CryoSat-1
| Typ | Jordresurssatellit |
|---|---|
| Organisation | ESA |
| Större entreprenör | EADS Astrium |
| Uppdragets varaktighet | 3 år (planerat) Misslyckades att komma i omloppsbana |
| Webbplats | ESA - CryoSat |
| Uppskjutning | |
| Uppskjutningsplats | Plesetsk 133/3 |
| Uppskjutning | 8 oktober 2005, 15:02:00 UTC |
| Uppskjutningsfarkost | Rokot/Briz-KM |
| Omloppsbana runt Jorden | |
| Egenskaper | |
| Massa | 750 kg |
CryoSat-1 var en europeisk (ESA) forskningssatellit som förlorades i en misslyckad uppskjutning 2005. Den skulle ha använts som en del av CryoSat-programmet för att studera jordens polarisar.[1]
Rymdfarkosten CryoSat var avsedd att arbeta i låg omloppsbana i tre år.[2] Den hade en massa på 750 kg.[3] Dess primära instrument, Synthetic Aperture Interferometric Radar Altimeter (SIRAL), skulle ha använt radarhöjdmätare för att bestämma och övervaka rymdskeppets höjd, för att mäta isens tjocklek och för radaravbildning av polarisarna. Ett andra instrument, DORIS, skulle ha använts för att exakt beräkna rymdskeppets bana.[4] CryoSat skulle ha arbetat i låg omloppsbana under tre år.[2]
CryoSat sköts upp från Plesetsks kosmodrom kl 15:02:00 UTC den 8 oktober 2005.[5] Uppskjutningen påbörjades av en Eurockotraket, med hjälp av en Rokot bärraket med en Briz-KM-raket i det andra steget. Kommandot att stänga av raketens andra etappmotor utfördes inte av kontrollsystemet och följaktligen brann allt bränsle upp.[6] Detta förhindrade det andra steget från att skilja sig från Briz-KM, och som ett resultat av detta kunde raketen inte nå sin omloppsbana. Den återinfördes över Norra ishavet, norr om Grönland.[7][8] En ersättningssatellit, CryoSat-2, sköts framgångsrikt upp under 2010.[9]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 september 2019.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”CryoSat” (på engelska). http://www.esa.int/Our_Activities/Observing_the_Earth/CryoSat/Introducing_CryoSat. Läst 5 september 2019.
- ^ [a b] ”Cryosat-1”. NASA International Laser Ranging Service. Arkiverad från originalet den 19 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100619073159/http://ilrs.gsfc.nasa.gov/satellite_missions/list_of_satellites/cry1_general.html. Läst 6 september 2019.
- ^ Krebs, Gunter. ”Cryosat 1,2”. Gunter's Space Page. http://space.skyrocket.de/doc_sdat/cryosat.htm. Läst 9 september 2019.
- ^ ”ILRS Mission Support”. Cryosat-1. NASA International Laser Ranging Service. Arkiverad från originalet den 25 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100725173523/http://ilrs.gsfc.nasa.gov/satellite_missions/list_of_satellites/cry1_support.html. Läst 6 september 2019.
- ^ McDowell, Jonathan. ”Launch Log”. Jonathan's Space Page. http://planet4589.org/space/log/launchlog.txt. Läst 6 september 2019.
- ^ Zak, Anatoly. ”Rockot”. RussianSpaceWeb. http://www.russianspaceweb.com/rockot.html. Läst 6 september 2019.
- ^ ”CryoSat Mission lost due to launch failure”. European Space Agency. 8 oktober 2005. http://www.esa.int/esaCP/SEMR3Q5Y3EE_index_0.html. Läst 6 september 2019.
- ^ ”CryoSat Mission has been lost”. Eurockot. 8 oktober 2005. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927192814/http://www.eurockot.com/alist.asp?cnt=20040855&main=3. Läst 6 september 2019.
- ^ Jones, Tamera (8 april 2010). ”Successful launch for ESA's CryoSat-2 ice mission”. Natural Environment Research Council. Arkiverad från originalet den 3 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120703102411/http://planetearth.nerc.ac.uk/news/story.aspx?id=704. Läst 6 september 2019.