Christina Lindberg
| Christina Lindberg | |
 Christina Lindberg 2012 | |
| Född | 6 december 1950 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Aktiva år | 1970– |
| Partner | Bo Sehlberg (1971-2004) |
| Betydande roller | |
| 'Inga' i Maid in Sweden 'Frigga' i Thriller – en grym film | |
| IMDb SFDb | |
Britt Christina Marinette Lindberg, född den 6 december 1950 i Göteborg, är en svensk journalist och skådespelare, tidigare fotomodell.[1]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Christina Lindberg växte upp i Tolered på Hisingen i Göteborg med två bröder och en syster. Hon studerade på latinlinjen och planerade att läsa vidare till arkeolog. Hennes modellkarriär startade med att hon poserade som badflicka i några dagstidningar. I 18-årsåldern fick hon erbjudanden att börja posera naken för herrtidningar.[2]
Lindberg har medverkat i 23 långfilmer, i vilka hon i flertalet framträtt naken.[3] Hon har spelat mot en mängd kända skådespelare, såsom Carl-Gustaf Lindstedt, Ernst Günther, Tor Isedal, Leif Ahrle, Heinz Hopf och Stellan Skarsgård. Mest eko i dags- och veckopress gav hennes medverkan i Janne Halldoffs svarta komedi Rötmånad, inspelad i skärgårdsmiljö 1970. Den drog stor publik men ansågs av somliga[4] vara "mer makaber än rolig".
Hennes andra film råkade bli den första färgfilm som spelades in i Tunisien. Med sin tredje film uppmärksammades hon internationellt och spelade så småningom in filmer i både Japan och Tyskland. Filmen Anita – ur en tonårsflickas dagbok var i genren mjukporr bland de sista som visades på vanliga etablerade biografer, innan genren förpassades till bakgatorna. Hennes erotiska dansscen ur den har visats i två sentida TV-dokumentärer.
Hennes förmodligen mest kända insats är som den stumma och enögda hämnerskan i filmen Thriller – en grym film från 1974. Det var Thriller i Grindhouse-andan, som inspirerade Quentin Tarantino till den berömda Kill Bill. Tarantino har i intervjuer uttryckt sin beundran för både filmen och Lindbergs rolltolkning. Den ökande pornografin inom nakenfilmen tilltalade inte Lindberg och 1975 rymde hon helt enkelt från inspelningen av Flossie, som regisserades av Gerard Damiano. Hon sökte till Scenskolan men blev inte antagen. Med sitt kommersiella kändisskap testades hon en tid 1975 som sångerska av producenten Alf Robertson och pianisten Staffan Nilson, men rösten bedömdes inte riktigt räcka för skivproduktion.
Hon fortsatte att göra utvik och skrev sexspalter och artiklar för olika herrtidningar, bland annat de så kallade bastureportagen med kända svenska män som John Pohlman, Bert Karlsson, Pugh Rogefeldt och Ricky Bruch. Hon studerade också journalistik på Poppius journalistskola[5]. Från 1978 var hon välkostymerad omslagsflicka för B. Wahlströms Bokförlags nyutgåvor av Sergeanne Golons kända bokserie "Angelique" med tio titlar.[6] Likaså var hon året därpå påklädd på omslaget till grekisk-svenska skivproduktionen "Pallini Girl".[7] År 1980 hade hon en biroll i Per Oscarssons långfilm "Sverige åt svenskarna", ett tämligen rapsodiskt medeltidsdrama med såväl sensuella som komiska inslag.[8]
Lindberg flyttade 1974 ihop med fotograf Bo Sehlberg[9], även känd som deckarförfattare, reporter, pilot och som den expert som med tiden anlitades att sakkunnigt uttala sig i flygfrågor i televisionens nyhetsprogram Aktuellt och Rapport. År 1984 blev Sehlberg ägare till den anrika tidskriften Flygrevyn. Efter Sehlbergs död 2004[10] blev Lindberg, som då redan var chefredaktör och hade uppnått en i kretsarna aktad sakkunskap, själv ägare till tidningen och ansvarig utgivare. Hon sålde tidningen efter drygt tio års drift.
Lindberg är intresserad av mykologi. År 1993 producerade hon, tillsammans med Bo Sehlberg, en 20 minuter lång instruktionsfilm om svampplockning, betitlad Christinas svampskola.
