Codex Sangallensis 911

Codex Sangallensis 911 är beteckningen på den äldsta bevarade tyskspråkiga boken, från ungefär år 790, vilken finns i klosterbiblioteket St. Gallen i Schweiz.^[1]

Namnet

Som handskrift (manuskript) i bokform, det vill säga kodex (eller codex), i Sankt Gallens klosterbiblioteks samling, har verket fått beteckningen Codex Sangallensis (plural: Codices Sangallenses) med individuellt registernummer, i detta fall 911, alltså Codex Sangalensis 911, ofta förkortat Cod. Sang. 911. Därutöver har det av forskare fått det mer beskrivande namnet Abrogans – Vocabularius (Keronis) et Alia.

Verkets innehåll

Handskriften, i karolingisk minuskelstil, omfattar 323 sidor på 162 pergamentblad om ca 17 x 10½ cm.^[1] Det är en samlingsskrift innehållande:^[1]^[2]

S. 4–289: Abrogans, en latinsk–fornhögtysk ordbok. Detta är den äldsta och mest utförliga av de bevarade Abrogans-avskrifterna, med nära 7 000 fornhögtyska ord.
S. 292–319: Utdrag ur Gennadius av Marseille De ecclesiasticis dogmatibus (Liber ecclesiasticorum dogmatum).
S. 320: Fader vår, den äldsta bevarade versionen på tyska (fornhögtyska).
S. 321–322: Credo, den Apostoliska trosbekännelsen, den äldsta bevarade versionen på tyska.

Tillkomst

Man vet inte var handskriften gjordes; det var inte i Sankt Gallen, men sannolikt någonstans i språkområdets sydvästra del.^[3] Man bedömer att minst tre personer,^[1] kanske runt tjugo,^[3] varit delaktiga i skrivarbetet.

Vad gäller ålder, har det ett tag spekulerats om en tillkomst på 760-talet, men det verkar nu mest troligt att Codex Sangallensis 911 skrevs omkring år 790.^[2]

Referenser

^ [a b c d] ”St. Gallen, Stiftsbibliothek, Cod. Sang. 911: Abrogans - Vocabularius (Keronis) et Alia”. e-codices. Universität Freiburg, Schweiz. Arkiverad från originalet den 3 november 2015. https://web.archive.org/web/20151103021544/http://www.e-codices.unifr.ch/de/list/one/csg/0911. Läst 3 oktober 2015.
^ [a b] Seebold, Elmar (2001). Chronologischer Wörterbuch des deutschen Wortschatzes. Der Wortschatz des 8. Jahrhunderts (und früherer Quellen). Berlin: De Gruyter. ISBN 9783110879827. https://books.google.se/books?id=0dcgAAAAQBAJ&pg=PA57&lpg=PA57&dq=abrogans+911. Läst 4 oktober 2015
^ [a b] Splett, Jochen (2009). ”Das ‘Abrogans’-Glossar”. i Bergmann, Rolf et al. Die althochdeutsche und altsächsische Glossographie: Ein Handbuch. Berlin: Walter de Gruyter. ISBN 9783110216974. https://books.google.se/books?id=e0PIh1DhvwYC&pg=PA727&lpg=PA727&dq=Paris,+Bibliothèque+Nationale+lat.+7640+abrogans. Läst 5 oktober 2015

Externa länkar

Codices Electronici Sangallenses (CESG) – Digitalt stiftsbibliotek St. Gallen (de, en, fr, it)

[e-codices_csg911-1] [a b c d] ”St. Gallen, Stiftsbibliothek, Cod. Sang. 911: Abrogans - Vocabularius (Keronis) et Alia”. e-codices. Universität Freiburg, Schweiz. Arkiverad från originalet den 3 november 2015. https://web.archive.org/web/20151103021544/http://www.e-codices.unifr.ch/de/list/one/csg/0911. Läst 3 oktober 2015.

[Seebold_2001-2] [a b] Seebold, Elmar (2001). Chronologischer Wörterbuch des deutschen Wortschatzes. Der Wortschatz des 8. Jahrhunderts (und früherer Quellen). Berlin: De Gruyter. ISBN 9783110879827. https://books.google.se/books?id=0dcgAAAAQBAJ&pg=PA57&lpg=PA57&dq=abrogans+911. Läst 4 oktober 2015

[Splett_2009-3] [a b] Splett, Jochen (2009). ”Das ‘Abrogans’-Glossar”. i Bergmann, Rolf et al. Die althochdeutsche und altsächsische Glossographie: Ein Handbuch. Berlin: Walter de Gruyter. ISBN 9783110216974. https://books.google.se/books?id=e0PIh1DhvwYC&pg=PA727&lpg=PA727&dq=Paris,+Bibliothèque+Nationale+lat.+7640+abrogans. Läst 5 oktober 2015

[1]

[2]

[3]