Hoppa till innehållet

Colorado Avalanche

Från Wikipedia
Colorado Avalanche
LigaNHL
ConferenceWestern
DivisionCentral
LaghistorikQuebec Nordiques
1972–1979 (WHL)
1979–1995 (NHL)
Colorado Avalanche
1995–
StadDenver, Colorado, USA
ArenaBall Arena
Kapacitet17 809
Lagfärger     Bourgogne
     Silver
     Blå
     Svart
Organisation
ÄgareAnn Walton Kroenke
OrdförandeStan Kroenke
PresidentJosh Kroenke
(affärsverksamheten)
Joe Sakic
(ishockeyverksamheten)
General managerChris MacFarland
TränareJared Bednar
KaptenGabriel Landeskog
FarmarlagColorado Eagles (AHL)
Utah Grizzlies (ECHL)
Statistik
Flest matcherMilan Hejduk (1 020)
Flest målJoe Sakic (391)
Flest assistsJoe Sakic (624)
Flest poängJoe Sakic (1 015)
Flest utv.minAdam Foote (948)
Utmärkelser
Divisionsmästare12 (1996, 1997, 1998
1999, 2000, 2001
2002, 2003, 2014, 2021, 2022, 2023)
Conference-mästare3 (1996, 2001, 2022)
Stanley Cup-segrar3 (1996, 2001, 2022)
Övrigt
WebbplatsAvalanche.com

Colorado Avalanche är en amerikansk ishockeyklubb från Denver i Colorado. Klubben tillhör Central Division i Western Conference i National Hockey League (NHL). Hemmaarenan är Ball Arena.

Klubben bildades 1972 som Quebec Nordiques och spelade då i WHA. Laget gick med i NHL 1979 efter en fusion mellan WHL och NHL. Efter säsongen 1994–95 såldes de till COMSAT Entertainment Group och flyttade till Denver.

Under klubben första säsong i Denver vann Avalanche Pacific Division och lyckades besegra Florida Panthers i finalen 1996 och blev i och med detta det första NHL-laget som vunnit Stanley Cup under sin första säsong i ligan. Vid 2001 års Stanley Cup-final så vann Avalanche sitt andra mästerskap mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher. I slutspelet 2022 besegrade Avalanche Tampa Bay Lightning med 4-2 i matcher som den tredje titeln i historien. Med den bedrift så är Avalanche det enda aktiva NHL-laget som vunnit alla finaler de spelat.

Avalanche har elva divisionstitlar (inkluderat deras första åtta i rad som är den längsta streaken i NHL-historien) och kvalificerade sig till slutspel vid de tio första säsongerna men den tog slut 2007.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Quebec Nordiques (1972–95)

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Quebec Nordiques

Quebec Nordiques var ett av originallagen när World Hockey Association (WHA) bildades 1972. Laget skulle från en början bildas i San Francisco, men flyttade snart till Québec på grund av finansiella- och arenaproblem.[1] Under lagets sju säsonger i WHA, vann Nordiques Avco World Trophy en gång; 1977, och förlorade finalen en gång; 1975.[2] 1979 gick laget med i NHL tillsammans med Edmonton Oilers, Hartford Whalers och Winnipeg Jets.[3]

Efter att ha lyckats ta sig till slutspel i sju år i rad, mellan 1981 och 1987, blev Quebec ett av de lägst placerade lagen i ligan genom att sluta sist i sin division varje säsong mellan 1987 och 1988 och mellan 1991 och 1992.[4] På grund av detta fick laget förstavalet i draften tre gånger och valde Mats Sundin (1989), Owen Nolan (1990) och Eric Lindros (1991), trots att Lindros gjort klart att han inte ville spela för Nordiques.[5] Lindros valde att inte ta på sig lagets tröja för pressfotograferna, han höll upp den istället, och vägrade skriva på något kontrakt för klubben.[6] 30 juni 1992 byttes han till Philadelphia Flyers mot fem spelare, däribland Peter Forsberg, och 15 miljoner dollar.[7] I efterhand brukar Lindros-affären ses som en av de mest ensidiga överenskommelserna i idrottshistorien,[8] och som en stor grund till Quebecs / Colorados framgångar åren därefter.[9] Första säsongen efter bytet nådde laget slutspelet för första gången på sex år och vann två år senare Northeast Division och hade nästa flest poäng i hela ligan.

Medan laget började uppnå sportsliga framgångar, hade de det svårt ekonomiskt sett. Québec var den minsta staden i ligan[10] och det näst minsta som hade ett lag i en av de fyra stora sporterna i USA. Lagets ägare Marcel Aubut sålde laget till COMSAT Entertainment Group, som sedan tidigare ägde Denver Nuggets.[11] Laget flyttade till Denver och presenterades som Colorado Avalanche den 10 augusti 1995.

Colorado Avalanche (1995–nu)

[redigera | redigera wikitext]

1995–2002

[redigera | redigera wikitext]

Colorado Avalanche spelade sin första NHL-match i McNichols Sports Arena, Denver den 6 oktober 1995 i en 3–2-seger mot Detroit Red Wings.[12] På isen leddes laget av kaptenen Joe Sakic, forwarden Peter Forsberg och backen Adam Foote, med Pierre Lacroix, general manager, och Marc Crawford som huvudcoach. Än starkare blev laget när målvakten Patrick Roy värvades från Montreal Canadiens. Roy hade känt sig förödmjukad när han inte fick byta i en match där han släppte in nio mål på 26 skott och skrev därför på för Avalanche den 6 december 1995 tillsammans med Mike Keane. De båda byttes mot Jocelyn Thibault, Martin Rucinsky och Andrei Kovalenko.[13]

Colorado slutade säsongen på 104 poäng; 47 vinster, 25 förluster och 10 oavgjorda matcher. Laget vann Pacific Division och slutade tvåa i Western Conference. Laget var därmed klart för slutspel där Vancouver Canucks och Chicago Blackhawks besegrades i de första två omgångarna, båda efter sex matcher. I tredje omgången besegrades Detroit Red Wings, som vunnit Presidents' Trophy; även denna serie gick till sex matcher. I Stanley Cup-finalen stod Florida Panthers för motståndet, som även de nått finalen för första gången. Avalanche vann serien med totalt 4–0 i matcher. I den fjärde matchen, i den tredje övertidsperioden och efter mer än 100 spelade minuter utan mål, satte backen Uwe Krupp 1–0 och laget hade därmed tagit hem sin första Stanley Cup-titel.[14] Joe Sakic vann slutspelets poängliga med 34 poäng (18 mål och 16 assists) och vann Conn Smythe Trophy, som tilldelas den mest värdefulla spelaren under slutspelet. Denna seger var den första stora mästerskapstiteln som vanns av ett lag från Denver, och Colorado är det enda nya laget i NHL:s historia som vunnit Stanley Cup under första säsongen. I och med vinsten blev ryssarna Alexei Gusarov och Valerij Kamenskij samt Peter Forsberg medlemmar i Trippelguldklubben, den exklusiva skara ishockeyspelare som vunnit OS, VM och Stanley Cup.[15]

Säsongen 1996/97 vann Colorado Pacific Division och tilldelades också Presidents' Trophy efter att ha avslutat grundserien med mest poäng av alla lag i ligan, 107 poäng; 49 vinster, 24 förluster och 9 oavgjorda matcher. Laget gjorde också flest mål och hade ett snitt på 3,38 mål per match. I slutspelet mötte klubben de två lägst rankade lagen i Western Conference; Chicago Blackhawks och Edmonton Oilers, och vann över dem efter sex respektive fem matcher. Liksom föregående säsong stod Detroit Red Wings för motståndet i semifinalerna. Denna gång vann dock Red Wings med totalt 4–2 i matcher och vann senare också finalen.

