Carlo Alberto Racchia (jagare)
| ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Spaningskryssare, senare jagare | |
| Fartygsklass | Mirabello-klass | |
| Operatör |  Italiens flotta | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Gio. Ansaldo & C., Genua | |
| Kölsträckt | 10 december 1914 | |
| Sjösatt | 2 juni 1916 | |
| Levererad | 21 december 1916 | |
| Öde | Sänkt av en mina den 21 juli 1920 | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 103,75 meter | |
| Bredd | 9,74 meter | |
| Djupgående | 3,6 meter | |
| Deplacement | 1 784–2 040 ton | |
| Maskin | 2 x växlade ångturbiner 35 000 shp (26 000 kW) | |
| Kraftkälla | 4 x Yarrowpannor | |
| Maximal hastighet | 35 knop (65 km/h) | |
| Räckvidd | 2 300 nautiska mil (4 300 km) vid 12 knop | |
| Besättning | 8 officerare 161 värnpliktiga | |
| Bestyckning | 1 x enkelmonterad 15,2 cm sjömålskanon 7 x enkelmonterade 10,2 cm kanoner 2 x enkelmonterade 7,6 cm luftvärnskanoner 2 x dubbelmonterade 45 cm torpedtuber 100 x sjöminor | |
Carlo Alberto Racchia var en av tre jagare i Mirabello-klassen som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) under första världskriget.
Design och beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Mirabello-klassen utformades som spaningskryssare ("esploratori"), i huvudsak förstorade versioner av samtida jagare.[1] De hade en total längd på 103,75 meter, en bredd på 9,74 meter och ett djupgående på 3,3 meter.[2] De hade ett deplacement på 1 784 ton vid standardlast och 2 040 ton vid fullast. Deras besättning bestod av 8 officerare och 161 värnpliktiga.[3]
Mirabello-klassen drevs av två Parsons-växlade ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från fyra Yarrow-pannor. Turbinerna var dimensionerade till 44 000 hästkrafter (33 000 kW) för en hastighet på 35 knop (65 km/h).[2] Fartygen rymde tillräckligt med bränsle för att ha en räckvidd på 2 300 nautiska mil (4 300 km) vid en hastighet på 12 knop (22 km/h).[3]
Carlo Alberto Racchias huvudbatteri bestod av en enda Cannone da 15,2 cm/40 A Modello 1891 kanon framför överbyggnaden. Sekundärartilleriet bestod av sju enkelmonterade Cannone da 10,2 cm/35 S Modello 1914-kanoner, en akter om överbyggnaden och de återstående kanonerna placerade på bredsidan midskepps.[4] Luftvärnet tillhandahölls av ett par Cannone da 7,6 cm/40 Modello 1916 luftvärnskanoner i enkelfästen.[2] De var utrustade med fyra 45-centimeters torpedtuber i två dubbla fästen, ett på varje bredsida.[4] Carlo Alberto Racchia kunde också medföra 100 minor.[2]
Modifikationer
[redigera | redigera wikitext]Kanonen visade sig vara för tung för fartygen och dess eldhastighet var för långsam så den ersattes när fartygen ombeväpnades med åtta Cannone da 10,2 cm/45 S, A Modello 1917-kanoner placerade med en kanon för och akter om överbyggnaden och den andra på bredsidan. 7,6 cm kanonerna ersattes av ett par Cannone da 40 mm/39 luftvärnskanoner i enkelmontage 1920-1922. Det är osäkert om Carlo Alberto Racchia fick dessa kanoner innan hon gick förlorad.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Fraccaroli, Aldo (1970). Italian Warships of World War I. London: Ian Allan. ISBN 0-7110-0105-7
- Conway's All the World's Fighting Ships 1906–1921. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. 1985. ISBN 978-0-87021-907-8
- Jane's Fighting Ships 1937. London: Sampson Low
- Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Carlo Alberto Racchia Marina Militare website