Christoph Marthaler
| Christoph Marthaler | |
| Född | 17 oktober 1951[1][2][3] (73 år) Erlenbach, Schweiz |
|---|---|
| Medborgare i | Schweiz |
| Sysselsättning | Teaterregissör, kompositör, upphovsmakare, regissör[4] |
| Utmärkelser | |
| Konrad Wolfpriset (1996) Europeiska teaterpriset (1998) Nestroypriset för bästa regi (2005) Hans-Reinhart-Ring (2011) Der Faust (2017)[5] Internationella Ibsenpriset (2018)[6][7] Nestroypriset för livsgärning (2020)[8] | |
| Webbplats | christophmarthaler.ch |
| Redigera Wikidata | |
Christoph Marthaler, född 17 oktober 1951 i Erlenbach i kantonen Zürich, är en schweizisk teaterregissör och musiker.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Christoph Marthaler studerade först blockflöjt och oboe i Zürich. I slutet av 1960-talet studerade han vid Jacques Lecoqs teaterskola i Paris. Tillbaka i Schweiz arbetade han som kompositör och musiker för Theater am Neumarkt i Zürich. Under de följande åren gjorde han ett stort antal kompositioner åt teatrar i Tyskland. Tillsammans med två andra grundade han den experimentella teatergruppen Tarot. Han debuterade som regissör 1988 med Ankunft Badischer Bahnhof som spelades på Basels bangård. Året därpå började han regissera för Theater Basel. Det stora genombrottet som regissör kom på Volksbühne i Berlin 1993 med hans egen Murx den Europäer! Murx ihn! Murx ihn! Murx ihn! Murx ihn ab!, ett rekviem över DDR och kommunismen. Under de följande åren var han knuten dels till Volksbühne, dels till Deutsches Schauspielhaus i Hamburg där han också 1993 regisserade båda delarna av Johann Wolfgang von Goethes Faust. Vid denna tid började han även att regissera opera. 2001-2004 var han chef för Schauspielhaus Zürich som han förvandlade till en av de ledande teatrarna i Europa. Därefter har han frilansat i Tyskland, Österrike, Frankrike, Belgien och Schweiz Han har varit inbjuden till Berliner Theatertreffen hela 13 gånger, 2004 vann han första pris. Hans uppsättningar har gästat Avignonfestivalen 2004, 2010 och 2013. Bland utmärkelser han tilldelats kan nämnas det europeiska teaterpriset Premio Europa New Theatrical Realities 1994. Både 1997 och 1999 utsågs han till årets regissör av den prestigefyllda tidskriften Theater heute.
Christoph Marthaler räknas som en av de stora förnyarna av europeisk teater under slutet av 1900-talet. Hans föreställningar präglas av långsamhet och upprepningar. Hans stil bygger på ett mimiskt/gestiskt språk, scenisk minimalism, stumfilmsinspirerad komik och ironiskt patos. Han har också väckt nytt liv i den politiska teatern, i hans version med en absurdistisk touch.
1994 gästspelade Volksbühne på Stockholms stadsteater med hans kultförklarade uppsättning Murx den Europäer!.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Christoph Marthaler, Den Store Danske Encyklopædi (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Gyldendals Teaterleksikon (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Encyclopædia Universalis (läst 29 juli 2017)
- Christoph Marthaler, Munzinger (läst 29 juli 2017)
- Christoph Marthaler, theatre-contemporain.net (läst 29 juli 2017)
- Till Briegleb: Christoph Marthaler, 50 Regisseure im deutschsprachigen Theater, Goethe-Institut (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Athens & Epidaurus Festival (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Festival International de Teatru de la Sibiu (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Théâtre de la Ville, Paris (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler, Deutsches Schauspielhaus (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler & Anna Viebrock, Festival d'Avignon (läst 4 februari 2017)
- Christoph Marthaler / Theater Basel, Festival d'Avignon (läst 4 februari 2017)
- Betty Skawonius: Motvind ger teatern livsluft. Omstridd Berlinregissör till Stockholm med annorlunda Ibsenuppsättning, Dagens Nyheter 10/12 1994
- Rikard Hoogland: Zürichteatern kastar slipsen, Göteborgs-Posten 15/11 2000
- Leif Zern: Håll ögonen på Marthaler, Dagens Nyheter 21/12 2000
- Leif Zern: Det blev ja. Zürichborna fick folkomrösta om sin teater Schauspielhaus, Dagens Nyheter 4/6 2002
- Leif Zern: Motståndets nya symbol, Dagens Nyheter 15/10 2002
- Martin Nyström: Marthaler överrumplar Bryssel, Dagens Nyheter 2/11 2001
- Marcus Boldemann: Marthaler får sparken men vägrar gå, Dagens Nyheter 3/9 2002
- Marcus Boldemann: Marthaler får stanna som chef, Dagens Nyheter 29/10 2002
- Ingegärd Waaranperä: Avignon bjuder på festivalyra och politik Dagens Nyheter 18/7 2004
- Ingegärd Waaranperä: Avignon: ”Papperlapapp” Av Christoph Marthaler, Dagens Nyheter 12/7 2010
- Theresa Benér: Avignon ger plats åt skönhetens krigare, Svenska Dagbladet 19/7 2004
- Theresa Benér: Både publik och konstnärer utsätts för risker, Svenska Dagbladet 3/8 2010
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 51e27744e99a4f9b8196ab5c557e40e7, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Andreas Kotte (red.), Theaterlexikon der Schweiz, Theaterlexikon der Schweiz-ID: Christoph_Marthaler, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Discogs, Discogs artist-ID: 1751851, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, theaterencyclopedie.nl .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.buehnenverein.de , läst: 26 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.welt.de .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, nachtkritik.de , läst: 26 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, orf.at .[källa från Wikidata]