Sommaren 1997 fick Joe Sakic ett kontraktsförslag på tre år, värt 21 miljoner dollar, av New York Rangers. Avalanche hade då en vecka på sig att matcha Rangers förslag, eller släppa Sakic. Colorado lyckades matcha kontraktet,[16] vilket hjälpte till att höja lönerna för spelarna i NHL..[17]

Följande säsong vann Colorado Pacific Division efter 39 segrar, 26 förluster, 17 oavgjorda matcher och totalt 95 poäng. Avalanche var det NHL-lag som skickade flest spelare till OS i Nagano 1998; 10 spelare representerade sju länder, samt Marc Crawford som coachade Kanada.[18] Milan Hejduk vann ett guld med Tjeckien, Alexei Gusarov och Valerij Kamenskij fick ett silver med Ryssland och Jari Kurri vann en bronsmedalj med Finland.[19] Peter Forsberg slutade tvåa i grundseriens poängliga med 91 poäng (25 mål och 66 assists) och fanns med i ligans all star-lag. Efter att ha lett åttondelsfinalen i slutspelet med 3–1 i matcher förlorade klubben till slut med 3–4 mot Edmonton Oilers. Efter förlusten tackade Marc Crawford nej till ett tvåårskontrakt som klubben erbjudit.[20] I juni 1998 togs tränarsysslan istället över av Bob Hartley.

I och med Nashville Predators ingång i ligan 1998/99 omstrukturerades divisionerna i ligan och Colorado fick byta till Northwest Division. Trots en tung start med endast två segrar på de nio första matcherna slutade laget på 98 poäng; 44 vinster, 28 förluster och 10 oavgjorda matcher. Colorado vann därmed Northwest Division och kom tvåa i Western Conference. Mellan den 10 januari och 7 februari hade Avalanche sin längsta segersvit, 12 matcher.[19] Efter att ha slagit både San Jose Shark och Detroit Red Wings med 4–2 i matcher de två första rundorna, mötte klubben Dallas Stars som efter grundserien vunnit Presidents' Trophy. Colorado förlorade serien med 3–4 i matcher. Peter Forsberg blev åter invald i ligans all star-lag efter att ha vunnit slutspelets poängliga på 24 poäng (8 mål och 16 assist). Chris Drury och Milan Hejduk fanns båda med i NHL All-Rookie Team och den förstnämnde vann även Calder Memorial Trophy som tilldelas säsongens bästa rookie.

Pepsi Center öppnade 1999 som Avalanche nya hemmaarena.

Inför säsongen 1999/2000 var bygget av lagets nya arena, Pepsi Center, klart. Första matchen i arenan spelades den 13 oktober 1999 och första målet gjordes av Milan Hejduk i en 2–1-seger mot Boston Bruins.[21] Laget vann återigen Northwest Division efter 42 segrar och totalt 92 poäng. Innan slutspelet stärktes defensiven genom att byta till sig backen Ray Bourque och forwarden Dave Andreychuck mot Brian Rolston, Martin Grenier, Samuel Påhlsson, och ett val i första rundan i kommande draft. Bourque, som spelat i Bruins sedan 1979, hade begärt en flytt till ett lag som hade chans att vinna Stanley Cup.[22] Avalanche förlorade dock, precis som föregående slutspel, i semifinalen mot Dallas Stars med 3–4 i matcher efter att ha slagit ut både Phoenix Coyotes och Detroit Red Wings med 4–1 i matcher.

Lagets framgångar kom mitt i en turbulens i klubbens huvudkontor. COMSAT:s sportägande hade visat sig vara en börda för företaget, i synnerhet i samband med byggandet av Pepsi Center vilket förgrymmade aktieägarna. 1997 gick COMSAT till slut med på att sälja Ascent till Liberty Media. Liberty var dock vid tidpunkten inte intresserat av sportägande och gjorde affären förutsatt att Ascent sålde Avalanche och Nuggets.[23] Efter drygt två år sålde Ascent Colorado Avalanche och Denver Nuggets till Walmart-arvingarna Bill och Nancy Laurie för 400 miljoner dollar, men en grupp aktieägare inom Ascent hävdade att försäljningspriset var flera miljoner dollar för lågt och lade då fram en stämningsansökan. Ascent sålde då Avalanche och Nuggets istället till Donald Sturm för 461 miljoner dollar.[24]

Nya hinder dök dock snart upp när staden Denver vägrade lämna över marken som Pepsi Center stod på om inte Sturm lovade att hålla både Avalanche och Nuggets i Denver minst 25 år. Sturm hade lagt sitt bud i eget namn och staden ville skydda sig själv utifall Sturm dog eller sålde lagen innan de 25 åren tagit slut. Medan Sturm var villig att göra ett långsiktigt åtagande för staden, var han inte villig att hållas ansvarig om han dog eller sålde lagen. Efter att förhandlingarna föll ihop köpte Liberty upp Ascent, men höll Nuggets och Avalanche kvar på marknaden.[25] Slutligen, i juli 2000, köptes Avalanche, Nuggets och Pepsi Center av entreprenören Stanley Kroenke, som är svåger till syskonen Laurie, för 450 miljoner dollar. Liberty behöll endast 6,5% av lagens aktier. Kroenke garanterade att lagen kommer att stanna i Denver åtminstone fram till 2025[25] och efter affären ordnade Kroenke sina sportsliga tillgångar under Kroenke Sports Enterprises.

Joe Sakic var lagkapten i Colorado Avalanche mellan 1995 och 2009.

2000/01 var den bästa säsongen laget haft hittills, mycket tack vare Joe Sakic som gjort flest poäng i klubbens historia. Avalanche vann Northwest Division och kammade hem Presidents' Trophy för andra gången i lagets historia och hade totalt 118 poäng när grundserien var över. Sakic slutade grundserien på 118 poäng (54 mål och 64 assist), endast tre poäng efter Jaromir Jagrs 121 poäng. 4 februari 2001 var Colorado värd för den 51:a All-Star matchen i NHL. Patrick Roy, Ray Bourque och Joe Sakic fanns med i det Nordamerikanska laget som slog Världslaget, där Milan Hejduk och Peter Forsberg återfanns, med 14–12. Alla, förutom Hejduk, fanns med i förstakedjorna.[19] Innan slutspelet, värvade Colorado stjärnbacken Rob Blake och centern Steven Reinprecht från Los Angeles Kings i utbyte mot Adam Deadmarsh, Aaron Miller och ett val i första rundan i kommande draft.[26] I slutspelet vann laget åttondelsfinalen mot Vancouver Canucks. I kvartsfinalen vann man över Los Angeles King med 4–3 i matcher, dock efter att ha tappat en 3–1-ledning. Efter den sista matchen i den serien blev Peter Forsberg tvingad till operation för att ta bort en sprucken mjälte, och det meddelades samtidigt att säsongen var över för Forsberg. Skadan sågs som ett bakslag för laget och den förra NHL-målvakten ansåg att det var "förödande för Colorado Avalanche".[27] Skadan hindrade dock inte Colorado från att slå ut St. Louis Blues i semifinalen med 4–1 i matcher. I finalen väntade de regerande mästarna New Jersey Devils. Devils ledde med 3–2 i matcher, men Avalanche reste sig och vann serien med 4–3 och bärgade därmed sin andra Stanley Cup-titel. Efter att chefen för NHL, Gary Bettman, lämnat över bucklan till lagkaptenen Joe Sakic, vände sig Sakic om och gav den till Ray Bourque, som efter 22 säsonger till slut lyckades vinna Stanley Cup i sin sista NHL-match.[28] Sakic vann slutspelets poängliga efter att ha gjort 26 poäng (13 mål, 13 assist) och vann Hart Memorial Trophy, Lady Byng Memorial Trophy och Lester B. Pearson Award samt delade NHL Plus/Minus Award med Devils Patrik Elias. Patrick Roy vann Conn Smythe Trophy, som den mest värdefulla spelare i slutspelet och Shjon Podein tilldelades King Clancy Memorial Trophy. Bourque och Sakic blev invalda i ligans all-star lag.

