Dalklipping
Dalklipping, eller Hedemoraklipping, var ett mynt av typen klipping.[1] Mynten, som Gustav Vasa lät framställa under Befrielsekriget, slogs i Hedemora och Söderköping 1521–1522.[2]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Efter segern vid Slaget vid Brunnbäcks färja 1521 samlades Gustav Vasas armé i Hedemora. Vasa, som själv varit i Gästrikland, kom till staden för att träna och utrusta soldaterna.[1] Till detta krävdes pengar, och det beslutades att tillverka mynt. Hedemora var den enda stad armén behärskade, och således förlades myntverket dit.[3] För att vinna dalkarlarnas erkännande lät Vasa dalpilar pryda ena sidan av myntet,[4] vilket han senare skulle slå fast som Dalarnas landskapsvapen.[5]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]På myntens åtsida är en man i rustning avbildad, med ett svärd i höger hand och vänster hand stödjande i sidan. På frånsidan återfinns två korslagda dalpilar, tre kronor samt bokstaven G. Under finns fragment av en text som blivit bortklippt i tillverkningen, men löd Gösta Eriksson, Gubernator.[4] Dalklippingarna var förutom präglingen snarlika de danska mynten,[1] en stor del av mynten präglades dessutom med Kristian II:s stämpel.[2]
Myntverket i Hedemora
[redigera | redigera wikitext]
Det är inte känt var myntverket i Hedemora var placerat, men enligt traditionen låg det ungefär där Myntparken idag ligger, samt utnyttjade de källare som i viss utsträckning ännu finns kvar kring Stora torget. Kyrkoherde Petrus Ugla skriver 1734 att myntverket då troligen låg i Rosenwallska gården, vilken Gustav Vasa ägde under 1520-talet, men håller även möjligheten öppen för att det kan ha legat vid Brunnsjön.[3] En tredje möjlighet är att det låg vid Munkbosjön.[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Alin, Oscar 1877 (1978). Ohlmarks Åke. red. 100 svenska myntgrupper: på hundra uppslag och med ca 700 åt- och frånsidesbilder av mynt och skådemynt under tusen år. Stockholm: Plus. sid. 51–52. Libris 7640676. ISBN 91-7406-112-7
- ^ [a b] Bertel Tingström. ”Nationalencyklopedin: Klipping”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/klipping. Läst 27 juli 2017.
- ^ [a b] Lagerqvist, Lars O.; Åberg Nils (1985). Gustav Eriksson (Vasa) i Dalarna 1520-1521: minnen, myter och monument. Stockholm: Vincent. sid. 105–106. Libris 7762036. ISBN 91-87064-01-4
- ^ [a b c] Widstrand Hugo, red (1943). Näsgårds län i Dalarna: Huseby, Hedemora, Garpenberg, Folkärna, Grytnäs, Avesta, By i forna tider. Avesta: Törnqvists bokh. sid. 111–113. Libris 1403427
- ^ Länsstyrelsen Dalarna. ”Dalasymboler”. Arkiverad från originalet den 13 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170713130511/http://www.lansstyrelsen.se/Dalarna/Sv/om-lansstyrelsen/om-lanet/dalasymboler/Pages/default.aspx. Läst 27 juli 2017.