Hoppa till innehållet

Carl Georg Brunius

Från Wikipedia
Carl Georg Brunius
Carl Georg Brunius porträtterad av Magnus Körner.
Född23 mars 1792[1][2][3]
Tanums församling[2][3], Sverige
Död12 november 1869[1][2][4] (77 år)
Lunds stadsförsamling[2][4]
BegravdÖstra kyrkogården, Lund
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet
Uppsala universitet
SysselsättningAntropolog, konsthistoriker[5], arkeolog, präst[2], arkitekt[1][2], klassisk filolog
ArbetsgivareLunds universitet (1803–)[2]
Noterbara verkHusie kyrka[2]
FöräldrarGomer Brunius[2]
Redigera Wikidata
Gravsten.
Titelbladet till Nordiska fornlemningar (1823).
sTitelbladet till Nordens äldsta metropolitankyrka eller Historisk och arkitektonisk beskrifning öfver Lunds domkyrka (1836).

Carl Georg Brunius, född 23 mars 1792 i Tanums socken, Bohuslän, död 12 november 1869 i Lund, var en svensk klassisk filolog, arkitekt och konsthistoriker.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Carl Georg Brunius var son till kyrkoherde Gomer Brunius och Mariana Rodhe (1755–1839). Louise Brunius var hans svägerska. Hans bror August Wilhelm var farfar till skådespelaren John W., tidningsmannen Axel och skriftställaren August Brunius.

Han blev student vid Lunds universitet 1803 och vid Uppsala universitet 1811, filosofie magister i Lund 1814, docent i grekiska 1815, adjunkt i detta ämne 1820 och 1821 tillika i romersk vältalighet och poesi. År 1824 blev han Esaias Tegnérs efterträdare som professor i grekiska. Han utnämndes 1847 till kyrkoherde i Stävie och Lackalänga prebendepastorat i Lunds stift och blev samma år titulärprost. År 1853 valdes han till ledamot av Vitterhetsakademien, och 1858 fick han såsom emeritus avsked från professorsämbetet.

Brunius framträdde tidigt som latinsk skald, dels genom metriska översättningar från Apollonios och Tyrtaios (i akademiska avhandlingar), dels genom De diis arctois libri sex (1822), ett slags nordisk teogoni, som lär vara det längsta latinska poem någon svensk diktat. År 1857 utgav han sina Poëmata, partim jam ante, partim nunc primum edita. Sin mesta tid ägnade han emellertid åt byggnadskonstens studium och utövning. Under åren 1833–1859 ledde han restaurationsarbetena på Lunds domkyrka (varvid han utförde den djärva höjningen av kryptan), och samtidigt försiggick under hans ledning en mängd andra arbeten: om- och påbyggnad av det gamla bibliotekshuset i Lund (1836–39), räddningsinstitutet i Stora Råby (1840), museibyggnaden och biskopshuset i Lund (1840–44), skolhuset i Helsingborg (1844), Kristinehamns kyrka (1854–57) med flera. Därjämte verkställde han restaurationerna av Växjö domkyrka (1849–52) samt av flera stads- och landskyrkor i Skåne, gav ritningar till nya kyrkor och uppgjorde planer till samt hade ledning vid om- och nybyggnader på skånska herresäten (Jordberga slott, Sövdeborg, Trolleholm med flera). Brunius lät även uppföra en egen bostad vid Mårtenstorget i Lund (Bruniushuset, Kiliansgatan 17) som finns kvar än idag och har genom varsam ombyggnad behållit mycket av sitt ursprung.

Som utövande arkitekt stod Brunius mera på dilettantens än på konstnärens ståndpunkt. Såsom specialforskare och skriftställare i Sveriges äldre konsthistoria förvärvade han ett aktat namn. Redan under åren 1815–17 företog han i arkeologiskt intresse vandringar i Bohuslän. Resultaten av dessa blev de av honom och Johan Gustaf Liljegren utgivna, Nordiska fornlemningar (med 100 planscher, 1823) samt det året före hans död utkomna Försök till förklaringar öfver hällristningar. Den senare beskriver flertalet hällristningar som påträffats i och utanför Bohuslän. Bland hans ganska förtjänstfulla konsthistoriska arbeten må nämnas Nordens äldsta metropolitankyrka (1836; omarbetad och tillökad upplaga 1854), Antiqvarisk och arkitektonisk resa genom Halland, Bohuslän, Dalsland, Vermland och Vestergötland år 1838 (1839), Glimminge faste steenhus i Christianstads lehn i Skaane (1844), Historisk och arkitektonisk beskrifning öfver Helsingborgs Kärna (1845), Skånes konsthistoria för medeltiden (1850), Konstanteckningar under en resa år 1849 (1851), Om renaissans- eller barockstilen i Skåne (1856), Konstanteckningar under en resa till Bornholm år 1857 (1860) samt Gotlands konsthistoria (I-III 1864–66).

