Hoppa till innehållet

Claes Elfsberg

Från Wikipedia
Claes Elfsberg
Claes Elfsberg i Stockholm 2012.
FöddClaes-Gösta Elfsberg
26 november 1948 (76 år)
Sverige Stockholm, Sverige
UtbildningJournalisthögskolan i Stockholm , Norra Real (Gymnasium)
Yrke/uppdragJournalist, nyhetsankare
År som aktiv1975–
Känd förNyhetsankare i SVT:s Rapport
MakaMonica

Claes-Gösta Elfsberg, född 26 november 1948 i Stockholm,[1] är en svensk journalist, främst känd som nyhetsuppläsare i Sveriges Televisions Rapport.

Yrkeskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Claes Elfsberg kom till SVT:s nyhetsprogram Rapport som praktikant från Journalisthögskolan i Stockholm. Han ledde programmet för första gången 1975 och kom att fortsätta som nyhetsankare för Rapport i nästan 30 år. Under ockupationen av västtyska ambassaden 1975 satt han i SVT:s kontrollrum och följde reportern Bo Holmström. Våren 2003 lämnade han tillfälligt Rapport för att leda intervjuprogrammet 24 minuter.

Vid årsskiftet 2004/2005 blev han tittarombudsman för SVT. Detta förordnande tog slut vid årsskiftet 2007/2008, varefter Elfsberg lämnade posten. Tittarombudsmannen avskaffades och ersattes av en "tittarservice" med liknande uppgift.

I januari 2008 meddelades det att Elfsberg skulle bli ankare i SVT:s webbnyhetskanal Play Rapport som skulle starta i april.[2] Han återupptog senare arbetet som nyhetsuppläsare i Rapport. Från och med mars 2012 gick han över till att vara programledare i Aktuellt.[3]

Han var en av deltagarna i den svenska musikaliska realityserien Maestro, som sändes i SVT under sensommaren och hösten 2011.

Efter 45 år som nyhetsuppläsare ledde Elfsberg sin sista Aktuelltsändning den 30 november 2015 då han uppnått pensionsåldern 67 år. Inför avgången producerade han även serien Köttberget checkar ut som sändes samma höst. Serien skildrar 40-talisternas roll i Sverige.

Efter att Elfsbergs fasta anställning upphört har han ibland återkommit som programledare. Från den 15 januari 2016 var Elfsberg programledare för Gomorron Sverige på fredagar.[4] Han har också varit semestervikarie på Rapport, bland annat sommaren 2018. Sändningen den 7 augusti 2018 såg då ut att bli hans sista.[5] Under hösten 2020 sändes SVT-dokumentären Sorgen och jag där man får följa Elfsbergs två första år av bearbetning efter dottern Hanna som vid 30 års ålder gick bort i cancer i februari 2018.[6]

I december 2020 var han vintervärd i SR:s Vinter i P1.[7]

År 2021 var han vinnare av På spåret tillsammans med Magdalena Forsberg.

Claes Elfsberg är son till Gösta Elfsberg och Gertrud Ahlström och uppvuxen i Svedmyra i södra Stockholm. Han gifte sig första gången 1973[8] och har två barn i detta äktenskap. Andra gången gifte han sig 1986[9] med operasångerskan Annika Marberg, med henne har han också ett barn. Sedan 12 juni 1999[10] har han en ny hustru, Monica Östlund.

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002)
  2. ^ ”Claes Elfsberg gör comeback i SVT”. Rapport. SVT. 3 januari 2008. Arkiverad från originalet den 22 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120222095222/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620. Läst 11 september 2011. [1]
  3. ^ Hanell, Tove (7 december 2011). ”Claes Elfsberg lämnar Rapport”. Sveriges Television. Arkiverad från originalet den 8 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120108003634/http://svt.se/2.22620/1.2633160/claes_elfsberg_lamnar_rapport. Läst 14 december 2011. 
  4. ^ Claes Elfsberg lättar ankar, 30 november 2015, SVT Nyheter
  5. ^ Beskedet från SVT: Claes Elfsberg ratas, Expressen, 4 augusti 2018
  6. ^ ”Sorgen och jag”. SVT. https://www.svtplay.se/sorgen-och-jag. Läst 29 december 2020. 
  7. ^ ”Claes Elfsberg”. Sveriges Radio. 29 december 2024. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1631105?programid=2071. Läst 29 december 2020. 
  8. ^ Elfsberg, Claes i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 281. Läst 2012-03-07.
  9. ^ Elfsberg, Claes i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 282. Läst 2012-03-07.
  10. ^ Josefin Ekman: Äntligen fick han sin Monica Aftonbladet 1999-06-13. Läst 2012-03-07.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]