Nästa säsong, 2001/02, vann laget återigen Northwest Division efter att ha vunnit 45 matcher och fått 99 poäng. Colorado släppte in minst mål i hela ligan: 169 – 2,06 per match. Säsongen hade ett uppehåll när Olympiska vinterspelen i Salt Lake City avgjordes. Colorado hade nio spelare som representerade sex olika länder. Kanada vann hockeyturneringen och Rob Blake, Adam Foote och Joe Sakic vann guld. Amerikanen Chris Drury fick en silvermedalj.[19] I och med guldet blev Blake och Sakic medlemmar i Trippelguldklubben. I slutspelet vann Colorado med 4–3 i matcher både mot Los Angeles King och San Jose Sharks. Patrick Roy höll nollan i avgörandet i båda matchserierna.[29] Laget tog sig till semifinal för fjärde säsongen i följ (och sjätte totalt under de senaste sju säsongerna), där man mötte Detroit Red Wings i slutspelet för femte gången på sju år. Efter fem matcher ledde Colorado med 3–2 i matcher, men förlorade den sjätte matchen på hemmaplan med 2–0. Laget förlorade sedan den avgörande matchen med 7–0. Peter Forsberg vann slutspelets poängliga på 27 poäng (9 mål och 18 assist). Patrick Roy vann William M. Jennings Trophy som tilldelas den målvakt som släpper in minst mål. Roy och Joe Sakic blev invalda i NHL all-star lag.

2002–09

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2002/03 tog Colorado hem sin nionde divisionsseger i följ.[30] Detta innebar att laget slagit Montreal Canadiens rekord från 1982 på åtta segrar i följd.[31] Segern kom efter en misslyckad start på säsongen, vilket ledde till att tränaren Bob Hartley lämnade sin post i december 2002.[32] Den assisterande tränaren, Tony Granato, som endast hade tre månaders erfarenhet som tränare, valdes att ta över som huvudansvarig för laget..[33] Ett tag verkade det tveksamt om laget överhuvudtaget skulle lyckas ta sig till slutspel, men Avalanche avslutade grundserien på 105 poäng, endast en poäng före Vancouver Canucks. Upplösningen till divisionssegern blev spännande; i den näst sista matchen behövde laget vinna för att ha en chans på titeln. I sudden death avgjorde Milan Hejduk mot Anaheim Mighty Ducks med endast 10 sekunder kvar av matchen.[34] Titeln säkerställdes under den sista dagen av grundserien då klubben vann med 5–2 över St. Louis Blues, samtidigt som Canucks förlorade mot Los Angeles Kings med 2–0.[35] I slutspelet åkte Colorado ut redan i åttondelsfinalen efter att ha tappat en 3–1-ledning i serien mot Minnesota Wild.[36] Peter Forsberg vann Art Ross Trophy då han vann grundseriens poängliga; 106 poäng (29 mål och 77 assist). Forsberg vann också Hart Memorial Trophy och delade NHL Plus/Minus Award med lagkamraten Milan Hejduk, som i sin tur tilldelades Maurice "Rocket" Richard Trophy efter att ha gjort 50 mål i grundserien.

Efter säsongen meddelade slutade målvakten Patrick Roy och laget värvade tvåstjärnforwards från Anaheim Mighty Ducks; Paul Kariya och Teemu Selänne.[37][38] Båda misslyckades dock att leva upp till förväntningarna. Kariya var skadad under en stor del av 2003/04 och Selänne gjorde poängmässigt sin sämsta NHL-säsong. Det rådde också vissa tveksamheter om David Aebischer var en tillräckligt bra ersättare för Roy.[39] Trots "nio stjärnspelare" och "de bästa sex anfallarna i ett lag sedan Edmonton Oilers" lyckades inte Colorado vinna Northwest Division.[40][41] Laget slutade tvåa i gruppen på 100 poäng, 1 poäng efter segrarna Vancouver Canucks. Under en match mot Vancouver den 8 mars 2004, slog motståndarlagets Todd Bertuzzi ner Colorados Steve Moore bakifrån, så att Moore blev medvetslös. Detta sågs som en hämnd för en tackling som Moore delat ut en månad tidigare på Canucks lagkapten Markus Näslund.[42] På grund av Bertuzzis slag, ådrog Moore sig bland annat tre skadade nackkotor vilket gjorde att han tvingades lägga ner sin spelarkarriär.[43] Bertuzzi fick en lång avstängning och spelade inte professionell ishockey på 17 månader. I Denver har det blivit en tradition att bua ut Todd Bertuzzi varje gång han får pucken när hans lag möter Colorado i Pepsi Center.

I slutspelet vann Colorado mot Dallas Star efter fem matcher i åttondelsfinalen, men förlorade mot San Jose Sharks i kvartsfinalen. Joe Sakic blev den enda Coloradospelare någonsin att bli utsedd till All–Star-matchens mest värdefulla spelare efter att ha gjort ett hat-trick. Sakic blev invald i ligans all-star lag i slutet av säsongen och vann NHL/Sheraton Road Performer Award. I juli 2004 tog Joel Quenneville över som tränare efter Tony Granato, som dock blev kvar som assistent.[33]

Den efterföljande säsongen blev inställd på grund av en lockout. Under denna period spelade många av klubbens spelare i Europeiska ligor.[44] David Aebischer och Alex Tanguay spelade i den Schweiziska klubben HC Lugano; Milan Hejduk och Peter Forsberg återvände till deras gamla klubbar HC Pardubice och Modo Hockey. Nio andra spelare från Avalanche spelade i Europa under lockouten.[44]

Efter lockouten och införandet av ett lönetak, tvingades Avalanche göra sig av med några av sin bästa spelare. Peter Forsberg och Adam Foote blev free agents och fick inga förnyade kontrakt när laget istället behöll Sakic och Rob Blake.[45] Även om lönetaket var negativt för klubben, som var ett av de lag som spenderade mest pengar i hela ligan[46], slutade Colorado säsongen 2005/06 på 95 poäng; vilket gav dem en andraplats i Northwest Division. Säsongen gjorde ett uppehåll i februari då OS i Turin avgjordes. Colorado skickade 11 spelare till Turin och finländaren Antti Laaksonen tog hem ett silver medan tjecken Milan Hejduk vann en bronsmedalj.[19] I slutspelet slog Colorado ut Dallas Stars men förlorade i kvartsfinalen mot Anaheim Mighty Ducks. Efter förlusten lämnade klubbens general manager Pierre Lacroix sitt uppdrag och ersattes av Francois Giguere.[47][48]

I början av 2007/08 var Joe Sakic och Milan Hejduk de enda kvarvarande från den Stanley Cup-vinnande truppen 2001. Sakic var den enda spelare som var kvar från lagets dagar i Quebec (Hejduk draftades dock av Nordiques), även Paul Stastny, som är Peter Stastnys son, har en koppling till klubbens förflutna. Före förra slutspelet byttes målvakten David Aebischer ut mot Jose Theodore.[49] Theodore fick dock 15 förluster på 29 matcher, 89.1 i räddningsprocent, samt 3.26 insläppta mål i snitt per match. Theodores sexmiljonerskontrakt blev en börda för laget.[50] Laget missade slutspelet för första gången sedan 1993/94, då de fortfarande var belägna i Quebec. Laget hade dock vunnit 15 av de 19 senaste matcherna i slutet av säsongen och det fanns fortfarande hopp om slutspel inför den näst sista omgången. Laget förlorade dock med 4–2 mot Nashville Predators, efter att ett samarbete av de förra Coloradospelarna Peter Forsberg och Paul Kariya lett till det matchavgörande målet, och laget missade därmed slutspelet.[51] Laget vann den sista matchen och slutade fyra i Northwest Division på totalt 95 poäng. Resultatet var dock ändå bättre än vad vissa experter hade tippat; Sports Illustrated hade gissat att laget skulle sluta på en 13:e plats i Western Conference.[52] I den sista matchen av säsongen gjorde Joe Sakic 3 poäng och blev därmed den näst äldsta spelaren i NHL:s historia att nå 100-poäng; Gordie Howe nådde 103 poäng vid 40 års ålder säsongen 1968/69.[53] Paul Stastny satte nytt NHL-rekord för rookies när han gjorde poäng i 20 matcher i rad;[54] tre mer är Teemu Selännes gamla rekord.[55] Fram till denna säsong hade inget lag i NHL:s historia hade inget lag som fått 95 poäng missat slutspelet.[56] I Eastern Conference gick tre lag som hade mindre än 95 poäng till slutspel: New York Rangers (94), Tampa Bay Lightning (93) och New York Islanders (92).

