Costaricasnårsparv

	Costaricasnårsparv; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Melozone
Art	Costaricasnårsparv; M. cabanisi
Vetenskapligt namn
	§ Melozone cabanisi
Auktor	(Sclater, PL & Salvin, 1868)
Utbredning
Synonymer
	Melozone biarcuata cabanisi; Costa Ricamarksparv; Costaricabusksparv;

Ej att förväxla med costaricasparv.

Costaricasnårsparv^[2] (Melozone cabanisi) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Costaricasnårsparven har grå kropp med en stor svart fläck mitt på bröstet. Huvudteckningen är distinkt: rostfärgad hjässa och svart på panna och kind som vrider sig runt det i övrigt vita ansiktet med kontrasterande pepparkornsöga.

Utbredning och systematik

Arten förekommer i höglänta områden i centrala Costa Rica.^[4] Tidigare betraktades den som en underart till vitmaskad snårsparv (M. biarcuata).

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Levnadssätt

Costaricasnårsparven hittas lokalt i förberg och högländer, i snåriga skogslandskap och igenväxta gläntor. Den påträffas vanligen på eller nära marken och ofta i par. Liksom andra snårsparvar tillbringar den större delen av sin tid i skuggad och ofta tät växtlighet.

Status

Costaricasnårsparven har ett begränsat utbredningsområde och beståndet är relativt litet, uppskattat till endast mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal. IUCN kategoriserar den som nära hotad.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen Jean Louis Cabanis (1816-1906).^[9] Arterna i släktet Melozone kallades tidigare busksparvar, men har döpts om till snårsparvar för att undvika förväxling med de ej närbesläktade busksparvarna i Chlorospingus och för att betona det nära släktskapet med snårsparvarna i Atlapetes.

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2020 Melozone cabanisi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 10 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Melozone cabanisi.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Melozone cabanisi.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2020 Melozone cabanisi . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.1. Läst 10 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[5] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[6] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[7] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-8] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]