Hoppa till innehållet

Det evigt kvinnliga

Från Wikipedia
Det evigt kvinnliga
(The Feminine Touch)
Det evigt kvinnliga
Det evigt kvinnliga
GenreKomedi
RegissörW.S. Van Dyke
ProducentJoseph L. Mankiewicz
ManusGeorge Oppenheimer
Edmund L. Hartmann
Ogden Nash
SkådespelareRosalind Russell
Don Ameche
Kay Francis
Van Heflin
OriginalmusikFranz Waxman
FotografRay June
KlippningAlbert Akst
DistributionMetro-Goldwyn-Mayer
PremiärOktober 1941
(USA)
23 augusti 1943
(Sverige)
Speltid97 min
LandUSA USA
SpråkEngelska
IMDb SFDb Elonet

Det evigt kvinnliga (engelska: The Feminine Touch) är en amerikansk långfilm från 1941 i regi av W.S. Van Dyke, med Rosalind Russell, Don Ameche, Kay Francis och Van Heflin i rollerna.

Professor John Hathaway (Don Ameche) tröttnar på att undervisa college där han tvingas lära dumma sportfånar allt om psykologi. Istället tar han med sig sin fru Julie (Rosalind Russell) till New York för att få sin bok publicerad. Boken handlar om svartsjuka mellan människor och förläggaren Elliott Morgan (Van Heflin) och hans assistent Nellie Woods (Kay Francis) blir direkt intresserade. Fröken Woods och professor Hathaway arbetar långa timmar med att få i ordning boken, något som gör Julie svartsjuk. När Elliot börjar göra närmanden mot Julie verkar John däremot bara strunta i det. Julie blir riktigt sur, för en gångs skull önskar hon att John själv skulle bli svartsjuk och visa lite passion.

  Rosalind Russell  –  Julie Hathaway
  Don Ameche  –  professor John Hathaway
  Kay Francis  –  Nellie Woods
  Van Heflin  –  Elliott Morgan, förläggare
  Donald Meek  –  Makepeace Liveright
  Gordon Jones  –  Rubber-Legs Ryan
  Henry Daniell  –  Shelley Mason, Kritiker
  Sidney Blackmer  –  Freddie Bond, Elliots advokat
  Grant Mitchell  –  dekanus Hutchinson, Digby College
  David Clyde  –  Brighton, Elliots butler

Filmen spelades in på MGMs studio i Culver City och vid Lake Arrowhead i San Bernardino National Forest.[1] Tidiga titlar på filmen var Female of the Species, Heartburn och All Woman. Rollen som Elliott Morgan var först tänkt för John Carroll, men den spelades i slutprodukten av Van Heflin.[2]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]