Dambad

Dambad på Saltholmen i Göteborg

Dambadet i Saltsjöbaden

Dambad är ett avskilt område, med eller utan kallbadhus, för friluftsbad för kvinnor och små barn.

Offentliga friluftsbad med män och kvinnor badande tillsammans började bli vanliga i Tyskland i slutet av 1800-talet. Åren efter 1905 spred sig denna sedvänja till Mölle, med gemensamhetsbad i Ransvik, nordväst om samhället. Även i andra tidiga turistorter utvecklades ett badliv, ibland, till exempel i Lysekil, som ett del av ett kurliv.

Det var vanligt att det i uppförda badinrättningar inrättades särskilda dambad respektive herrbad. I andra fall avskiljdes ett dambad från ett gemenskapsbad, vid en offentlig badstrand. Dessa kunde vara badhus eller endast delar av en badstrand, som skyddades för insyn av plank.

Dambad i Sverige i urval

• På Saltsjöbadens friluftsbad byggdes 1913 ett kallbadhus i trä för damer med soldäck, bastu och hopptorn, senare renoverat på 2000-talet. Det ritades av Elis Kjellin.

• Mölles dambad är en del av badet Solviken och från omkring 1900, möjligen äldre än det första gemensamhetsbadet. Dambadet sköttes av Kullabergs naturförening till 1970, och därefter av Höganäs kommun.

• Smögens havsbad inrättade i Glommen i Smögen ett herrbad och ett dambad 1900, med plank runt baden. Dambadet fanns kvar som dambad till omkring 1970., och har därefter varit allmänt.

• Långholmens klippbad i Stockholm skapades 1917 som två skilda badplatser: ett dambad vid Lusudden och ett herrbad på klipporna lite längre västerut. Solviksbadet på Brommalandet vid Mälaren öppnades 1925 som det första mera ordnade gemensamhetsbadet i Stockholm. Det har också ett dambad med brygga och omklädningshytter.

• Saltholmens kallbadhus i Långedrag i Göteborg är från 1910-talet. Det drivs sedan 1976 av föreningen Kallbadhusets Vänner Saltholmen, med en dam- och en herravdelning samt en mindre gemensambadavdelning.