Hoppa till innehållet

Cerussit

Från Wikipedia
Cerussit
Cerussit
KategoriKarbonatmineral
Dana klassificering14.1.3.4
Strunz klassificering5.AB.15
Kemisk formelPbCO3
FärgFärglös, vit, grå, blå eller brun
FörekomstsättMassiva granulära, nätformiga, tabellformade till likvärdiga kristaller
KristallstrukturOrtorombisk
TvillingbildningEnkla eller cykliska kontakttvillingar
SpaltningGod på {110} och {021}
BrottKonkoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3,0 – 3,5
GlansAdamantin, glasaktig hartsartad
Refraktionnα = 1,803 nβ = 2,074 nγ = 2,076
LjusbrytningBiaxial (-)
Dubbelbrytningδ = 0,273
TransparensTransparant till genomskinlig
FluorescensKan fluorescera i gult under långvågigt UV-ljus
StreckfärgVit
Specifik vikt6,53 – 6,57
Referenser[1][2][3]

Cerussit, (även känd som blykarbonat eller vit blymalm) är ett mineral som består av blykarbonat (PbCO3) och är en viktig blymalm. Namnet kommer från latinets cerussa, vitt bly. Cerussa nativa nämndes av Conrad Gesner 1565, och 1832 använde F. S. Beudant namnet céruse på mineralet, medan den nuvarande formen, cerussit, kommer från Wilhelm von Haidinger (1845). Gruvarbetarnas namn i tidig användning var blyspat och vit blymalm.[4]

Cerussit kristalliserar i det ortorombiska kristallsystemet och är isomorft med aragonit. Liksom aragonit är den mycket ofta tvinnad, de sammansatta kristallerna är pseudo-hexagonala till formen. Tre kristaller är vanligtvis tvillingar på två ytor av prismat, vilket ger sexstrålade stellatgrupper med de individuella kristallerna som korsar varandra i vinklar på nästan 60°. Kristaller förekommer ofta och de har vanligtvis mycket ljusa och släta ytor. Mineralet förekommer också i kompakta granulära massor, och ibland i fibrösa former. Mineralet är vanligtvis färglöst eller vitt, ibland grått eller grönaktigt i nyansen och varierar från transparent till genomskinligt med en adamantin glans. Den är mycket spröd och har ett konkoidalt brott. Den har en Mohs hårdhet på 3 till 3,75 och en specifik vikt på 6,5. En sort som innehåller 7 procent zinkkarbonat, som ersätter blykarbonat, är känd som iglesiasit, från Iglesias på Sardinien, där den förekommer.[4]

Mineralet kan lätt kännas igen på dess karakteristiska tvillingar, i kombination med dess adamantina glans och höga specifik vikt. Ett blåsrörstest får det att smälta mycket lätt och ger indikationer på bly.[4] Bly(II)karbonat är praktiskt taget olösligt i neutralt vatten (löslighetsprodukt [Pb2+][CO32−] ≈ 1,5×10−13 vid 25 °C), men kan lösas i utspädda syror.

Förekomster finns på flera platser i Mellan- och Sydeuropa samt Tunisien, Marocko, Namibia, USA och Australien.[5]

Fint kristalliserade exemplar har hittats i Friedrichssegen-gruvan i Lahnstein i Rheinland-Pfalz, Johanngeorgenstadt i Sachsen, Stříbro i Tjeckien, Phoenixville i Pennsylvania, Broken Hill i New South Wales och flera andra orter. Fina nålformade kristaller av avsevärd längd hittades för länge sedan i Pentire Glaze-gruvan nära St Minver i Cornwall.[4] Cerussit finns ofta i avsevärda mängder och har en blyhalt på upp till 77,5 procent.[6]

Cerussit består av 77,5 procent bly (83,5 procent PbO) och är en ganska vanlig, god blymalm, som ofta på grund av en mindre silverhalt, också är en viktig silvermalm.

"Vitt bly" är nyckelingrediensen i (numera utgångna) blyfärger. Förtäring av blybaserad färgflis är den vanligaste orsaken till blyförgiftning hos barn.[7][8][9]

Både "vitt bly" och blyacetat har använts i kosmetika genom historien, även om detta har upphört i västländer.[10]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cerussite, 3 januari 2024..
  • Artikeln innehåller text från en publikation som nu är allmänt tillgänglig: Spencer, Leonard James (1911). "Cerussite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 5 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 762.
  1. ^ Mineralienatlas
  2. ^ Cerussite. Handbook of Mineralogy. (PDF) Retrieved on 2011-10-10.
  3. ^ Cerussite. Mindat. Retrieved on 2011-10-10.
  4. ^ [a b c d] Spencer 1911.
  5. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  6. ^ ”Mineral Information Service”. California Division of Mines. 1 november 1949. sid. 2. ftp://ftp.conservation.ca.gov/pub/dmg/pubs/cg/1949/02_11.pdf. Läst 4 juni 2016. [död länk]
  7. ^ ”Lead Poisoning in Children”. Arkiverad från originalet den 25 september 2006. https://web.archive.org/web/20060925103949/http://familydoctor.org/617.xml. 
  8. ^ ”California Poison Control System: Lead Poisoning”. Arkiverad från originalet den 14 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070114141758/http://www.calpoison.org/public/lead.html. 
  9. ^ Ellis, M. R.; Kane, K. Y. (augusti 2000). ”Lightening the lead load in children”. Am Fam Physician 62 (3): sid. 545–554, 559–560. PMID 10950212. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/10950212/. 
  10. ^ Gunn, Fenja. (1973). The Artificial Face: A History of Cosmetics. — as cited in Leisure Activities of an 18th Century Lady and Reading Our Lips: The History of Lipstick Regulation in Western Seats of Power Arkiverad 5 september 2006 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2006-09-05
  11. ^ ”Iconic: Light of the Desert”. 26 november 2009. https://www.rom.on.ca/en/collections-research/rom-channel/iconic-light-desert. Läst 25 juli 2012. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]