De dödas dag
De dödas dag (spanska: Día de muertos/Día de los muertos/Días de muertos/Días de los muertos) är en stor och viktig religiös högtid i Mexiko som infaller den 2 november, samma dag som Alla själars dag firas inom Romersk-katolska kyrkan. Högtiden har sitt ursprung i en synkretism mellan de förspanska urfolkskulturerna i Mesoamerika och katolicismen. De urfolkshögtider som vid tiden för erövringen sammanföll med allhelgonahelgen var till stor del skördefester. Traditionerna under De dödas dag har i värdekonservativa urfolksmiljöer ännu ett starkt sådant inslag. Offerborden fylls då med mat och nyskördade grödor, framförallt majs och blommor.
I urbana miljöer har ett mer spektakulärt uttryck växt fram. Stora offerbord installeras i museer, konstgallerier, på torg och i andra offentliga sammanhang, där det bästa och färgstarkaste av det mexikanska konsthantverket med skelettfigurer och kranier av socker eller papier maché visas upp. Nästan karnevalsliknande evenemang har också växt fram, som är en upprepning av de festligheter som hölls på De dödas dag på det stora torget i Mexico City under 1800-talet.
Tron att de döda kommer tillbaka denna helg och besöker sina anförvanter på kyrkogårdarna och runt hemmens offeraltare (ofrendas) är mycket stark. De kommer för att ta del av den mat och dryck de behöver och saknar från jordelivet, och för att se sina levande anförvanter igen. Día de muertos sammanfaller med Allhelgonahelgen och firas delvis på samma sätt. Firandet pågår ofta under flera dagar och vanligtvis så firar man minnet av döda barn på samma dag som Allhelgonadagen (1 november) samt döda vuxna dagen efter, på Alla själars dag.
Således är denna dag inte en dag då sorgen bejakas utan snarare ett tecken på firande och glädje, för i mexikanernas tro, vaknar och återvänder de dödas själar till de levandes värld för att dricka, dansa och spela musik med sina släktingar. Dagen är en festlig återförening som om deras närstående döda återvände från en riktigt lång resa.[1]
Offergåvor (på bord, altare och gravar)
[redigera | redigera wikitext]- Blommor, framför allt de gyllengula cempasuchil Lat. tagetes erecta.
- Färgglada mönsterklippta silkespapper, används till dukar och flaggor.
- Färgglada kräppapper görs till bland annat blommor.
- Inramade fotografier av de döda.
- Färgdekorerade calaveras (kranier av socker) med de dödas namn skrivna på pannan.
- Rökelse och levande ljus.
- Saker den döde tyckte om, till exempel en pipa, dennes favoritcigaretter, eller kanske en målarpensel om den döde var målare.
- Skelettfigurer av Papier-maché eller bränd lera som skelett. En populär figur är La Calavera Catrina (den kvinnliga skelettsnobben), som ursprungligen är en gravyr av José Guadalupe Posada.
- Leksaker med dödssymboler. Till exempel glada dansande skelett eller små kistor.
- Frukt, mat, och dryck, saker som de döda tyckte om, framförallt de för byn eller regionen typiska rätterna.
- Det viktigaste av allt är brödet "Pan de muerto" (De dödas bröd), som i värdekonservativa indianska byar ofta har mänskliga former.
Exempel på musik
[redigera | redigera wikitext]- Fiestas – A Year of Latin American Songs of Celebration med José-Luis Orozco (2002). “Dia de los muertos” och “Tumbas”. Notbok: ISBN 0-525-45937-5
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
La Calavera Catrina -
Pan de muertos (död mans bröd) -
La Calavera Catrina -
Altare
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Día de muertos – De dödas dag i Mexiko av Staffan Brunius och Lars Svanström vid Etnografiska museet (2006). Kristianstads Boktryckeri. ISBN 91-85344-50-8.
- På fest hos Frida Kahlo i det blå huset av Guadalupe Rivera och Marie-Pierre Colle (1995). Japan: Forum. ISBN 91-37-10679-1
- Fiestas – A Year of Latin American Songs of Celebration av José-Luis Orozco (2002). ISBN 0-525-45937-5
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Calaveras: Den Mexikanska Dödskallen!”. Skull Cult Magazine. https://skull-cult.com/blogs/day-of-the-dead/calavera-den-mexikanska-dodskallen. Läst 22 oktober 2020.