Avalanche värvade Ryan Smyth under säsongen 2007–08.

Inför säsongen 2007/08 värvade Colorado två free agents: backen Scott Hannan och vänsterforwarden Ryan Smyth. Dessa nyförvärv fyllde luckor i laget och förväntades stärka laget i slutspelet.[57] Laget tog sin 1 000:e seger genom vinst mot St. Louis Blues med 9–5 den 9 december 2007. I slutet av februari 2008 stärkte man laget ytterligare då Peter Forsberg, Adam Foote och Ruslan Salej skrev på för laget. I slutspelet besegrades Minnesota Wild men förlorade mot Detroit Red Wings, som senare vann Stanley Cup, i kvartsfinalen.[58] 9 maj 2008 meddelade Avalanche att Joel Quenneville inte skulle komma att träna laget inför nästa säsong. Två veckor senare utnämndes Tony Granato för andra gången som tränare i Colorado.

Säsongen 2008/09 blev den sämsta för laget sedan det flyttade till Denver. Med endast 32 segrar slutade laget på 15:e plats i Western Conference (28:e totalt). Avalanche missade slutspelet för andra gången på tre säsonger. Det var första gången i klubbens historia som lagets bästa poänggörare gjorde mindre än 70 poäng under säsongen; Milan Hejduk och Ryan Smith gjorde 59 poäng var. Lagkaptenen Joe Sakic spelade endast 15 matcher (2 mål och 10 assist). Lagets 199 mål var det lägsta i ligan. Den 13 april 2009 sparkades Francious Giguere från sin post som general manager. Colorado fick också sitt högsta draftval i Avalanches historia, tredje totalt; där Matt Duchene valdes.

2009–13: Ombyggnad

[redigera | redigera wikitext]

Inför 2009/10 meddelades det att Greg Sherman var klubbens nya general manager och att Joe Sacco tagit över tränarsysslan.[59][60] Ryan Smyth byttes bort till Los Angeles Kings och Joe Sakic, den enda spelare som varit lagkapten i klubben, avslutade sin karriär efter 20 NHL-säsonger. Adam Foote blev ny lagkapten och Sakics tröja hissades upp under en ceremoni den 1 oktober 2009. Fram till uppehållet för OS i Vancouver hade Colorado spelat bra. Tre av lagets spelare fanns med i Vancouver; Paul Stastny (USA), Ruslan Salej (Vitryssland) och Peter Budaj (Slovakien).[61] Efter de olympiska spelen hade laget det svårt att komma upp i samma standard som tidigare på säsongen, men lyckades ändå nå slutspelet. Laget fick totalt ihop 95 poäng – 26 poäng bättre än föregående säsong.[62] I slutspelet åkte laget ut i första omgången efter 4–2 i matcher mot San Jose Sharks.

Efter att säsongen tagit slut köpte Stan Kroenke St. Louis Rams av NFL 2010. På grund av NFL:s regler vad gäller majoritetskontroll av lag i andra NFL städer, så tog Kroenkes son över kontrollen över Nuggets och Avalanche mot slutet av 2010. Dessutom måste Kroenke sälja sina delar i båda lagen 2014.[63] Efter att ha tagit sig till slutspel 2010 som underdogs och efter att coachen Joe Sacco slutatde trea i omröstningen till Jack Adams Award, lyckades inte Avalanche ta sig till slutspel 2011. Laget tog endast 68 poäng under grundserien och slog under säsongen sina egna rekord för förluster och segerlösa matcher i rad. Laget slutade 29:a i hela NHL och endast Edmonton Oilers var sämre. Matt Duchene slog nytt klubbrekord som den yngsta spelare att vinna den interna poängligan på 67 poäng. Mitt under säsongen försökte Peter Forsberg sig på en comeback. Efter att ha varit poänglös i två matcher meddelade dock Forsberg att han slutar med ishockey. Även lagets kapten, Adam Foote, slutade efter grundseriens sista match.

Gabriel Landeskog var Colorados förstaval i draften 2011.

Under NHL Entry Draft 2011 hade Colorado rätt till två val i förstarundan. Deras första val (andra i hela ligan) var svenske Gabriel Landeskog, Kitchener Rangers unga lagkapten. Andravalet hamnade på Duncan Siemens, ett val man fått från St. Louis Blues i ett kontroversiellt byte där Chris Stewart och Kevin Shattenkirk skickades till Blues, samt ett val i andrarundan. Utöver Blues val i förstarundan fick Avalanche också Jay McClement och Erik Johnson, som valdes först under NHL Entry Draft 2006. Lagets målvakter, Peter Budaj och Brian Elliott, skickades bort till Montreal respektive St. Louis och man bytte istället till sig Washington Capitals målvakt Semyon Varlamov. Siemens skickades tillbaka till WHL, medan Landeskog fanns med i truppen under lagets match mot Detroit Red Wings den 8 oktober 2011.

Peter Forsbergs nummer 21 blev den fjärde tröjan att pensioneras av Avalanche, under säsongens första match. I april 2012 stod Avalanche utan chans att kvalificera sig för slutspelet, trots att ha slutat grundserien med 20 poäng bättre än föregående säsong. Kort efter säsongens slut förlängde Joe Sacco sitt kontrakt som tränare med två år. Gabriel Landeskog övertog Matt Duchenes rekord då han med 22 mål på 82 matcher blev den yngsta i lagets historia att vinna den interna skytteligan. Landeskog vann därefter Calder Memorial Trophy, som årets bästa rookie.

Den 4 september 2012 blev Gabriel Landeskog utnämnd som Colorados fjärde lagkapten någonsin. Milan Hejduk hade en vecka tidigare avsagt sitt kaptenskap. Landeskog blev därmed den yngste lagkaptenen i NHL:s historia; med sina 19 år och 286 dagar var han 11 dagar yngre än Sidney Crosby, som utnämndes som kapten vid 19 år och 297 dagars ålder.

2013–2016: Patrick Roy tillbaka

[redigera | redigera wikitext]

Efter en misslyckad säsong, 2012–13 så slutade Colorado på en 15:e plats i Western Conference och 29:e plats i ligan vilket gjorde att klubben den 28 april 2013 offentliggjorde att headcoachen Joe Sacco blivit entledigad från sina uppgifter. Senare den 10 maj blev det klart att förre stjärnan i laget Joe Sakic kommer att ingå i Avalanche organisation som vice president. Det gjordes också klart att Josh Kroenke, son till ägaren Stan Kroenke, tar över presidentskapet i klubben efter Pierre Lacroix. Sherman behöll sin roll som general manager, dock mer defensivt än tidigare. Roy och Sakic sköter numera det mesta inom den posten och Sakic har sista ordet när det gäller hockeyfrågor. Den 23 maj blev det klart att Patrick Roy tar över som headcoach efter Sacco. Roy valdes även som vice president tillsammans med Sakic.

Med Roy som headcoach tog sig Avalanche till slutspel säsongen 2013–14, efter ha vunnit Central Division och en andraplats i Western Conference, men förlorade dock i konferenskvartsfinalen mot Minnesota Wild med 3-4 i matcher. Trots det tidiga uttåget från slutspelet belönades Roy med att vinna trofén Jack Adams Award som årets coach.

