Hoppa till innehållet

Charles Péguy

Från Wikipedia
Charles Péguy
Charles Péguy, 1908.
FöddCharles-Pierre Péguy[1]
7 januari 1873[2][3][4]
Orléans[5], Frankrike
Död5 september 1914[2][4][6] (41 år)
Le Plessis-l'Évêque[1], Frankrike
Begravdnécropole nationale de la Grande Tombe de Villeroy
Andra namnPierre Deloire[1] och Pierre Baudouin[7]
Medborgare iFrankrike[1]
Utbildad vidÉcole normale supérieure
Lycée Lakanal
collège Sainte-Barbe
SysselsättningFörfattare[8][9], filosof, dramatiker, militär, journalist, poet[8], essäist, litteraturkritiker[8]
MakaCharlotte Péguy
BarnMarcel Péguy (f. 1898)
Germaine Péguy (f. 1901)
Pierre Péguy (f. 1903)
Utmärkelser
Prix Estrade-Delcros (1911)
Prix Broquette-Gonin för poesi (1915)
Riddare av Hederslegionen (1920)
Mort pour la France[1]
Concours général
Croix de guerre 1914–1918
Namnteckning
Webbplatscharlespeguy.fr/
Redigera Wikidata

Charles Pierre Péguy, född 7 januari 1873 i Orléans, död 4 september 1914, var en fransk författare.

Péguy avbröt lysande studier vid École normale supérieure för att under Dreyfusaffären ägna hela sin tid åt politisk och litterär propaganda. Under svåra ekonomiska förhållanden grundade han först en boklåda, sedan 1900 tidskriften Les cahiers de la quinzaine, i vilken han lanserade författare som Georges Sorel och Marcel Proust, vid sidan om långa och ofta tungrodda, men alltid slagfärdigt överraskande och starkt personliga dagspolemiker. Hans boklåda och senare distributionslokalen för Les cahiers kom att bli den märkvärdigaste "litterära salong" Paris hade sett, mötesplats efter Henri Bergsons föreläsningar i det närbelägna Collège de France. På den akademiska ungdomen som han mobiliserade, ofta till gatukravaller, utövande han en fascinerande verkan som senare genom Les cahiers spreds i allt vidare kretsar för att efter hans död bilda en epok i Frankrikes andliga liv, omgivande honom med en legendgloria.

Péguy delade länge sin nära vän Jean Jaurès politiska åsikter och hans humana och demokratiska socialism. Den kompromiss, i vilken Dreyfusstriden rann ut i, föraktade han dock, liksom regeringen Combes sekterism och parlamentariska kompromiss. Péguy började i takt med att konflikterna med Tyskland ökades dras mot nationalismen, och drogs samtidigt till en religiös mysticism, koncentrerad kring Jeanne d’Arcs gestalt. Han besjöng henne i ett versifierat drama, Le mystère de la charité de Jeanne d'Arc (3 band, 1910). Han gjorde också en ensam pilgrimsfärd till Chartres för sitt sjuka barn. Efter att ha mobiliserats vid första världskrigets utbrott 1914 stupade han i slaget vid Marne.

Hans poem Portalen till hoppets mysterium är översatt till svenska och utgivet på förlaget Catholica.

  1. ^ [a b c d e] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 11918933f, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6tx3qcb, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 7137, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Peguytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пеги Шарль”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Discogs, Discogs artist-ID: 1445377, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000604422, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 145654, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]