 november 2022. 
  4. ^ ”The role of active metabolites in dihydrocodeine effects”. Int J Clin Pharmacol Ther 41 (3): sid. 95–106. 2003. doi:10.5414/cpp41095. PMID 12665158. 
  5. ^ Leppert, Wojciech (2010-07-11). ”Dihydrocodeine as an opioid analgesic for the treatment of moderate to severe chronic pain”. Current Drug Metabolism 11 (6): sid. 494–506. doi:10.2174/138920010791636211. ISSN 1875-5453. PMID 20540693. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20540693/. 
  6. ^ ”Myovant Sciences and Pfizer Receive U.S. FDA Approval of Myfembree, a Once-Daily Treatment for the Management of Moderate to Severe Pain Associated With Endometriosis” (på engelska). Drugs.com. https://www.drugs.com/newdrugs/myovant-sciences-pfizer-receive-u-s-fda-approval-myfembree-once-daily-management-moderate-severe-5872.html. 
  7. ^ ”Dihydrocodeine: painkiller” (på engelska). nhs.uk. 2019-10-25. https://www.nhs.uk/medicines/dihydrocodeine/. 
  8. ^ Multum, Cerner (2022-01-12). ”Acetaminophen, caffeine, and dihydrocodeine Uses, Side Effects & Warnings” (på engelska). Drugs.com. https://www.drugs.com/mtm/acetaminophen-caffeine-and-dihydrocodeine.html. 
  9. ^ Cowan, D. A.; Woffendin, G.; Noormohammadi, A. (1988). ”Two assays for dihydrocodeine in plasma and in urine and their use to determine the bioavailability of a controlled-release product”. Journal of Pharmaceutical Sciences 77 (7): sid. 606–609. doi:10.1002/jps.2600770711. ISSN 0022-3549. PMID 3171947. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/3171947/. 
  10. ^ Di Girolamo, Guillermo; Opezzo, Javier A. W.; Lopez, Marcela I.; Schere, Daniel; Keller, Guillermo; Gonzalez, Claudio D.; Massa, Javier Martinelli; de los Santos, María Cecilia (2007). ”Relative bioavailability of new formulation of paracetamol effervescent powder containing sodium bicarbonate versus paracetamol tablets: a comparative pharmacokinetic study in fed subjects”. Expert Opinion on Pharmacotherapy 8 (15): sid. 2449–2457. doi:10.1517/14656566.8.15.2449. ISSN 1744-7666. PMID 17931082. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17931082/. 
  11. ^ Kim, Hyejeong; Park, Hanwook; Lee, Sang Joon (2017-08-29). ”Effective method for drug injection into subcutaneous tissue”. Scientific Reports 7 (1): sid. 9. doi:10.1038/s41598-017-10110-w. PMID 28852051. Bibcode: 2017NatSR...7.9613K. 
  12. ^ Bailey, Chris P.; Connor, Mark (2005). ”Opioids: cellular mechanisms of tolerance and physical dependence”. Current Opinion in Pharmacology 5 (1): sid. 60–68. doi:10.1016/j.coph.2004.08.012. ISSN 1471-4892. PMID 15661627. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15661627/. 
  13. ^ Adriaensen, H.; Vissers, K.; Noorduin, H.; Meert, T. (2003). ”Opioid tolerance and dependence: an inevitable consequence of chronic treatment?”. Acta Anaesthesiologica Belgica 54 (1): sid. 37–47. ISSN 0001-5164. PMID 12703345. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12703345/. 
  14. ^ Ashina, Kohei; Tsubosaka, Yoshiki; Nakamura, Tatsuro; Omori, Keisuke; Kobayashi, Koji; Hori, Masatoshi; Ozaki, Hiroshi; Murata, Takahisa (2015). ”Histamine Induces Vascular Hyperpermeability by Increasing Blood Flow and Endothelial Barrier Disruption In Vivo”. PLOS ONE 10 (7): sid. e0132367. doi:10.1371/journal.pone.0132367. ISSN 1932-6203. PMID 26158531. Bibcode: 2015PLoSO..1032367A. 
  15. ^ ”Antihistamines”, LiverTox: Clinical and Research Information on Drug-Induced Liver Injury (Bethesda (MD): National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases), 2012, PMID 31643232, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK547896/, läst 5 september 2022 
  16. ^ C., Fookes (2019-02-05). ”List of Common Antihistamines + Uses & Side Effects” (på engelska). Drugs.com. https://www.drugs.com/drug-class/antihistamines.html. 
  17. ^ Southard, Brittin T.; Al Khalili, Yasir (2022), ”Promethazine”, StatPearls (Treasure Island (FL): StatPearls Publishing), PMID 31335081, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK544361/, läst 5 september 2022 
  18. ^ Canty, S. L. (May 1994). ”Constipation as a side effect of opioids”. Oncology Nursing Forum 21 (4): sid. 739–745. ISSN 0190-535X. PMID 8047473. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/8047473/. 
  19. ^ ”Aspirin/caffeine/dihydrocodeine Side Effects: Common, Severe, Long Term” (på engelska). Drugs.com. https://www.drugs.com/sfx/aspirin-caffeine-dihydrocodeine-side-effects.html. 
  20. ^ ”Irritable bowel syndrome - Symptoms and causes” (på engelska). Mayo Clinic. https://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/irritable-bowel-syndrome/symptoms-causes/syc-20360016. 
  21. ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120629234352/http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf. Läst 12 augusti 2010. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Opioider
Opiumalkaloider
Syntetiska opioider
Semisyntetiska
Fenylheptylamin
Piperanilider
Fenylpiperidiner
Petidin (meperidin) · ketobemidon · MPPP · Allylprodin · Alfameprodin · Betaprodin · PEPAP
Difenylpropylamin
Bensomorfanderivat
Oripavin
Morfinanderivat
Övriga
Opioidantagonister
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dihydrokodein&oldid=55895000”