Precis före starten av säsongen 2014–15, tilldelades Sakic titeln general manager medan Sherman blir assisterande general manager. Trots flera förändringar i organisationen så misslyckades Avalanche med en slutspelsplats efter säsongssiffrorna 39–31–12, vilket resulterade i en sjunde plats i Central Division.

Efter ännu ett misslyckad slutspelsplats i ligan säsongen 2015–16 så valde Roy att avgå från sina uppdrag som head coach och vice president den 11 augusti 2016.

2016–nu: Jared Bednar-eran, tredje cupen

[redigera | redigera wikitext]

När Roy valde att säga upp sig efter föregående säsong valde Avalanche att ersätta Roy med Jared Bednar från Lake Erie Monsters i AHL som head coach. 10 december 2016 förlorade Avalanche mot Montreal Canadiens med 10-1 på bortaplan. Colorado avslutade säsongen med siffrorna 22–56–4 och totalt 48 poäng, det sämsta sedan flytten till Denver.

Efter mängder med rykten och spekulationer kring situation med Matt Duchene så trejdades han den 5 november 2017 till Ottawa Senators i en så kallad trevägstrejd. I utbyte fick Avalanche Andrew Hammond, Shane Bowers samt två draftval från Ottawa och Samuel Girard, Vladislav Kamenev och ett draftval från Nashville. Avalanche kvalificerade sig för slutspel efter att ha avslutat säsongen på 95 poäng. I första rundan fick man möta Nashville Predators som man förlorade med 4-2.

18 november 2018 vann Avalanche över Ducks och med det sin 1 000:e vinst i lagets historia.

26 juni 2022 vann Avalanche sitt tredje Stanley Cup i klubbens historia efter att ha besegrat Tampa Bay Lightning med 4-2 i matcher i finalen.

Säsonger och statistik

[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över Colorados fem senaste säsonger. För hela listan, se Colorado Avalanche-säsonger

Notera: SM = Spelade matcher, V = Vinster, F = Förluster, ÖF = Övertidsförlust, P = Poäng, GM = Gjorda mål, IM = Insläppta mål

Säsong SM V F ÖF P GM IM Placering Slutspel
2019–20 70 42 20 8 92 237 191 2:a, Central Förlorade kvartsfinalen, 3-4 (Stars)
2020–21 56 39 13 4 82 197 133 1:a, West Förlorade kvartsfinalen, 2-4 (Golden Knights)
2021–22 82 56 19 7 119 312 234 1:a, Central Stanley Cup champions, 4-2 (Lightning)
2022–23 82 51 24 7 109 289 226 1:a, Central Förlorade åttondelsfinalen, 3–4 (Kraken)
2023–24 82 50 25 7 107 304 254 3:a, Central Förlorade kvartsfinalen, 2–4 (Stars)

Truppen

[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande spelartrupp

[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterat 1 november 2024[64][65]

Nr Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
60 Finland Annunen, JustusJustus Annunen M L 24 2018 Kempele, Finland
20 USA Colton, RossRoss Colton  Skadad C L 28 2023 Robbinsville, New Jersey
44 Kanada de Haan, CalvinCalvin de Haan B L 33 2024 Carp, Ontario
27 Kanada Drouin, JonathanJonathan Drouin  Skadad LW L 29 2023 Sainte-Agathe-des-Monts, Quebec
40 Ryssland Georgiev, AlexandarAlexandar Georgiev M L 28 2022 Ruse, Bulgarien
49 Kanada Girard, SamSam Girard B L 26 2017 Roberval, Québec
82 Tjeckien Ivan, IvanIvan Ivan C L 22 2024 Ostrava, Tjeckien
34 Finland Kahkonen, KaapoKaapo Kahkonen M L 28 2024 Helsingfors, Finland
17 Kanada Kelly, ParkerParker Kelly C L 25 2024 Camrose, Alberta
94 Finland Kiviranta, JoelJoel Kiviranta LW L 28 2023 Vantaa, Finland
51 Ryssland Kovalenko, NikolaiNikolai Kovalenko RW L 25 2018 Raleigh, North Carolina
58 Sverige Kylington, OliverOliver Kylington B L 27 2024 Stockholm, Sverige
92 Sverige Landeskog, GabrielGabriel Landeskog (C) Skadad LW L 32 2011 Stockholm, Sverige
62 Finland Lehkonen, ArtturiArtturi Lehkonen  Skadad LW L 29 2022 Piikkio, Finland
3 Kanada Ludvig, JohnJohn Ludvig B L 24 2024 Liberec, Tjeckien
29 Kanada MacKinnon, NathanNathan MacKinnon (A) C R 29 2013 Springhill, Nova Scotia
8 Kanada Makar, CaleCale Makar B R 26 2017 Calgary, Alberta
70 USA Malinski, SamSam Malinski B R 26 2023 Lakeville, Minnesota
42 USA Manson, JoshJosh Manson B R 33 2022 Hinsdale, Illinois
37 USA Mittelstadt, CaseyCasey Mittelstadt C L 26 2024 Eden Prairie, Minnesota
13 Ryssland Nichushkin, ValeriValeri Nichushkin RW L 29 2019 Tjeljabinsk, Ryssland
25 Kanada O'Connor, LoganLogan O'Connor  Skadad RW R 28 2018 Missouri City, Texas
96 Finland Rantanen, MikkoMikko Rantanen (A) RW L 28 2015 Nousiainen, Finland
7 Kanada Toews, DevonDevon Toews B L 30 2020 Abbotsford, British Columbia
9 USA Tynan, T. J.T. J. Tynan C R 32 2024 Orland Park, Illinois
14 USA Wagner, ChrisChris Wagner RW R 33 2023 Walpole, Massachusetts
28 USA Wood, MilesMiles Wood  Skadad LW L 29 2023 Buffalo, New York


Lagkaptener

[redigera | redigera wikitext]
Namn Nat Från Till
Joe Sakic Kanada 1995 2009
Adam Foote Kanada 2009 2011
Milan Hejduk Tjeckien 2011 2012
Gabriel Landeskog Sverige 2012 nu

General managers

[redigera | redigera wikitext]
Namn Nat Från Till
Pierre Lacroix Kanada 1995 2006
Francois Giguere Kanada 2006 2009
Greg Sherman USA 2009 2014
Joe Sakic Kanada 2014 2022
Chris MacFarland USA 2022 nu

Svenskar i Avalanche

[redigera | redigera wikitext]

Notera: Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng; Sv% = Räddningsprocent; GA = Insläppta mål; GAA = Insläppta mål i genomsnitt

Namn Pos SM M A P Period
Peter Forsberg C 544 202 503 705 1995–2004, 2008, 2011
Gabriel Landeskog VF 738 248 323 571 2011–nu
Carl Söderberg C 332 57 96 153 2015–2019, 2021
André Burakovsky VF 191 61 89 150 2019–2022
Patrik Nemeth B 155 5 22 27 2017–19, 2021
Dennis Everberg VF 70 3 9 12 2014–2016
Joakim Lindström C 16 2 3 5 2011
Anton Lindholm B 66 0 5 5 2016–2020
Daniel Tjärnqvist B 37 2 2 4 2008–2009
Andreas Englund B 36 0 0 3 2022–2023
Calle Rosén B 8 0 2 2 2019–2020
Oskar Olausson VF 1 0 0 0 2022-nu
Oliver Kylington B 0 0 0 0 2024-nu
Per Ledin VF 3 0 0 0 2009
Anton Blidh VF 14 0 0 0 2022–2023
Namn Pos SM Sv% GA GAA Period
Adam Werner MV 2 .914 5 3,42 2019-2020
Tommy Salo MV 5 .912 12 2,37 2004
Jonas Johansson MV 20 .904 43 2.72 2020-2022, 2022-nu

Uppdaterat efter säsongen 2022–23.

