Corynorhinus

	Corynorhinus
	Corynorhinus townsendii
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Familj	Läderlappar; Vespertilionidae
Släkte	Corynorhinus
Vetenskapligt namn
	§ Corynorhinus
Auktor	Allen, 1865
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Corynorhinus är ett släkte av fladdermöss i familjen läderlappar.

Taxonomi

Medlemmarna är nära släkt med arterna i släktet Plecotus och tidigare sammanfogades dessa släkten. Wilson & Reeder (2005) och IUCN listar tre arter till Corynorhinus.^[1]^[2]

Corynorhinus mexicanus, har två från varandra skilda utbredningsområden i Mexiko, finns även på Cozumel.
Corynorhinus rafinesquii, i östra USA från Texas, Illinois och Indiana till Florida.
Corynorhinus townsendii, främst i västra Nordamerika.

Utseende

Individerna blir 45 till 70 mm långa (huvud och bål) och har en 35 till 55 mm lång svans. De väger 5 till 20 g. Pälsen har på ovansidan en brun färg och buken är blekare. Även flygmembranen och öronen är bruna. Liksom medlemmar av Plecotus har de stora öron som kan vara 40 mm långa. Corynorhinus skiljer sig dessutom från andra läderlappar i avvikande detaljer av nosens och tändernas konstruktion.^[3]

På nosen förekommer flera svullnader. Tandformeln är I 2/3 C 1/1 P 2/3 M 3/3.^[4]

Ekologi

Habitatet utgörs beroende på art av skogar, buskskogar eller öknar. Arterna vilar i byggnader, i grottor och i andra naturliga hålrum. De är aktiva på natten och jagar flygande eller marklevande insekter. Släktets medlemmar kan sväva korta tider över samma plats. Hos alla arter förekommer vinterdvala men inte alla individer går i ide. Vid viloplatsen bildas ofta mindre till medelstora flockar och ibland kolonier med upp till 1000 individer.^[3]

Parningen sker under senhösten och sedan förvaras sädesvätskan över vintern i honans kropp. Dräktigheten varar 56 till 100 dagar och den enda ungen föds under senvåren eller tidiga sommaren. Ungen kan flyga efter två till tre veckor. Hos Corynorhinus townsendii slutar honan efter cirka 6 veckor med digivning. En individ av Corynorhinus rafinesquii blev 10 år gammal.^[3]

Status

Corynorhinus rafinesquii och Corynorhinus townsendii är inte hotade i beståndet och de listas av IUCN som livskraftig (LC). Den mexikanska arten störs ofta vid sina viloplatser och den listas som nära hotad (NT).^[2]

Referenser

^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Corynorhinus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
^ [a b] Corynorhinus på IUCN:s rödlista, läst 15 januari 2015.
^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”American Long-eared bats” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 455/57. ISBN 0-8018-5789-9
^ Reid, Fiona (2009). ”Corynorhinus”. A Field Guide to the Mammals of Central America. Oxford University Press. sid. 148

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Corynorhinus.
Bilder & media

[msw-1] Wilson & Reeder, red (2005). ”Corynorhinus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

[IUCN-2] [a b] Corynorhinus på IUCN:s rödlista, läst 15 januari 2015.

[Walkers1999-3] [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”American Long-eared bats” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 455/57. ISBN 0-8018-5789-9

[Reid-4] Reid, Fiona (2009). ”Corynorhinus”. A Field Guide to the Mammals of Central America. Oxford University Press. sid. 148

[1]

[2]

[3]

[4]