Genom sina grundliga forskningar, genom sin oförtrutna opposition mot "ladustilen" i kyrkor och "den fördärvade renässansen" i dåtidens arkitektur samt genom åtskilliga av sina egna byggnadsföretag, särskilt Kristinehamns kyrka, uträttade Brunius mycket gott, i det han väckte uppmärksamheten på den romanska och den gotiska stilen samt visade möjligheten av dessas återupptagande i Sveriges såväl kyrkliga som profana byggnadskonst. Brunius ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund. Hans gravsten är ett stort solkors av granit med följande inskription. "Qui quondam fuit hic opifex, Græcæque Professor Linguæ. Romanus quique poeta fuit. Et cui firma manent monumenta per oppida perque Rura ædes iacet hoc BRUNIUS in tumulo MDCCLXXXXII - MDCCCLXIX"

Kyrkobyggen av Brunius

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkor som Brunius byggt eller byggt om (ofullständig lista)

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i] Carl Georg Brunius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17061.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Tanums kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/GLA/13545/C/3 (1767-1808), bildid: C0042444_00265, sida 507, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 4 maj 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Lunds domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/LLA/13254/F I/5 (1862-1877), bildid: 00106273_00176, sida 172, läs online, läst: 4 maj 2019, ”(Nov),12,(Nov),19,1,,Carl Georg Brunius...77,7,19...”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Union List of Artist Names, 5 maj 2005, ULAN: 500079840, läs online, läst: 7 februari 2024.[källa från Wikidata]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Grandien, Bo (1974). Drömmen om medeltiden: Carl Georg Brunius som byggmästare och idéförmedlare = [A mediaeval vision] : [Carl Georg Brunius, architect and pioneer]. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 82. Stockholm. Libris 7603525. ISBN 91-7108-074-0 
  • Grandien, Bo (1971). Från latinskald till byggmästare: biografisk inledning till ett studium av Carl Georg Brunius som arkitekt, restaurator och konstvetenskaplig författare. Uppsala: Univ. Libris 10139605 
  • Green, Allan (1992). ”Carl Georg Brunius: en bohuslänning i Lund : till 200-årsminnet av hans födelse”. Bohuslän (Uddevalla : Bohusläns museum, 1979-) 1992 (14),: sid. 103-120 : ill.. ISSN 0348-937X. ISSN 0348-937X ISSN 0348-937X.  Libris 2879278
  • Gustafsson, Evald (1955). Tegnér, Brunius och Värends kyrkor. Växjö: [s.n.]. Libris 10376255 
  • Olén, Benkt (1962). ”C. G. Brunius och Blekinge”. Blekinge kyrkliga hembygdskalender 1962,: sid. 80-83.  Libris 11200588
  • Rognerød, Dag-Ivar (2009). ”Skyssferdens apostler: gjennom Båhuslän på historiske veier etter kirkebevarer Brunius og topografen Wilse”. Vikarvet 2008/2009,: sid. 29-47 : ill.. ISSN 0349-0351. ISSN 0349-0351 ISSN 0349-0351.  Libris 11640712
  • "Ett stilla klosterhus": C.G. Brunius och hans bostadshus i Lund : 1840-1990. Lund. 1990. Libris 1281121 
  • Rydbeck, O.: Carl Georg Brunius i Svenskt biografiskt lexikon (1926)
  • Strömberg, Inger (1997). ”Det medeltida idealet: Carl Georg Brunius verksamhet i skånska kyrkor”. Skånska kyrkor / redaktörer: Karin Bauman och Göran Hallberg (Kristianstad : Skånes hembygdsförb., 1997): sid. 125-129 : ill..  Libris 8195957
  • Wieselgren, Harald (1880). Ur vår samtid : femtio porträtt med nekrologer. Stockholm: Norstedt. sid. 14-18. Libris 1601618. https://runeberg.org/samtid/0026.html 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Anders Hylander 		Inspektor för Västgöta nation
1830–1857 		Efterträdare:
Ebbe Gustaf Bring
Företrädare:
Ebbe Samuel Bring 		Rektor för Lunds universitet
1831–1832 		Efterträdare:
Bengt Magnus Bolméer
Företrädare:
Ebbe Samuel Bring 		Rektor för Lunds universitet
1841–1842 		Efterträdare:
Bengt Magnus Bolméer
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Georg_Brunius&oldid=55872524”