Hedrade spelare

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Lista över Colorado Avalanche spelare och Lista över Colorado Avalanche prisvinnare

Pensionerade tröjnummer

[redigera | redigera wikitext]

Förutom de nedan så beslutade NHL att pensionera Wayne Gretzky nummer #99 för hela ligan vid NHL All Star Game 2000.

Colorado Avalanche pensionerade tröjnummer
Nummer Spelare Position Karriär Datum
19 Joe Sakic C 1995–2009 1 oktober 2009
21 Peter Forsberg C 1995–2004, 2008, 2011 8 oktober 2011
23 Milan Hejduk RW 1998-2011 6 januari 2018
33 Patrick Roy M 1995–2003 28 oktober 2003
52 Adam Foote B 1995–2004, 2007–2011 2 november 2013
77 Ray Bourque B 2000–2001 24 november 2001

Hall of Fame

[redigera | redigera wikitext]
Colorado Avalanche Hall of Famers
Hall of Fame spelare
Dave Andreychuk
Patrick Roy 		Rob Blake
Joe Sakic 		Ray Bourque
Teemu Selänne 		Peter Forsberg Jari Kurri Paul Kariya

Lagkultur

[redigera | redigera wikitext]

Rivaliteten med Detroit Red Wings

[redigera | redigera wikitext]

År 1996 mötte Colorado Avalanche och Detroit Red Wings varandra i Western Conference-finalen som Avalanche vann med 4-2. Under match 6 blev Red Wings-spelaren Kris Draper tacklad bakifrån med ansiktet i sargen av Claude Lemieux. Till följd av detta fick Draper genomgå en ansiktsrekonstruktiv kirurgi och var skadad i fem veckor. Händelsen markerade början på en rivalitet som ofta anses vara en av de mest intensiva i NHL-historien av press och fans.

Under den följande säsongen, i det sista regelbundna säsongsmötet mellan Avalanche och Red Wings den 26 mars 1997, bröt en slagsmål ut som kallades Brawl in Hockeytown. Matchen slutade med nio slagsmål, 11 mål, 39 utvisningar, 148 utvisningsminuter, ett hat-trick (av Valeri Kamensky) och ett målvaktsslagsmål mellan Stanley Cup-mästeren Patrick Roy och Mike Vernon. Claude Lemieux var en av de spelare som utsågs av Red Wings-spelarna. Red Wings gick av isen som segrare efter 6-5 på övertid. Lagen träffades igen i Western Conference-finalen under säsongen med Red Wings som segrade och som senare också fick vinna Stanley Cup.

Rivaliteten mellan Avalanche och Red Wings var mest intensiv från 1996 till 2002. Under de sju årstiderna spelade de två lagen fem eftersäsongsserier mot varandra i Stanley Cup-slutspelet med Avalanche vinnande tre av serien (1995-1996, 4-2, 1998-99, 4-2, 1999-2000, 4-1) och Red Wings vinnande två av dem (1996-97, 4-2; 2001-02, 4-3). Under dessa tidsramar kombinerade dessa två lag i sammanlagt fem Stanley Cup-mästerskap på sju år, Avalanche vann två gånger (1995-96 och 2000-01) och Red Wings vann tre gånger (1996-97, 1997-98 och 2001-02). Efter 2002 började rivaliteten mellan de två lagren svalna och de två lagen skulle inte mötas igen i slutspelet fram till 2008 då Red Wings vann övertygande i Western Conference-semifinalen och fortsatte med att vinna Stanley Cup. Red Wings flyttade till östra konferensen under säsongen 2013-14 som en del av omställningen som gör att de två rivalerna bara möter varandra två gånger om året.

Klubbrekord och ledare

[redigera | redigera wikitext]

Detta är en lista över de tio spelare som gjort flest poäng sammanlagt i Quebec och Colorado. Statistiken uppdateras efter varje avslutad grundserie.

  •  *  – Spelar för närvarande i Avalanche

Notera: POS = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assist; P = Poäng

Poäng
Namn Pos SM M A P
Joe Sakic C 1378 625 1016 1641
Peter Stastny C 737 380 668 1048
Michel Goulet VF 813 456 489 945
Nathan MacKinnon* C 791 335 564 899
Milan Hejduk HF 1020 375 430 805
Peter Forsberg C 591 217 538 755
Anton Stastny VF 650 252 384 636
Mikko Rantanen* RW 570 262 355 617
Gabriel Landeskog* VF 738 248 323 571
Alex Tanguay VF 598 167 321 488

Mål
Namn Pos M
Joe Sakic C 625
Michel Goulet VF 456
Peter Stastny C 380
Milan Hejduk HF 375
Nathan MacKinnon* C 355
Mikko Rantanen* HF 262
Anton Stastny VF 252
Gabriel Landeskog* VF 248
Peter Forsberg C 217
Matt Duchene C 178

Assist
Namn Pos A
Joe Sakic C 1016
Peter Stastny C 668
Nathan MacKinnon* C 564
Peter Forsberg C 538
Michel Goulet HF 489
Milan Hejduk HF 430
Anton Stastny VF 384
Mikko Rantanen* HF 355
Gabriel Landeskog VF 323
Alex Tanguay VF 321

Intern poängligavinnare sedan 1995-96

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Namn SM M A P
1995–96 Joe Sakic 82 51 69 120
1996–97 Peter Forsberg 65 28 58 86
1997–98 Peter Forsberg 72 25 66 91
1998–99 Peter Forsberg 78 30 67 97
1999–00 Joe Sakic 60 28 53 81
2000–01 Joe Sakic 82 54 64 118
2001–02 Joe Sakic 82 26 53 79
2002–03 Peter Forsberg 75 29 77 106
2003–04 Joe Sakic 81 33 54 87
2004–05 NHL-Lockout
2005–06 Joe Sakic 82 32 55 87
2006–07 Joe Sakic 82 36 64 100
2007–08 Paul Stastny 66 24 47 71
2008–09 Milan Hejduk 82 27 32 59
2009–10 Paul Stastny 81 20 59 79
2010–11 Matt Duchene 81 27 40 67
2011–12 Ryan O'Reilly 81 18 37 55
2012–13 P.A. Parenteau 48 18 25 43
2013–14 Matt Duchene 82 23 47 70
2014–15 Jarome Iginla 82 29 30 59
2015–16 Matt Duchene 75 30 29 59
2016–17 Nathan MacKinnon 82 16 37 53
2017–18 Nathan MacKinnon 74 39 58 97
2018–19 Nathan MacKinnon 82 41 58 99
2019–20 Nathan MacKinnon 69 35 58 93
2020–21 Mikko Rantanen 52 30 36 66
2021–22 Mikko Rantanen 75 36 56 92
2022–23 Nathan MacKinnon 71 42 69 111
2023–24 Nathan MacKinnon 82 51 89 140

Klubbrekord

[redigera | redigera wikitext]

Notera: Detta inkluderar INTE rekord från Quebec Nordiques (WHA och NHL). Rekord skrivna i fet stil är NHL-rekord.

