Hoppa till innehållet

Christine de Rivoyre

Från Wikipedia
Christine de Rivoyre
FöddMarie Christine Berthe Claude Denis de Rivoyre[1]
29 november 1921[2][3][4]
Tarbes[2][1], Frankrike
Död3 januari 2019[5][4][1] (97 år)
Paris femtonde arrondissement[1], Frankrike
Begravdcimetière d'onesse-Laharie[6]
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidSyracuse University
Faculté des lettres de Paris
SysselsättningFörfattare[7], manusförfattare, journalist, memoarförfattare
ArbetsgivareLe Monde
Marie Claire
FöräldrarFrançois de Rivoyre
Utmärkelser
Max Barthou-priset (1956)
Interalliépriset (1968)
Pierre de Régnier-priset (1979)
Prix littéraire Prince Pierre (1982)
Grand prix de littérature Paul Morand (1984)
Officer av Hederslegionen (1995)[8]
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Redigera Wikidata

Christine de Rivoyre, född 29 november 1921 i Tarbes i Hautes-Pyrénées, död 3 januari 2019 i Paris,[9] var en fransk författare och journalist.

Efter studier i Frankrike och Förenta staterna började hon att arbeta som journalist med fokus på balett och nöje, bland annat som krönikor för Le Monde. På grund av hälsoproblem slutade hon i mitten av 1950-talet att arbeta heltid som journalist och började istället att skriva sin debutroman, L'Alouette au miroir, som utspelar sig i dansvärlden. Genom sin vänskap med Michel Déon och Félicien Marceau fick hon den utgiven på Plon 1955 och tilldelades Louis Barthou-priset från Franska akademien. Hennes kommersiella genombrott var Kärlek gör mig hungrig från 1957, som även blev en film 1971 i regi av Édouard Molinaro.[10] Rivoyre fick Interalliépriset 1968 för romanen Morgonstund, om en ung kvinna i sydvästra Frankrike under andra världskriget.[11] I romanen Boy från 1973 återknyter hon till sin uppväxt och skildrar en borgerlig tillvaro i upplösning i slutet av 1930-talet. År 1984 fick hon Grand prix de littérature Paul Morand för sitt livsverk.[12]

  • L'Alouette au miroir, Paris, Plon, 1955. Quatre jurys-priset och Louis Barthou-priset.
  • Kärlek gör mig hungrig (La Mandarine), Paris, Plon, 1957. På svenska 1958 av Lennart Lagerwall.
  • La Tête en fleurs, Paris, Plon, 1960.
  • La Glace à l'ananas, Paris, Plon, 1962.
  • Les Sultans, Paris, Grasset, 1964.
  • Morgonstund (Le Petit Matin), Paris, Grasset, 1968. Interalliépriset. På svenska 1977 av Britta Gröndahl.
  • Le Seigneur des chevaux (med Alexandre Kalda), Paris, Julliard, 1969.
  • Fleur d'agonie, Paris, Grasset, 1970.
  • Boy, Paris, Grasset, 1973. På svenska 1976 av Britta Gröndahl.
  • Le Voyage à l'envers, Paris, Grasset, 1977.
  • Belle alliance, Paris, Grasset, 1982.
  • Reine-mère, Paris, Grasset, 1985.
  • Crépuscule, taille unique, Paris, Grasset, 1989.
  • Racontez-moi les flamboyants, Paris, Grasset, 1995.
  • Archaka, Grasset, 2007.
  • Flying Fox et autres portraits (med Frédéric Maget), Paris, Grasset, 2014.

Filmatiseringar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] matchID, matchID-ID: FnzDZvpBGk4c, läst: 26 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Le Point, PPR, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ FemBios databas, FemBio-ID: 23349, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Roglo, person-ID på Roglo: p=christine;n=denis+de+rivoyre.[källa från Wikidata]
  5. ^ La romancière Christine de Rivoyre est morte (på franska), Le Monde, 4 januari 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
  7. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 104885, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Légifrance, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ La romancière Christine de Rivoyre est morte (franska)
  10. ^ ”La Mandarine” (på franska). Allociné. http://www.allocine.fr/film/fichefilm_gen_cfilm=8100.html. Läst 13 februari 2015. 
  11. ^ ”Prix Interalli” (på fransk). prix-litteraires.net. Arkiverad från originalet den 12 november 2012. https://web.archive.org/web/20121112142658/http://www.prix-litteraires.net/interallie.php. Läst 13 februari 2015. 
  12. ^ ”Grand Prix de Littérature Paul Morand” (på franska). academie-francaise.fr. Franska akademien. http://www.academie-francaise.fr/grand-prix-de-litterature-paul-morand. Läst 13 februari 2015.