1
1 1
1 2 1
1 3 3 1
1 4 6 4 1
1 5 10 10 5 1
1 6 15 20 15 6 1
En central binomialkoefficient är inom matematiken ett tal på formen
där n är ett heltal och betecknar en binomialkoefficient. Exempelvis är
Heltalsföljden av centrala binomialkoefficienter för n = 0, 1, 2, ... börjar 1, 2, 6, 20, 70, 252, 924, 3432, 12870, 48620, ... (talföljd A000984 i OEIS). De centrala binomialkoefficienterna utgör den centrala kolumnen i Pascals triangel.
En central binomialkoefficient kan skrivas med fakulteter som
och med en semifakultet som
De centrala binomialkoefficienterna är intimt förbundna med catalantalen Cn som ges av
Enligt Stirlings formel gäller
En noggrannare olikhet är
- för alla
Ett gränsvärde är
- .
Ett stort antal samband mellan centrala binomialkoefficienter samt mellan centrala binomialkoefficienter och andra binomialkoefficienter kan härledas. Några exempel är:
Listan (Hubbard & Roby) innehåller fler formler av samma typ.
Paul Erdős och Ronald Graham formulerade 1980 en förmodan att den centrala binomialkoefficienten aldrig är kvadratfri för n > 4. Ett fullständigt bevis gavs 1996 av A. Granville och O. Ramare.
Wolstenholmes sats kan användas för att visa att
för alla primtal p > 3.
De centrala binomialkoefficienterna har den genererande funktionen
Gammafunktionen kan användas för att utvidga definitionen till komplexa tal z enligt
- .
De centrala binomialkoefficienterna ges även av integralen
I allmänhet är
där pFq betecknar en hypergeometrisk funktion. Som specialfall gäller exempelvis
där ζ betecknar Riemanns zetafunktion och ψn betecknar polygammafunktionen. Fler sådana summor ges av Weisstein.
En analogisk serie är
Några specialfall av den är
- .