Carl Tersmeden

Carl Tersmeden
Carl Tersmeden
Yrke	Militär
	Militärtjänst
Försvarsgren	Örlogsflottan; Skärgårdsflottan
Land	Sverige
Tjänstetid	1730-1797
Grad	Viceamiral 1774
Befäl	Varvsamiral vid Karlskronavarvet 1772-1781; Chef för Andra volontärregementet 1786-1797
Slag/krig	Hattarnas ryska krig
Utmärkelser	Riddare av Svärdsorden 1767; Kommendör av Svärdsorden 1772
	Personfakta
Född	23 april 1715; Larsbo bruk
Död	25 december 1797; Karlskrona
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Tersmeden
Far	Jacob Tersmeden d.ä.
Mor	Elisabeth Gangia
Släktingar	Jacob Tersmeden d.y.
	Familj
Gift	1751; Stockholm
Make/maka	Inga Dorotea Malmström (Malmsköld) (1733-1811)

Ej att förväxla med Carl Tersmeden (1876–1962).

Carl Tersmeden, född den 23 april 1715 på Larsbo bruk i Dalarna, död den 25 december 1797, var en svensk amiral och memoarförfattare.

Uppväxt och ungdomsår

Carl Tersmeden var son till bergsrådet Jacob Tersmeden d.ä. och Elisabeth Gangia och yngre bror till bruksägaren Jacob Tersmeden d.y.. Efter att ha vistats vid Uppsala universitet som kautionsstudent blev Tersmeden 1730 volontär i Stockholm, där han började sin sjömilitära karriär som skeppstimmermanslärling under ett år. Han befordrades 1733 till arklimästare och var tjänstledig för tjänstgöring i generalstaternas flotta 1735-1738 och vid den brittiska flottan 1738-1740. Återkommen blev Tersmeden löjtnant 1740 och konstituerades året därpå till kaptenlöjtnant genom Fredrik I:s ingripande, eftersom Tersmedens utländska krigstjänst gjort att hans karriär försenats i förhållande till hemmavarande kamraters.

Karriär

Tersmeden deltog i hattarnas olyckliga krig och var med att slå ned Dalupproret 1743. Han fick 1743 order att infånga den dödsdömde generalen Lewenhaupt som lyckats rymma från sitt fängelse och blev sedan utan grund beskylld för att ha förrått denne. Genom sin barndomsvän Hedvig Taube kom Tersmeden i kontakt med kung Fredrik och blev en av dennes favoriter. Under perioden 1749-1763 var Tersmeden verksam vid fästningsbyggandet på Sveaborg under Ehrensvärds befäl. Han blev kapten vid skärgårdsflottan 1751 och kommendörkapten vid örlogsflottan 1755. Då Tersmeden just då var kommenderad till sjöss undvek han all inblandning i det kungliga kuppförsöket 1756. Upptagen på Sveaborg deltog han inte i det Pommerska kriget.

I och med faderns adlande 1751 upphöjdes även Tersmeden och hans syskon i adligt stånd. Sedan en brytning inträffat med Ehrensvärd blev Tersmeden förflyttad till Karlskrona 1764 där han blev kommendör och varschef 1771. Tersmeden befordrades 1772 till konteramiral vid skärgårdsflottan och chef för Stockholmseskadern, varvid hans uppgift var att förmå flottan att stödja kungen vid Gustav III:s statskupp. Som belöning blev han varvsamiral i Karlskrona och bara två år senare viceamiral vid örlogsflottan. Efter 1781 motarbetade han sin efterträdare som varvsamiral, Fredrik Henrik af Chapman.^[1]

Memoarer

Carl Tersmedens skrev omfattande memoarer eller som han själv valde att kalla dem, Lefnadsjournaler. Verket är väl tilltaget med ungefär 11 000 foliosidor. I memoarerna ges ofta noggranna miljöbeskrivningar och hans egna bedrifter lyfts gärna fram. Förutom slagen Tersmeden medverkade i finns bland annat väl beskrivet framförandet av Gustafs skål på Skeppsholmen revolutionsnatten 19 augusti 1772 till Gustav III:s ära.

Bibliografi

Amiral Carl Tersmedens memoarer / utgifna af Nils Sjöberg, Nils Erdmann. 1912-1919. Libris 1221260
Amiral Carl Tersmedens memoarer : person- och ortnamnsregister till amiral Carl Tersmedens memoarer utgivna på Wahlström & Widstrands förlag åren 1912-1927. Uppsala: E. Tersmeden. 1996. Libris 1221271

Referenser

Noter

^ Yngve Rollof, "Fredrik Henrik af Chapman", Tidskrift i Sjöväsendet 7(1958): 457-578, sid. 457.

Källor

Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917
Carl Tersmeden i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Biblioteksbladet / Elfte årgången. 1926
Karl Tersmeden Nordisk familjebok

[1] Yngve Rollof, "Fredrik Henrik af Chapman", Tidskrift i Sjöväsendet 7(1958): 457-578, sid. 457.

[1]