Hon är även engagerad i djurrättsfrågor och debatterar ibland i ämnet, särskilt vad gäller jakt- och rovdjursfrågor. Sedan 2006 reser Lindberg runt till olika filmfestivaler och "film conventions" och träffar unga fans.[källa behövs][11] Hon har framträtt i USA, Kanada, Japan, England, Skottland, Polen, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Argentina, Slovenien, Brasilien, Italien, Finland, Norge och Danmark.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 2018 – Kernellpriset Nr. 7, "för sina flygjournalistiska insatser och för sina många personporträtt".[12]
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1970 – Rötmånad
- 1971 – Yusra
- 1971 – Exponerad
- 1971 – Maid in Sweden
- 1971 – Smoke
- 1972 – Young Playthings
- 1972 – Swedish Wildcats
- 1972 – Mädchen, die nach München kommen
- 1972 – Schulmädchen-Report 4. Teil - Was Eltern oft verzweifeln lässt
- 1973 – Liebe in drei Dimensionen
- 1973 – Furyô anego den: Inoshika Ochô (Sex and Fury)
- 1973 – Poruno no joô: Nippon sex ryokô (Journey to Japan)
- 1973 – Was Schulmädchen verschweigen
- 1973 – Anita – ur en tonårsflickas dagbok
- 1974 – Jorden runt med Fanny Hill
- 1974 – Thriller – en grym film
- 1975 – Wide Open/Sängkamrater
- 1977 – 91:an och generalernas fnatt
- 1979 – There Is a Sunrise Every Morning
- 1980 – Attentatet
- 1980 – Sverige åt svenskarna
- 1982 – Gräsänklingar
- 2000 – Sex, lögner & videovåld
- 2009 – Ingen kom ner
- 2015 – Christina Lindberg: The Original Eyepatch Wearing Butt Kicking Movie Babe
- 2019 – Svart cirkel
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ "Christina Lindberg : Svensk dokumentär", Sveriges Television 22 september 2015, https://www.svt.se/k-special/christina-lindberg-1/
- ^ Malou von Sivers (intervjuare): "Christina Lindberg : Jag har aldrig känt skam för min kropp", TV4 20 november 2015, https://www.tv4.se/efter-tio/klipp/christina-lindberg-jag-har-aldrig-känt-skam-för-min-kropp-3224171 Arkiverad 21 november 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ "En nära titt på svenska synden" Arkiverad 19 februari 2019 hämtat från the Wayback Machine., Metro 23 maj 2014, Läst 21 oktober 2018
- ^ Bonniers Stora Film & Video Guide, sid 478, Albert Bonniers förlag, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002. ISBN 91-0-057848-7
- ^ Helmerson, Erik (2010-02-03): "Christina Lindberg har fått revansch". svd.se. Läst 6 november 2015.
- ^ Sergeanne Golon: "Angelique - Vägen till Versailles" (Foto: Bo Sehlberg, översättning: John Hellberg) B. Wahlströms, Falun 1978. ISBN 91-32-30754-3
- ^ Athos Pallas, "Pallini Girl", Demis Carlos & His Halkidiki Band, producent: Sören Skarback, ncb/STIM, Thessaloniki och Stockholm 1979.
- ^ Mårten Blomkvist (svensk huvudredaktör): Bonniers Stora Film & Video Guide, sid 539. Bonniers, Smedjebacken 2002.
- ^ Kjell E. Genberg: "Ur min skottvinkel" (självbiografi) sid 143 och 145. Förlags AB Gondolins tryckeri, Eslöv 2005 ISBN 91-88821-83-8
- ^ ”Flygexperten Bo Sehlberg död”. Dagens Nyheter. 31 januari 2004. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/flygexperten-bo-sehlberg-dod/. Läst 23 oktober 2018.
- ^ Mikael Frohm: "Nakenmodellen som klädde på sig!", Allas 2 oktober 2015, https://allas.se/nakenmodellen-som-kladde-pa-sig/ Arkiverad 21 oktober 2018 hämtat från the Wayback Machine. Läst 21 oktober 2018
- ^ ”Kernellpriset”. Flyglitteraturträffen Malmen - FLIT. https://flyglitteratur.se/pris.htm. Läst 4 maj 2021.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Christina Lindberg - The original eyepatch-wearing butt-kicking movie babe - dokumentär av Ika Johannesson och Jane Magnusson 2015 för K Special, visad i SVT, där Christina Lindberg intervjuas om sitt liv, karriär och inspelningen av en uppföljare till Thriller.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Lind, Kalle (2018). ”Om Christina Lindberg”. Snedtänkt : boken som handlar om det inga andra böcker handlar om. Stockholm: Forum. sid. 132-142. Libris 22571426. ISBN 9789137151489
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Christina Lindberg på Svensk Filmdatabas
- Christina Lindberg på Internet Movie Database (engelska)
|