Hoppa till innehållet

Carl August Gyllengranat

Från Wikipedia
Carl August Gyllengranat
Carl August Gyllengranat, fotografi från 1860.
Titlar
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Storbritannien Storbritannien (1807-1811)
Försvarsgren Sverige Kungliga flottan
Storbritannien Brittiska flottan (1807-1811)
Grad Amiral
Befäl Linjeskeppet Tapperheten (1825-26)
Fregatten Desirée (1848)
Politik
Tillträdde 20 juni 1844
Avgick 10 april 1848
Företrädare Johan Lagerbielke
Efterträdare Johan Fredrik Ehrenstam
Personfakta
Född 7 augusti 1787
Sverige Sveaborg, Nyland, Sverige
Död 22 maj 1864 (76 år)
Frankrike Paris, Frankrike
Släkt
Frälse- eller adelsätt Gyllengranat
Familj
Make/maka Susanna Finnis (1811-1864; hans död)

Friherrliga ätten Gyllengranats heraldiska vapen.

Carl August Burchard Gyllengranat, född 7 augusti 1787Sveaborgs fästning, död 22 maj 1864 i Paris, var en svensk friherre och sjömilitär. Åren 1844-48 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet, och sedan befälhavande amiral för örlogsflottan 1848-51. Han betraktas som en av svenska flottans främsta amiraler under 1800-talet.[1][2]

Carl August Gyllengranat påbörjade sin militära karriär med några års tjänstgöring i den brittiska flottan 1807–1811, då han kryssade i farvattnen kring Nordamerika. Efter återkomsten till Sverige placerades han i örlogsflottan och skickades 1815 som chef på en örlogsbrigg till Västindien i syfte att överföra garnison till den svenska kolonin Saint-Barthélemy. År 1825 utsågs Gyllengranat till befälhavare på linjeskeppet Tapperheten, som var det ena av två utrangerade örlogsfartyg som den svenska regeringen tänkte sälja till Colombia med handelshuset Michaelson & Benedicks som mellanhand. Genom intervention av bland annat Ryssland och Spanien gick denna skeppshandel emellertid om intet, och Gyllengranat, som efter vissa strapatser anlänt till Colombia med sitt fartyg, tvingades efter fyra månaders uppehåll avsegla till New York, där Tapperheten såldes med förlust på auktion.[1][2]

Återkommen till Sverige deltog Gyllengranat under 1830- och 1740-talen i olika sjöexpeditioner och sjömilitära utredningar, och höll regelbundet föreläsningar i sjökrigsvetenskap. Gyllengranat insåg tidigt ångmaskinens och propellerns värde för krigsfartygen, men hans förslag att göra en väsentlig del av den sjögående örlogsflottan ångdriven röstades ned i riksdagen. Åren 1844–1848 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet och därefter befälhavande amiral i Karlskrona 1848–1851. I november 1860 gick Gyllengranat i pension och i maj 1864 avled han under en resa till Paris.[1][2] Gyllengranat invaldes som ledamot av Örlogsmannasällskapet 1819 (hedersledamot 1843).

Befordringar

[redigera | redigera wikitext]
Carl August Gyllengranats befordringshistorik[2][3]
Datum Tjänstegrad
6 november 1804 Underlöjtnant i Skärgårdsflottan
8 december 1808 Löjtnant vid Skärgårdsflottan
2 oktober 1811 Löjtnant vid Örlogsflottan
26 november 1814 Kapten vid Örlogsflottan
11 maj 1818 Major vid flottornas generalstab
9 oktober 1821 Major vid Örlogsflottan
1 december 1824 Kommendörkapten vid Kunglig Majestäts flotta
27 januari 1854 Viceamiral
2 februari 1858 Amiral

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • Sjökrigshistorien i sammandrag (1837)
  • Sveriges sjökrigshistoria i sammandrag (1840)
  1. ^ [a b c] Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglande örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur. sid. 281-291 
  2. ^ [a b c d] Broomé, Bertil. ”Carl August B Gyllengranat: Sjömilitär, Sjöförsvarsminister”. Svenskt Biografiskt Lexikon. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13361&forceOrdinarySite=true. Läst 26 april 2022. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Gyllengranat nr 226 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllengranat_nr_226. Läst 3 december 2019. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglande örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)
Företrädare:
Johan Lagerbielke
Sveriges sjöförsvarsminister
1844–1848
Efterträdare:
Johan Fredrik Ehrenstam