Dietrich Christoph Gloger

Dietrich Christoph Gloger
	Dietrich Christoph Gloger
Född	1705; Burgdorf, Tyskland, Tyskland
Död	1773; Stade, Tyskland
Sysselsättning	Orgelbyggare
Föräldrar	Johann Heinrich Gloger
	Redigera Wikidata

Dietrich Christoph Gloger, född 1705 i Burgdorf, död 1773 i Stade, han var en tyska orgelbyggare i Stade.

Biografi

Gloger var son till orgelbyggaren Johann Heinrich Gloger (omkring 1670-1732) och lärde sig bygga orglar av sina bröder Gottfried Heinrich Gloger och Johann Wilhelm Gloger. 1720 och 1721 var han assisten till sin far. Från 1730 till 1731 var han "huvudgesäll" till Erasmus Bielfeldt och blev senare hans efterträdare. Han arbetade som orgelbyggare i Stade (1733-1773) i fyra decennier. Den 9 juli 1734 blev Gloger medborgare i Stade och gifte sig i det första äktenskapet med änkan efter Nathanael Krusewitz, en elev till Arp Schnitger. Gloger tog över verkstaden efter Krusewitz, som han hade tagit över från Schnitger 1719. Gloger dog som en framstående borgare i Stade och begravdes den 14 februari 1773 i St. Wilhadi.^[1]

Arbete

Glogers organiserade nybyggnationer med fokus på orgellandskapet mellan Elbe och Weser. Hans orglar är alla individuella och ganska olika i struktur och disposition, eftersom Gloger utsattes för olika stilistiska influenser. Särskilt var Empfindsamkeits peroiden inflytelserik. Fyra av Glogers orglar finns fortfarande bevarade. Eftersom Glogers lärare Bielfeldt var elev till Schnitger eleve Matthias Dropa, tog han över Schnitgers verkstad i Stade och fortsätter sin tradition, kan Gloger tillskrivas skolan Arp Schnitger.^[2] Dessutom var Gloger ansvarig för underhållet av Schnitgers många instrument, och var därför väl bekant med deras design. Cornelius Geerds Wallies och Johann Matthias Schreiber var lärling till Gloger.

Verklista

Gloger har byggt sju nya orglar och många ändringar och reparationer.

År	Ursprunglig kyrka	Bild	Manualer	Pedal	Stämmor	Bevarad orgel/fasad	Övrigt
1730–1733	St. Martin, Oldendorf		2	Självständig	15		Fullbordade ett orgelverk påbörjat av Erasmus Bielfeldt.
1738	St. Marien, Neuenkirchen		2	Självständig	18		Ombyggnation av orgeln byggd 1661-1662 av Christoph Donat. Ombyggd 1835–1836 av Johann Georg Wilhelm Wilhelmy. 3-4 register är bevarad från Gloger.
1741–1742	Severikirche, Otterndorf		3	Självständig	46		Ombyggnation av orgeln byggd 1596 av Antonius Wilde och 1661-1662 av Hans Riege. 16 register finns bevarade.
1744–1745	Emmauskirche, Neuhaus (Oste)		2	Självständig	18	Ja/Ja	Nybyggnation. Den bäst bevarade orgeln av Gloger.
1745	St.-Nicolai-Kirche, Altenbruch		3	Självständig	35		Reparation av orgel från 1400-1700-talet.
1752	Klosterkirche St. Marien (Osterholz), Osterholz-Scharmbeck	zentriert	1	Självständig	9	Nej/Nej
1759	St. Johannes der Täufer, Bülkau		2	Självständig	22	Nej/Ja	Utbyggnation av orgeln tillverkad 1679/1686 av Arp Schnitger (1679/86).
1758–1764	St. Nikolai, Cadenberge		2	Självständig	28		Fullbordade en orgel som påbörjades av Jacob Albrecht och Johann Hinrich Klapmeyer 1757. Ombyggdes 1936 av P. Furtwängler & Hammer. 18 gamla register finns bevarade.
1762	Zionskirche, Worpswede		1	Självständig	15	Nej/Nej	Nybyggnation. En ny orgel byggdes en rekonstruktion av Glogers orgel 2011–2012 av Hendrik Ahrend (2 manualer, pedal med 22 stämmor).
1765	St.-Martini-Kirche, Bremen-Lesum		1	Självständig	10	Nej/Nej	Nybyggnation.
1765–1766	St. Marien, Grünendeich		2	Självständig	18		Nybyggnation. 8 stämmor finns bevarade.
1767	St. Willehadi, Osterholz-Scharmbeck		2	Självständig	23		Ombyggnation av en orgel byggd 1731-134/1745 av Erasmus Bielfeldt. Orgeln fick en Vox humana 8 och lufttrycket och orgelhuset utökades. Denna stämma ersattes 1870 av Johann Hinrich Röver med en Gedackt 8′. → Orgel von St. Willehadi

Litteratur

Karl Heinz Bielefeld. Pape Verlag. ISBN 978-3-921140-75-8
Gustav Fock (1974). Kassel: Bärenreiter. ISBN 3-7618-0261-7
Peter Golon, Karl-Wilhelm Kröncke (1983). Stade: Schaumburg. ISBN 3-87697-009-1
Liselotte Selle (1970). Acta Organologica. "4". sid. 59–118
Liselotte Selle (1971). Acta Organologica. "5". sid. 31–86
Liselotte Selle (1972). Acta Organologica. "6". sid. 48–98
Harald Vogel, Günter Lade, Nicola Borger-Keweloh (1997). Orgeln in Niedersachsen. Bremen: Hauschild. ISBN 3-931785-50-5

Webblänkar

Referenser

^ Karl Heinz Bielefeld (2007). Berlin: Pape Verlag. sid. 357. ISBN 978-3-921140-75-8
^ Vogel, s. 221, 227.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Dietrich Christoph Gloger, 23 juli 2019.

[1] Karl Heinz Bielefeld (2007). Berlin: Pape Verlag. sid. 357. ISBN 978-3-921140-75-8

[2] Vogel, s. 221, 227.

[1]

[2]