Grundserien

[redigera | redigera wikitext]

Slutspel

[redigera | redigera wikitext]

Lag

[redigera | redigera wikitext]
  • Flest divisionvinster i följd: 9 (1994–95 – 2002–03)
  • Flest antal poäng på en säsong: 119 (2021–22)
  • Flest antal vinster på en säsong: 56 (2021–22)
  • Flest antal gjorda mål: 326 (1995–96)
  • Största vinstmarginal: 10 (5 december 1995 mot San Jose (12–2))
  • Längsta svit i antal matcher i utsåld arena: 487 (1995–2006)
  • Flest poäng utan att gå till slutspel: 95 (2006–07)

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Quebec Nordiques”. WHA Hockey. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121021051214/http://www.whahockey.com/nordiques.html. Läst 25 mars 2007. 
  2. ^ ”WHA Yearly Standings”. WHA Hockey. http://www.whahockey.com/whayearlystandings.html. Läst 25 mars 2007. 
  3. ^ ”From the WHA to the NHL”. NHL. Arkiverad från originalet den 21 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110521152726/http://www.nhl.com/history/062279.html. Läst 25 mars 2007. 
  4. ^ ”National Hockey League seasons”. The Internet Hockey Database. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081003022451/http://www.hockeydb.com/ihdb/stats/leagues/nhl1927.html. Läst 11 juli 2007. 
  5. ^ Adam Kimelman (13 oktober 2012). ”Lindros trade shook foundations of NHL”. NHL. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=643345. Läst 11 mars 2015. 
  6. ^ ”As expected, Quebec selects Lindros No.1”. Associated Press. 23 juni 1991. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=NewsLibrary&p_multi=DSNB&d_place=DSNB&p_theme=newslibrary2&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0F360039496DAD62&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  7. ^ ”Eric Lindros notes”. NHL. http://www.nhl.com/player/8458515. Läst 22 februari 2010. 
  8. ^ ”The List: Readers Pick Most Lopsided Trades”. ESPN. http://static.espn.go.com/page2/s/readers/worstdeals.html. Läst 11 juli 2007. 
  9. ^ Wharnsby, Tim (2 september 2002). ”The trade that keeps giving”. The Sporting News. Arkiverad från originalet den 8 juli 2012. https://archive.is/20120708155233/http://findarticles.com/p/articles/mi_m1208/is_35_226/ai_95680465/. Läst 11 juli 2002. 
  10. ^ Deacon, James (6 maj 1995). ”Nordiques Move to Colorado”. Maclean's. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930064119/http://www.thecanadianencyclopedia.com/index.cfm?PgNm=TCE&Params=M1ARTM0010425. Läst 11 maj 2007. 
  11. ^ ”NHL's Nordiques sold, moving west to Denver \ Comsat Entertainment Group bought the team. Quebec had refused to fund a new hockey arena”. Philadelphia Inquirer. 26 maj 1995. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=PI&s_site=philly&p_multi=PI&p_theme=realcities&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EB32BFD6ADCFF94&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  12. ^ ”October 6, 1995 — Detroit Red Wings vs. Colorado Avalanche gamesheet”. Colorado Avalanche Database. Arkiverad från originalet den 28 september 2007. https://web.archive.org/web/20070928011323/http://www.avalanchedb.com/gamesheets/95-96/199501.htm. Läst 17 juni 2007. 
  13. ^ Sadowski, Rick (29 juni 2006). ”Roy gets call he's in Hall”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930210639/http://www.rockymountainnews.com/drmn/nhl/article/0%2C2777%2CDRMN_23920_4810040%2C00.html. Läst 25 mars 2007. 
  14. ^ Ulman, Howard (11 juni 1996). ”No stopping the Avalanche — Colorado completes Cup sweep of Panthers with 3OT victory”. Associated Press. http://nl.newsbank.com/nl-search/we/Archives?p_product=SAEC&p_theme=saec&p_action=search&p_maxdocs=200&p_topdoc=1&p_text_direct-0=0EB03D7A86BE23F7&p_field_direct-0=document_id&p_perpage=10&p_sort=YMD_date:D&s_trackval=GooglePM. Läst 25 mars 2007. 
  15. ^ ”Triple Gold Club” (PDF). International Ice Hockey Federation. Arkiverad från originalet den 29 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070629011234/http://www.iihf.com/archive/TGC.pdf. Läst 17 juni 2007. 
  16. ^ Legends of Hockey (2007). ”Joe Sakic Page”. Legends of Hockey. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929154056/http://www.legendsofhockey.net/LegendsOfHockey/jsp/SearchPlayer.jsp?player=11437. Läst 9 april 2007. 
  17. ^ ”Three key contracts helped kill the CBA”. Associated Press. TSN.ca. 26 november 2004. Arkiverad från originalet den 22 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110622110828/http://www.tsn.ca/story/print/?id=99378. Läst 22 februari 2010. 
  18. ^ Elliott, Helene (2 november 1998). ”Avalanche blame Olympics for slide that won't stop”. The Sporting News. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402150554/http://business.highbeam.com/62653/article-1G1-21251719/avalanche-blame-olympics-slide-wont-stop. Läst 16 juli 2007. 
  19. ^ [a b c d e] ”Franchise Records” (PDF). Colorado Avalanche. Arkiverad från originalet den 10 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070710054010/http://downloads.avalanche.nhl.com/other/pdf/321134_CA_MG_163-220.pdf. Läst 17 juni 2007. 
  20. ^ Sadowski, Rick (28 maj 1998). ”Crawford Bows Out — Avalanche Coach turns down team's offer of two-year deal”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 5 november 2013. https://web.archive.org/web/20131105213900/http://www.highbeam.com/doc/1G1-67610432.html. Läst 17 juni 2007. 
  21. ^ ”2001 NHL All-Star Game — Pepsi Center Facts”. Sports Illustrated. Arkiverad från originalet den 4 juni 2004. https://web.archive.org/web/20040604182123/http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/nhl/2001/all_star/pepsi_center/. Läst 17 juni 2007. 
  22. ^ ”Bruins Trade Bourque To Avalanche” (på engelska). hockeynut.com. http://hockeynut.com/9900/bourque0300.html. 
  23. ^ Liberty buys Ascent/Nuggets, Avs, arena still on block Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.. The Gazette, 2000-02-23.
  24. ^ Schley, Stewart. Stan Kroenke's full-court press. Colorado Biz, 2006-06-01.
  25. ^ [a b] Moore, Paula. Why one deal went smoothly. Denver Business Journal, 2000-07-17.
  26. ^ Sadowski, Rick (23 mars 2001). ”Kings take Avs' Aulin to complete Blake trade”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 24 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110624034921/http://www.highbeam.com/doc/1G1-72313179.html. Läst 25 mars 2007. 
  27. ^ ”Doctor: Full recovery is expected”. Associated Press. ESPN. 10 maj 2001. http://static.espn.go.com/nhl/playoffs2001/2001/0510/1194333.html. Läst 17 juni 2007. 
  28. ^ Allen, Kevin (10 juni 2001). ”Avalanche beat Devils to capture Stanley Cup”. USA Today. http://www.usatoday.com/sports/hockey/cup01/games/2001-06-09-njcol.htm. Läst 25 mars 2007. 
  29. ^ Dolezar, Jon A. (17 september 2002). ”2002 Colorado Avalanche Team Preview”. CNN Sports Illustrated. Arkiverad från originalet den 4 september 2004. https://web.archive.org/web/20040904215236/http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/news/2002/09/17/2002_avalanchepreview/. Läst 10 juli 2007. 
  30. ^ The 1994–95 Division title was won while the franchise was still in Quebec and together with the eight titles the Avalanche won between 1995–96 and 2002–03 makes the record number of nine consecutive division titles
  31. ^ ”NHL Hockey: Colorado Avalanche Team Report”. The Sports Network. 10 april 2003. Arkiverad från originalet den 24 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110624034930/http://www.highbeam.com/doc/1G1-99870515.html. Läst 17 juni 2007. 
