Central Line
| London Underground Central Line | |
 | |
| Allmänt | |
|---|---|
| Plats | London, Storbritannien  |
| Antal hållplatser | 49 |
| Organisation | |
| Invigd | 1900 |
| Trafikoperatör | Transport for London |
| Tekniska fakta | |
| Linjelängd | 74 kilometer |
| Matning | Strömskena |
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Central Line[1] (engelska: the Central line, 'Central-linjen') är en tunnelbanelinje i London. Linjen är 74 km lång och har 49 stationer. Delar av den består av sträckningen som invigdes 1900 som Central London Railway.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]År 1891 grundas bolaget Central London Railway för att trafikera sträckan Shepherd's Bush-Bank men det dröjde till år 1900 innan banan öppnades officiellt. Banan byggdes sedan ut vid olika tillfällen åren 1908-1957. Den 25 januari 2003 skadas 32 personer efter en urspårning på Chancery Lane.
Central Line har en unik slinga i sin nordöstra del av linjesträckningen, Hainault Loop där bland annat stationen Gants Hill är byggd i "Moskva stil". Just denna sträckningen utgjordes och användes som vapenfabrik under andra världskriget, som en viktig del av krigsproduktionen under jord, väl skyddad från bomberna under blitzen.
Då en del tåg går via Hainault Loop och andra inte, så är det markerat på stationerna och tågen. Ett kuriosium är att station Roding Valley på Hainault-slingan är den minst använda av passagerarna i hela tunnelbanenätet.
Längre norrut bortom slutstationen Epping fanns en sträcka med enkelspår upp till Ongar med mellanstationerna Blake Hill och Northweald. Men år 1994 lades trafiken ned dels beroende på lågt passagerarantal, men även i samband med nya tunnelbanetåg på linjen. Spåren finns kvar men är avelektrifierade och används av veteranjärnvägen EOR Epping-Ongar Railway. Sträckan trafikeras under speciella dagar med ånglok eller dieseltåg.
De tunneltåg som idag trafikerar Central Line utgörs av 1992 Stock. Dessa är tillverkade av BREL tillsammans med ABB, senare Adtranz. Utvecklingsarbetet påbörjades redan i mitten av 80-talet med några provtåg som testades på olika delar av tunnelbanenätet.
Då tågen, som sattes i trafik år 1993 börjar bli slitna så beräknas en förnyelse ske någon gång på 2020-talet. Planen för detta har dock reviderats och med start från hösten 2017 kommer den befintliga tågen att få många elektriska och mekaniska komponenter utbytta, med bland annat motorer från ABB i Västerås.
Det som gör det särskilt lätt att känna igen 1992 Stock-tågen är fönstren som är betydligt högre än på motsvarande tåg för det övriga djuptunnelnätet. Tågen kör automatiskt (ATO Automatic Train Operation), där föraren endast övervakar hur tåget beter sig. Detta innebär snabbare acceleration och snabbare stopp vilket medför högre hastighet och därmed passagerarkapacitet.
Resenärer
[redigera | redigera wikitext]År 2002 gjordes 199 miljoner resor på Central Line vilket gör linjen till Londons näst mest trafikerade, efter Northern line.[källa behövs]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Roding Valley -
Grange Hill -
Snaresbrook -
Gants Hill -
Wanstead -
Leyton -
St. Paul’s -
Holborn -
Oxford Circus -
Queensway -
Shepherd's Bush -
Hanger Lane
.jpg)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Ta dig runt i London - till fots, taxi, buss, tunnelbana - Oyster Card.”. www.ilovelondon.se. http://www.ilovelondon.se/london_ta_sig_runt.asp. Läst 3 juli 2018.
- ^ Matters, Transport for London | Every Journey. ”A brief history of the Underground” (på engelska). Transport for London. https://tfl.gov.uk/corporate/about-tfl/culture-and-heritage/londons-transport-a-history/london-underground/a-brief-history-of-the-underground. Läst 3 juli 2018.
| |||||||||||||
.svg){kind=small}
| |||||||||||||||||||