Hoppa till innehållet

Celestin

Från Wikipedia
Celestin
Klar gråblå ceslestinkristall
KategoriSulfatmineral
Dana klassificering28.3.1.2
Strunz klassificering7.AD.35
Kemisk formelSrSO4, ibland förekommer mindre innehåll av kalcium och/eller barium
FärgVit, rosa, ljusgrön, ljusbrun, svart, ljusblå, rödaktig, gråaktig; färglös eller lätt tonad i genomsläppt ljus
FörekomstsättTabellformade till pyramidformade kristaller, även fibrösa, lamellformade, jordnära, massiva granulära
KristallstrukturOrtorombisk
SpaltningPerfekt på {001}, god på {210}, svag på {010}
BrottOjämnt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3,0 – 3,5
GlansGlasaktig, pärlaktig på spaltytor
Refraktionnα = 1,619 – 1,622 nβ = 1,622 – 1,624 nγ = 1,630 – 1,632
LjusbrytningBiaxial (+)
Dubbelbrytningδ = 0,011
DispersionModerat r < v
PleokroismSvag
TransparensTransparant till genomskinlig
FluorescensGul, vitblå (både kort och lång UV)
StreckfärgVit
Specifik vikt3,95 – 3,97
Referenser[1][2][3][4]

Celestin (det IMA-accepterade namnet)[5] eller celestit,[6][7] är ett mineral som består av strontiumsulfat, SrSO4. Det kristalliserar i det ortorombiska kristallsystemet liksom de isomorfa mineralen baryt och anglesit som också är sulfater. Vanligen är celestin färglös, blåaktig eller grå till färgen. Hårdheten enligt Mohs hårdhetsskala är ca 3 och densiteten är 3,9–4,0 gram per kubikcentimeter.

Mineralet är uppkallat efter sin klara blå färg. Celestin och karbonat-mineralet strontianit är de huvudsakliga källorna till det kemiska element strontium, som vanligtvis används i fyrverkerier och i olika legeringar.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Celestin har fått sitt namn från det latinska ordet caelestis som betyder himmelsk,[8] som i sin tur kommer från det latinska ordet caelum som betyder himmel.[9]

Förekomst

[redigera | redigera wikitext]

Celestin förekommer på många ställen i Europa, Asien och Amerika, dels som kristaller, dels som täta, trådiga eller korniga massor i märgel, kalksten eller sandsten och även i kompakta massiva och fibrösa former. Det finns mestadels i sedimentära bergarter, ofta förknippat med mineralerna gips, anhydrit och halit. Ibland på vissa orter kan den också förekomma med svavelinneslutningar.

Mineralet finns över hela världen, vanligtvis i små mängder. Ljusblå kristallexemplar finns på Madagaskar. Vita och orange varianter förekom i Yate, Bristol, Storbritannien, där det extraherades för kommersiella ändamål fram till april 1991.[10]

Skeletten av protozoen Acantharea är gjorda av celestin, till skillnad från andra radiolarier som är gjorda av kiseldioxid.

I marina karbonatsediment är begravningsupplösning en erkänd mekanism för celestinutfällning.[11] Det används ibland som en ädelsten.[12]

Användning

[redigera | redigera wikitext]

Mineralet är utgångsämne för tillverkning av en strontiumförening som används för raffinering av socker, för vilket föreningen lämpar sig bättre än kalk. Särskilt ren celestin för detta ändamål (över 90 procent strontiumsulfat) förekommer i England. Celestin används dessutom för framställning av strontiumnitrat för tillverkning av fyrverkeri med karmosinröd färg och för tillverkning av andra strontiumföreningar.[13]

  • Celestin från Machowgruvan, Polen
    Celestin från Machowgruvan, Polen
  • Celestinmineral på utställning i Yale's Peabody Museum
    Celestinmineral på utställning i Yale's Peabody Museum

Geoder

[redigera | redigera wikitext]

Celestinkristaller finns i vissa geoder. Världens största kända geod, en celestingeod 11 meter i diameter på dess bredaste plan, ligger nära byn Put-in-Bay, Ohio, på South Bass Island i Lake Erie. Geoden har omvandlats till en visningsgrotta, Crystal Cave, med kristallerna som en gång utgjorde golvet i geoden borttagna. Geoden har celestina kristaller så breda som 46 cm i diameter, som beräknats väga upp till 140 kg vardera.