  32. ^ Allen, Kevin (6 februari 2003). ”Roy, Avs put clamps on Red Wings”. USA Today. http://www.usatoday.com/sports/hockey/games/2003-02-06-avalanche-redwings_x.htm. Läst 17 juni 2007. 
  33. ^ [a b] Marshall, John (7 juli 2004). ”Avs make bench switch to Quenneville”. USA Today. Associated Press. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/avalanche/2004-07-07-avs-coaching-change_x.htm. Läst 17 juni 2007. 
  34. ^ ”Colorado 4, Anaheim 3”. CBS Sportsline. 5 april 2003. Arkiverad från originalet den 25 juni 2003. https://web.archive.org/web/20030625165954/http://www.sportsline.com/nhl/gamecenter/recap/NHL_20030404_COL%40ANA. Läst 6 maj 2007. 
  35. ^ ”Avalanche win game, Northwest; Hejduk gets 50th”. CBS Sportsline. 6 april 2003. Arkiverad från originalet den 20 juli 2004. https://web.archive.org/web/20040720162106/http://www.sportsline.com/nhl/gamecenter/recap/NHL_20030406_STL%40COL. Läst 17 juni 2007. 
  36. ^ ”Minnesota 3, Colorado 2”. Sports Illustrated. 22 april 2003. Arkiverad från originalet den 24 september 2004. https://web.archive.org/web/20040924152553/http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/nhl/recaps/2003/04/22/col_min/. Läst 25 mars 2007. 
  37. ^ ”Patrick Roy retires after 18 years”. CBC. 28 maj 2003. http://www.cbc.ca/canada/story/2003/05/28/roy_retires030528.html. Läst 17 juni 2007. 
  38. ^ ”Avalanche sign Kariya, Selanne to one-year deals”. CNN. Associated Press. 3 juli 2003. Arkiverad från originalet den 23 september 2005. https://web.archive.org/web/20050923141915/http://sportsillustrated.cnn.com/hockey/news/2003/07/03/avs_signings_ap/. Läst 25 mars 2007. 
  39. ^ Cannella, Stephen (3 oktober 2003). ”Colorado Avalanche — Fortunately, a souped-up offense will boost the scoring because Patrick Roy is gone”. Sports Illustrated. Arkiverad från originalet den 22 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110622114815/http://sportsillustrated.cnn.com/2003/magazine/10/07/avalanche/index.html. Läst 10 juli 2007. 
  40. ^ Fitzpatrick, Jamie (2 september 2003). ”2003–2004 NHL Season Preview: Colorado Avalanche”. About.com. Arkiverad från originalet den 23 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080123185128/http://proicehockey.about.com/cs/nhlseasonpreview/a/03_04avalanche.htm. Läst 17 juni 2007. 
  41. ^ Heika, Mike (24 september 2003). ”Avs' silver lining has a cloud”. ESPN. Arkiverad från originalet den 25 januari 2005. https://web.archive.org/web/20050125184030/http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?page=2003pvw%2Fcol. Läst 17 juni 2007. 
  42. ^ Sadowski, Rick (2 juni 2007). ”Ex-Avalanche player May enjoys new surroundings”. Rocky Mountain News. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930220937/http://www.rockymountainnews.com/drmn/nhl/article/0%2C2777%2CDRMN_23920_5567449%2C00.html. Läst 18 juni 2007. 
  43. ^ ”Moore seeks further damages from Bertuzzi”. USA Today. Associated Press. 7 mars 2006. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/2006-03-07-moore-bertuzzi_x.htm. Läst 18 juni 2006. 
  44. ^ [a b] ”NHLers in Europe”. TSN. http://www.tsn.ca/nhl/feature/?fid=9951&hubname=. Läst 31 oktober 2006. 
  45. ^ ”Sakic, Blake to stay; Forsberg, Foote up in air”. Associated Press. 26 juli 2005. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=2116068. Läst 25 mars 2007. 
  46. ^ Goldstein, Wes (31 augusti 2005). ”Winners, losers, undecided in wake of free-agent frenzy”. CBS Sportsline. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2005. https://web.archive.org/web/20051001013057/http://sportsline.com/nhl/story/8790788. Läst 25 mars 2007. 
  47. ^ ”Lacroix steps down as Colorado GM”. USA Today. Associated Press. 12 maj 2006. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/avalanche/2006-05-12-lacroix-resigns_x.htm. Läst 25 mars 2007. 
  48. ^ ”Avs hire Giguere as team's general manager”. Associated Press. 24 maj 2006. http://sports.espn.go.com/nhl/news/story?id=2456902. Läst 25 mars 2007. 
  49. ^ ”Theodore traded to Avs, Aebischer goes to Canadiens”. USA Today. Associated Press. 8 mars 2006. http://www.usatoday.com/sports/hockey/nhl/2006-03-08-theodore-aebischer_x.htm. Läst 22 juni 2007. 
  50. ^ Frei, Terry (21 juni 2007). ”Buyouts? New deals? Which way do teams lean during free agency?”. ESPN. http://sports.espn.go.com/nhl/columns/story?columnist=frei_terry&id=2912001. Läst 22 juni 2007. 
  51. ^ ”Sabres clinch NHL's best record”. Deseret News. Deseret News Publishing Co.. 8 april 2007. http://www.deseretnews.com/article/660210024/Sabres-clinch-NHLs-best-record.html?pg=all. Läst 22 februari 2010. 
  52. ^ ”Western Conference — SI predicts how they'll finish”. CNN. 26 september 2006. Arkiverad från originalet den 20 november 2006. https://web.archive.org/web/20061120104030/http://sportsillustrated.cnn.com/2006/hockey/nhl/specials/preview/2006/09/26/rankings.western.preview/index.html. Läst 10 juli 2007. 
  53. ^ ”Avalanche 6, Flames 3”. Associated Press. 8 april 2007. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121022133619/http://sports.yahoo.com/nhl/recap?gid=2007040817. Läst 22 februari 2010. 
  54. ^ ”Stastny Named To NHL All-Rookie Team”. Colorado Avalanche. 14 juni 2007. http://avalanche.nhl.com/club/news.htm?id=426858. Läst 22 juni 2007. 
  55. ^ ”Stastny Breaks NHL Rookie Record”. Colorado Avalanche. 11 mars 2007. http://avalanche.nhl.com/club/news.htm?id=426788. Läst 22 juni 2007. 
  56. ^ ”Avs Win Season Finale”. Associated Press. 8 april 2007. http://avalanche.nhl.com/club/news.htm?id=426822. Läst 17 juni 2007. 
  57. ^ Cullen, Scott (3 juli 2007). ”Numbers Game: Rocky Mountain Way”. TSN. Arkiverad från originalet den 22 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110622111012/https://www.tsn.ca/columnists/scott_cullen/?id=212692. Läst 22 februari 2010. 
  58. ^ Adrian Dater (5 juni 2008). ”Red Wings capture Stanley Cup”. The Denver Post. http://www.denverpost.com/avalanche/ci_9482725. Läst 5 juni 2008. 
  59. ^ ”Greg Sherman Named Avalanche GM”. Arkiverad från originalet den 6 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090606123520/http://avalanche.nhl.com/team/app/?service=page&page=NewsPage&articleid=424793. 
  60. ^ Dater, Adrian (4 juni 2009). ”Avs hire Sacco as head coach”. www.denverpost.com. http://www.denverpost.com/ci_12519305. Läst 4 juni 2009. 
  61. ^ ”Stastny named to US Olympic Team”. avalanche.nhl.com. 1 januari 2010. http://avalanche.nhl.com/club/news.htm?id=511980. Läst 7 april 2010. 
  62. ^ ”Avalanche vs. Canucks Recap”. www.espn.com. 6 april 2010. http://sports.espn.go.com/nhl/recap?gameId=300406022. Läst 7 april 2010. 
  63. ^ ”Stan Kroenke is new Rams owner”. ESPN. 25 augusti 2010. http://sports.espn.go.com/nfl/news/story?id=5496516. 
  64. ^ ”Colorado Avalanche Roster”. NHL.com. https://www.nhl.com/avalanche/roster. Läst 3 oktober 2017. 
  65. ^ ”Colorado Avalanche Hockey Transactions”. TSN.ca. https://www.tsn.ca/nhl/team/colorado-avalanche/transactions. Läst 3 oktober 2017. 
v • r
National Hockey League 2024/2025
Eastern Conference
Atlantic Division
Metropolitan Division
Western Conference
Central Division
Pacific Division
Nedlagda
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Colorado_Avalanche&oldid=56031478”