Döden spelar schack
 | |
| Konstnär | Albertus Pictor |
|---|---|
| Basfakta | |
| Tillkomstår | 1480-talet |
| Typ | Muralmålning al secco på ett tunt slamningsskikt |
| Plats | Täby kyrka i Täby kyrkby |
Döden spelar schack är en svensk muralmålning av Albertus Pictor i Täby kyrka i Täby kyrkby från 1480-talet.
Döden spelar schack är den mest kända kalkmålningen i Täby kyrka. Den finns i västra valvkappan, högst upp i trappan till orgelläktaren och är utförd al secco på ett tunt slamningsskikt. Denna målning har inte som flertalet övriga målningar i kyrkan ett bibliskt motiv, utan utgör en moralitet. Den föreställer en man, som spelar schack med Döden. Motiv med schackspel förekom under medeltiden som förmedling av moraliska budskap, i detta fall att man ska reflektera över hur ens handlingar kan bestraffas eller belönas efter döden.[1] Målningen är kompletterad med ett numera bleknat band med text på svenska. Enligt äldre nedteckningar lyder texten: ”Jak spelar tik matt”.[2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Målningen är utförd av Albertus och hans arbetslag på omkring fem personer, som under 1400-talet utsmyckade ett 30-tal svenska kyrkor. Långhuset i Täby kyrka har fyra kryssvalv, vilka slogs omkring 1450. Albertus Pictors verkstad anlitades för att på 1480-talet förse väggar och valv med målningar. Till skillnad mot flertalet kalkmålningar i andra kyrkor i Sverige har valven i Täby kyrka inte kalkats över. Däremot vitlimmades väggmålningarna i samband med en restaurering 1787, för att rengöras 1992–1993. I samband med rengöringen gjordes kemiska analyser av målningarna. Det bindemedel som användes var framförallt kalk, men även kasein och erukasyra.[3]
Motiv i filmen Det sjunde inseglet
[redigera | redigera wikitext]Målningen inspirerade Ingmar Bergman till en scen i filmen Det sjunde inseglet från 1957.[4] Filmen utspelar sig i mitten av 1300-talet, under digerdöden. Riddaren Antonius Block och hans väpnare Jöns återkommer till Sverige efter att ha deltagit i ett korståg till det heliga landet. När Döden dyker upp för att hämta honom, ber han om att få spela ett parti schack för att skjuta upp det oundvikliga.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Eva Bäckstedt: Albertus Pictor i nytt ljus i Svenska Dagbladet den 3 januari 2006, läst 26 april 2016
- Besöksmål: Täby kyrka på Stockholms läns museums webbplats
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Melin, Pia (2006). Fåfängans förgänglighet: allegorin som livs- och lärospegel hos Albertus Pictor. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899; 181. Stockholm: Stockholmia. ISBN 91-7031-178-1