Hoppa till innehållet

Sjurygg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cyclopterus)
Sjurygg
Sjurygg Cyclopterus lumpus
Systematik[1]
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningKindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
FamiljSjuryggsfiskar
Cyclopteridae
SläkteCyclopterus
ArtSjurygg
C. lumpus
Vetenskapligt namn
§ Cyclopterus lumpus
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Stenbit (se text)
Hitta fler artiklar om djur med
Diverse så kallad skräpfisk. Fisken till vänster är en sjurygg.

Sjurygg (Cyclopterus lumpus) är en fisk i familjen sjuryggsfiskar och enda arten i släktet Cyclopterus. Hanen kallas traditionellt för stenbit; kommersiellt benämns numera även honan – traditionellt kallad kvabbso – stenbit idag, då dess rom marknadsförs som stenbitsrom.

Sjuryggen lever i kustnära områden i Atlanten och närliggande innanhav, från Biscayabukten och Atlantkusten norrut, över södra Grönland och runt Island till Vita havet, Hudson Bay och Bottenviken.[2][3][förtydliga]

Färgen är blågrå på ovansidan och röd eller grön på undersidan. Färgerna hos hanen blir kraftigare under lekperioden med rödaktiga sidor, buk och fenor.[2]

Bukfenorna och bukpartiet mellan dem är omvandlade till en stor sugskiva som främst hanen använder då han vaktar äggen. Hos äldre fiskar täcks ryggfenan av en kraftig hudkam. Honan kan bli 70 cm och väga cirka 7 kg. Hanen kan bli 40 cm och väga cirka 3 kg.[2]

Sjuryggens ekologi är till stor del okänd. Man tror att den lever pelagiskt på djupt vatten utanför lektiden, men ingenting säkert är känt. Den leker under vinter till vår, då honan lägger upp till 300 000 ägg i högar på bottnen. Äggen, som först är röda men snart byter färg till grönt, vaktas av hanen. De kläcks efter 7–8 veckor.[2] Den huvudsakliga födan består av kräftdjur, maneter och maskar.[3]

Sjuryggen och människan

[redigera | redigera wikitext]

Kommersiellt värde

[redigera | redigera wikitext]

Sjuryggen fiskas främst för rommen, som saluförs som stenbitsrom. Som matfisk föredras hanen, på grund av dess fastare kött.[3] I Norge används den i kommersiell laxodling eftersom den äter upp laxlus (Lepeophtheirus salmonis)[4][5]

I det skånska köket är stenbitssoppa en delikatess [6], vilken är en dyr rätt på restauranger.[7][8][9][10][11]

Traditionellt kallas hanen för stenbit och honan kvabbso. Kommersiellt kallas idag även honan för stenbit då dess rom säljs som stenbitsrom. Lokalt i Bohuslän har honan även kallats rånka.[12]

Namn Trakt Referens Anteckning
Hane Hona

Stenbit Trots att hanen inte har någon rom kallas i handeln oegentligt honans rom för "stenbitrom"
Kvabbaso, kvabbso Skåne, Halland [13] Kvabba betyder dallra, här syftande på honans lösa kött. Jämför so = grishona.
Rånka Bohuslän [12]
  1. ^ ITIS Läst 2008-02-17.
  2. ^ [a b c d] Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
  3. ^ [a b c] Bernt J Muus, Jørgen G Nielsen, Ulf Svedberg 1999 Havsfisk och fiske i Nordeuropa ISBN 91-518-3505-3
  4. ^ Rognkjeks tar lusaNamdalsavisa 2014-02-18 Arkiverad 23 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Imslanda, AK., Reynolds, P., Eliassen, G., Hangstad, TA., Foss, A., Vikingstad, E., and Elvegård, TA., 2014. The use of lumpfish (Cyclopterus lumpus L.) to control sea lice (Lepeophtheirus salmonis Krøyer) infestations in intensively farmed Atlantic salmon (Salmo salar L.). Aquaculture, 424–425 18–23 | doi=10.1016/j.aquaculture.2013.12.033
  6. ^ ”Stenbitssoppa från Skåne”. Gefle Dagblad. 3 mars 2005. https://www.gd.se/2005-03-03/stenbitssoppa-fran-skane/. Läst 14 mars 2024. 
  7. ^ ”Svenska landskapsrätter (bok)”. Wikipedia. 2024-03-10. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_landskapsr%C3%A4tter_(bok)&oldid=54512170. Läst 14 mars 2024. 
  8. ^ Hans Abrahamsson skriver (30 mars 2008). ”Stenbiten – en läcker fuling”. Marmiterna. https://marmiterna.wordpress.com/2008/03/30/stenbiten-en-lacker-fuling/. Läst 14 mars 2024. 
  9. ^ ”Skånsk kökskonst i förfinad tradition”. DN.se. 28 maj 2006. https://www.dn.se/mat-dryck/skansk-kokskonst-i-forfinad-tradition/. Läst 14 mars 2024. 
  10. ^ ”Snurrekål, ruskensnusk, filibonk – hon djupdyker i skånska recept”. Sydsvenskan. 3 december 2020. https://www.sydsvenskan.se/2020-12-03/snurrekal-ruskensnusk-filibonk-och-slabosnus--hon-djupdyker-i-de-skanska-recepten/. Läst 14 mars 2024. 
  11. ^ ”En läcker stenbit för skåningar”. HD. 9 mars 2009. https://www.hd.se/2009-03-09/en-lacker-stenbit-for-skaningar/. Läst 14 mars 2024. 
  12. ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Rånka (tryckår 1961)
  13. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 368 "Kvabba-so"

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]