Hoppa till innehållet

Claire Keegan

Från Wikipedia
Claire Keegan
Claire Keegan, 2007.
Född1968[1]
Wicklow, Irland
Medborgare iIrland
Utbildad vidCardiff University
University of Wales
St. Michael's College
SysselsättningFörfattare
Utmärkelser
Rooney Prize for Irish Literature (2000)[2]
Orwell Prize for Political Fiction (2022)[3]
Siegfried Lenz-priset (2024)[4]
Redigera Wikidata

Claire Keegan, född 1968 i Wicklow, är en irländsk författare. Hon är uppmärksammad för sina novellsamlingar, där handlingen ofta är förlagd till den irländska landsbygden. Livsvillkoren är hårda med fattigdom, katolsk konservatism och trångsynthet, men det finns enskilda personer som trotsar sin omgivning med mod och kärlek. Den Oscarsnominerade filmen Den tysta flickan baseras på en novell av Keegan.[5]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Claire Keegan föddes 1968 i Wicklow och växte upp som yngst av sex syskon, i en katolsk familj på den irländska landsbygden.[6] Sjutton år gammal lämnade hon Irland för studier i engelska och statskunskap vid Loyola University i New Orleans i Louisiana. Därefter studerade hon kreativt skrivande vid University of Wales i Cardiff och avlade en masterexamen i filosofi vid Trinity College i Dublin.[7]

Efter en period av arbetslöshet deltog hon i en novelltävling, där hon hamnade bland de bästa och insåg att hon kunde ha en framtid som författare.[7] Keegan undervisar, parallellt med sitt författarskap, i kreativt skrivande.[8]

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]

Keegan är känd som novellförfattare med en sparsam utgivning. Hennes berättelser utspelar sig företrädesvis på den irländska landsbygden, där trångsynthet och djup katolsk konservatism existerar parallellt med frimodiga personers kärleksfulla förhållande till sin omgivning.[9] En svensk recensent associerar såväl till Tjechov avseende stil och stämningar som till norska Ingvild Rishøis sparsamma publiceringar och återhållna språk.[10] En mästerlig form och ett språk som ger associationer till författarskap som Alice Munro och Elizabeth Strout, enligt en annan recensent.[11]

Keegan debuterade 1999 med novellsamlingen Antarctica. Den fick ett positivt mottagande av kritikerna och utsågs till Los Angeles Times "Book of the Year". Den skildrar olika livsöden, tragiska eller dramatiska, i landsbygdsmiljö oavsett i USA eller Irland.[12] Walk the Blue Fields (översatt 2023 till svenska som Genom blå hagar) publicerades 2007. Historien handlar om en kvinnlig författare som söker sig till Bölls skrivstuga och där överraskas av en ilsken man som ser henne som en inkräktare. Dessutom handlar det om en präst som har haft en kärlekshistoria med en kvinna som han senare viger, en "upphittad" hund som ger tillgivenhet och värme till en fattig flicka i ett kärlekslöst hem.[9]

Novellen "Foster" ("Det tredje ljuset", 2021) skrevs och publicerades 2010 i The New Yorker, där den valdes till årets text; The Times utsåg den till en av 2000-talets bästa noveller.[7] Den har också filmatiserats av den irländske regissören Colm Bairéad, under titeln The Quiet Girl (svensk titel: Den tysta flickan).[13][14][15] Filmen Oscarsnominerades 2023.[5] Historien kretsar kring en flicka i en fattig lantbrukarfamilj som på grund av en tragisk händelse sänds iväg till ett barnlöst par då modern väntar barn. Hon får uppleva kärlek och omsorg som aldrig tidigare av de båda makarna, men efter syskonets födelse måste hon återvända hem.[6]