Celestingeoder förstås bildas genom ersättning av alabasterknölar bestående av kalciumsulfaterna gips eller anhydrit. Kalciumsulfat är svårlösligt, men strontiumsulfat är mestadels olösligt. Strontiumhaltiga lösningar som kommer i kontakt med kalciumsulfatknölar löser upp kalciumet och lämnar en hålighet. Strontium fälls omedelbart ut som celestin, med kristallerna som växer in i den nybildade håligheten.[14][15][16]

  • Celestingeodsektion
    Celestingeodsektion
  • Interiör av Crystal Cave geoden i Ohio
    Interiör av Crystal Cave geoden i Ohio

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Celestine, 12 maj 2024..

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Celestine”. Mineralien Atlas – Fossilien Atlas. https://www.mineralienatlas.de/lexikon/index.php/MineralData?lang=en&language=english&mineral=Celestine. 
  2. ^ Handbook of Mineralogy. RRUFF™ Database Project. University of Arizona Department of Geology. 
  3. ^ ”Celestine”. Mindat.org. http://www.mindat.org/min-927.html. 
  4. ^ ”Celestine”. Webmineral. http://webmineral.com/data/Celestine.shtml. 
  5. ^ ”List of Minerals”. List of Minerals. 21 March 2011. https://www.ima-mineralogy.org/Minlist.htm. 
  6. ^ Warr, L.N. (2021). ”IMA–CNMNC approved mineral symbols”. Mineralogical Magazine 85 (3): sid. 291–320. doi:10.1180/mgm.2021.43. Bibcode: 2021MinM...85..291W. 
  7. ^ Nickel, Ernie; Nichols, Monte (2004). ”Mineral list / Materials data”. Mineral Names, Redefinitions, & Discreditations Passed by the CNMMN of the IMA. Sid. 26. http://www.geo.vu.nl/users/ima-cnmmn/MINERALlist.pdf. 
  8. ^ "Celestine". Collins English Dictionary – via collinsdictionary.com.
  9. ^ "Celestial". Merriam-Webster Dictionary. 24 April 2024 – via merriam-webster.com.
  10. ^ ”Beneath our feet”. Yate Heritage Centre. http://www.yateheritage.co.uk/history-of-yate/beneath-our-feet.htm. 
  11. ^ Baker, Paul A.; Bloomer, Sherman H. (1988). ”The origin of celestite in deep-sea carbonate sediments”. Geochimica et Cosmochimica Acta 52 (2): sid. 335–339. doi:10.1016/0016-7037(88)90088-9. Bibcode: 1988GeCoA..52..335B. 
  12. ^ Dedeyne, Roger; Quintens, Ivo (2007). Tables of Gemstone Identification. Glirico. Sid. 174. ISBN 978-90-78768-01-2.  ISBN 9078768010
  13. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  14. ^ Anenburg, Michael; Bialik, Or; Vapnik, Yevgeny; Chapman, Hazel; Antler, Gilad; Katzir, Yaron; Bickle, Mike (2014). ”The origin of celestine-quartz-calcite geodes associated with a basaltic dyke, Makhtesh Ramon, Israel”. Geological Magazine 151 (5): sid. 798–815. doi:10.1017/S0016756813000800. Bibcode: 2014GeoM..151..798A. 
  15. ^ Carlson, Ernest (1987). ”Celestite replacements of evaporites in the Salina Group”. Sedimentary Geology 54 (1–2): sid. 93–112. doi:10.1016/0037-0738(87)90005-4. Bibcode: 1987SedG...54...93C. 
  16. ^ Kile, Daniel; Dayvault, Richard; Hood, William; Hatch, H. Steven (2015). ”Celestine-bearing geodes from Wayne and Emery counties, southeastern Utah: Genesis and mineralogy”. Rocks & Minerals 90 (4): sid. 314–337. doi:10.1080/00357529.2015.1034489. Bibcode: 2015RoMin..90..314K. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Celestin.
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Celestin&oldid=55335251”