Small Things Like This (2021; Små ting som dessa) behandlar tragiken associerad med de så kallade Magdalenahemmen på Irland, där kvinnor som blev gravida och födde barn utanför äktenskapet hölls mer eller mindre fångna. I boken träffar en kolutkörare med ett gott äktenskap och flera döttrar på en olycklig ung kvinna som försöker rymma från en sådan institution och beslutar sig för att hjälpa henne.[8][7] So Late in the Day (I senaste laget, 2024) skildrar en man som nyss blivit dumpad av sin fästmö alldeles före bröllopet. Relationen hade störts för mycket av hans rutiner, snålhet och bristande inlevelse i partnerns känslor.[16][17][11]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 2010 – (på engelska) Foster / Small Things Like These. Faber & Faber. ISBN 0571255655 
    • 2021 – Det tredje ljuset ; Små ting som dessa. Översättning: Marianne Tufvesson. Wahlström & Widstrand. ISBN 9789146237945  (svenska)
  • 2023 – (på engelska) So Late in the Day: stories of women and men. Faber & Faber. ISBN 9780571382019 
    • 2024 – I senaste laget. Översättning: Erik Andersson. Wahlström & Widstrand. ISBN 9789146242123  (svenska)

Utmärkelser i urval[18]

[redigera | redigera wikitext]
  • Los Angeles Times Book of the Year (för Antarctica)
  • Richard Ford’s book of the year (för Walk the Blue Fields)
  • The Hugh Leonard Bursary, The Macaulay Fellowship, The Rooney Prize for Irish Literature, The Martin Healy Prize, The Olive Cook Award, The Kilkenny Prize, The Tom Gallon Award, The William Trevor Prize, The Francis MacManus Award

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ NKC-ID: xx0048781.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.rooneyprize.com , läst: 4 januari 2025.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.orwellfoundation.com , läst: 4 januari 2025.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.faz.net .[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] ”Här är nomineringarna till Oscarsgalan 2023 – trippelnomineras”. www.aftonbladet.se. 24 januari 2023. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/mQ8Bwg/nomineringar-oscars-galan-2023-alla-nominerade-datum-och-tid. Läst 7 januari 2025. 
  6. ^ [a b] Elin Swedenmark (6 nov. 2021). ”Claire Keegan om ett "djupt perverst" samhälle”. Arbetarbladet (Jacob Hilding). 
  7. ^ [a b c d] ”Keegan, Claire - Alex Författarlexikon”. Alex. https://www.alex.se/lexicon/article/keegan-claire. Läst 10 december 2024. 
  8. ^ [a b] Armitstead, Claire (20 oktober 2021). ”Claire Keegan: ‘I think something needs to be as long as it needs to be’” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2021/oct/20/claire-keegan-i-think-something-needs-to-be-as-long-as-it-needs-to-be. Läst 19 december 2024. 
  9. ^ [a b] Dan Sjögren (2024 12 jan.). ”Frimodiga och stelbenta krockar med varann i Keegans berättelser”. Dala-Demokraten (Fredrika Hillervik). 
  10. ^ Tommy Sundin (16 nov. 2023). ”Läs Claire Keegan när humöret sviktar”. Västerbottens-Kuriren (Stellan Rosén). 
  11. ^ [a b] Marta Ronne (15 juni 2024). ”Misogyn man blickar tillbaka på förhållande”. Upsala Nya Tidning (Johanna Odlander). 
  12. ^ McCann, Philip (19 december 1999). ”Murder, madness and chickens” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/1999/dec/19/fiction.reviews. Läst 10 december 2024. 
  13. ^ ”Vackert berättat i oscarsnominerat drama”. www.aftonbladet.se. 6 april 2023. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/q1epK1/den-tysta-flickan-har-ar-recensionen. Läst 7 januari 2025. 
  14. ^ Pratik Handore (10 juli 2023). ”The Quiet Girl: The Irish Film Is Based on a Novella” (på amerikansk engelska). The Cinemaholic. https://thecinemaholic.com/is-the-quiet-girl-based-on-a-true-story/. Läst 17 december 2024. 
  15. ^ ”Recension: Den tysta flickan (2023)”. Filmtopp.se. https://www.filmtopp.se/recension/recension-den-tysta-flickan-2023. Läst 7 januari 2025. 
  16. ^ Asarnoj, Nina (24 maj 2024). ”Claire Keegan skriver med ömhet om en helt omöjlig man”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/recension-claire-keegan-i-senaste-laget. Läst 17 december 2024. 
  17. ^ Duke, Yukiko (29 maj 2024). ”Nära nog en perfekt novell”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/5E6nXX/recension-i-senaste-laget-av-claire-keegan. Läst 17 december 2024. 
  18. ^ ”Claire Keegan” (på engelska). Aosdána. https://aosdana.artscouncil.ie/members/keegan/. Läst 17 december 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Claire_Keegan&oldid=56658077”