Hoppa till innehållet

Campo del Cielo

Från Wikipedia

Ett fragment på 576 g.
Campo del Cielos utsträckning.
Campo del Cielo på kartan över Argentina
Campo del Cielo
Campo del Cielo på kartan över Argentina.
El Chaco.
"Las Víboras" utställd på Universidad Nacional del Nordeste (Chaco, Argentina)

Campo del Cielo (spanska för "Himmelsfältet") betecknar en grupp järnmeteoriter eller det kraterfält där dessa hittats på gränsen mellan provinserna Chaco och Santiago del Estero, 1000 km nordväst om Buenos Aires, i Argentina. Det elliptiska kraterfältet täcker en yta på 3×19 km och omfattar minst 26 nedslagskratrar, varav den största är 115×91 m, vars ålder uppskattats till mellan 4000 och 5000 år. Kratrarna, som innehöll järnmassor, rapporterades 1576 men var redan kända av områdets urinvånare. Ett flertal meteoriter har hittats inom området och den största, el Chaco, väger 37 ton, vilket gör den till den näst största meteorit som hittills hittats (efter Hobameteoriten i Namibia). La Sopresa ligger med sina 14,85 ton på åttonde plats i världen.[1][2]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

1576 uppdrog guvernören i Tucumán Gonzalo de Abreu y Figueroa åt militären, ledd av Hernán Mexía de Miraval, att söka efter en stor förekomst av järn som lokalbefolkningen använde till sina vapen. Indianerna hävdade att järnet fallit från himlen på en plats de kallade Piguem Nonraltá, vilket spanjorerna översatte till Campo del Cielo. Miraval hittade ett stort stycke järn som stack upp ur jorden och tog med prover till Santiago del Estero där dessa befanns vara av stor renhet. Miraval gjorde upp ett dokument som, tillsammans med guvernörens order, hamnade i Archivo General de Indias i Sevilla, där det låg glömt i 340 år. Indianerna fortsatte använda järn till sina vapen och 1774 återupptäckte Bartolome Francisco de Maguna meteoriten, som senare kom att kallas el Meson de Fierro ("bordet av järn"), och trodde att den var spetsen på en järnåder. De Maguna tog ett prov och sände det till Spanien, där det ansågs bestå av 80% järn och 20% silver, vilket ledde till lite uppståndelse. Men, andra analyser fann inget silver och en expedition 1783 under Rubin de Celis, för att utreda möjligheterna att anlägga en järngruva, konstaterade att järnet inte fortsatte någon längre sträcka ner i marken. De Celis trodde inte på att järnet kommit från himlen, utan att det var ett resultat av ett vulkanutbrott, men han sände prover till Royal Society i London och dessa prover befanns innehålla 10% nickel. Först på 1800-talet accepterade man att meteoriter faktiskt föll från himlen och kunde då förklara de sydamerikanska fynden. De Celis uppgav att el Meson de Fierro fanns på 28°28'S, vilket skulle innebära att den låg några mil utanför de kratrar som är kända.[3]

Nedslag, ålder och sammansättning

[redigera | redigera wikitext]

Minst 26 kratrar har hittats i området, den största 115×91 m. Kraterfältet täcker ett område på 3×19 km, med ett tillhörande spridningsområde för mindre fragment som sträcker sig c:a 60 km längre ut. Minst två av kratrarna har innehållit tusentals små fragment. En så ovanlig utbredning tyder på att en stor meteorid inträdde i jordens atmosfär och fragmenterades, och dess storlek har uppskattats till över fyra meter i diameter. Meteoriterna innehåller ovanligt många inneslutningar för en järnmeteorit och kan ha gynnat fragmenteringen. Prover av bränt trä har insamlats under fragmenten och åldersbetämts med C14-metoden. Resultaten pekar på ett nedslag för 4200–4700 år sedan, d.v.s. 2400–2700 f.Kr.[3][4]

Medelsammansättningen för Campo del Cielo-meteoriter är 6,67% nickel, 0,43% kobolt, 0,25% fosfor, 87 ppm gallium, 407 ppm germanium och 3.6 ppm iridium, med resten järn.[3][5]

Större meteoriter från Campo del Cielo[5][6][7][8][9]
Massa (ton) Namn Upptäcktsår
15–23? Meson de Fierro[10] 1576
>0,75 (nu 0,634) Runa Pocito eller Otumpa 1803
4,21 el Toba 1923
0,025 el Hacha 1924
0,732 el Mocovi 1925
0,85 el Tonocote 1931
0,46 el Abipon 1936
0,998 el Mataco 1937
0,35 el Patio före 1960
1,998[11] el Taco 1962
1,625 la Perdida 1 1965
3,12 las Viboras eller la Perdida 2 1965
(33,4–)37,4[12] el Chaco 1969 (framgrävd 1980)
10,0[1] Santiago del Estero?[13] 1997
3,9 Tañigó II[14] 1998
14,98 la Sopresa 2005
7,85 el Wichí eller Meteorito Santiagueño 2006
5,68 la Carmen Sosa[15] 2007
9,76 el Adolfo[16][15] 2008

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Denna sida är helt eller delvis översatt från engelskspråkiga Wikipedia.

  1. ^ [a b] Largest Meteorites in the World Arkiverad 19 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. på Jensen Meteorites Arkiverad 4 juni 2013 hämtat från the Wayback Machine..
  2. ^ Field Guide to Meteors and Meteorites by O. Richard Norton and Lawrence Chitwood, Springer, 2008. sid. 67. ISBN 9781848001565
  3. ^ [a b c] U.B. Marvin, Meteorites in History i The history of meteoritics and key meteorite collections. Geological Society. 2006. sid. 28–31. ISBN 978-1-86239-194-9. http://books.google.com/?id=7SvtVoa1W-cC&pg=PA28 
  4. ^ Peter T. Bobrowsky, Hans Rickman (2007). Comet/asteroid impacts and human society: an interdisciplinary approach. Springer. sid. 30–31. ISBN 3-540-32709-6. http://books.google.com/?id=Gpwgm022ltMC&pg=PA31 
  5. ^ [a b] Vagn F. Buchwald (1975). The Handbook of Iron Meteorites, Their History, Distribution, Composition and Structure. "2". Berkeley: University of California Press. ISBN 0-520-02934-8. http://www.campometeorites.com/history.htm. Läst 19 januari 2013  Arkiverad 24 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Monica M. Grady, A. L. Graham, Natural History Museum (London, England) (2000). Catalogue of meteorites. Cambridge University Press. sid. 126. ISBN 0-521-66303-2. http://books.google.com/?id=mkdHJR35Q_8C&pg=PA126 
  7. ^ S.P. Wright et al. (2006). ”Revisiting the Campo del Cielo, Argentina crater field: A new data point from a natural laboratory of multiple low velocity, oblique impacts”. Lunar and Planetary Science XXXVII: sid. 1102. http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2006/pdf/1102.pdf. 
  8. ^ M. C. L. Rocca et al. (2006). ”A catalogue of large meteorite specimens from Campo del Cielo meteorite shower, Chaco province, Argentina”. 69th Annual Meteoritical Society Meeting: sid. 5501. http://www.lpi.usra.edu/meetings/metsoc2006/pdf/5001.pdf.  Lista över meteoriter på över 200 kg fram till 2005.
  9. ^ Adriana Ruidíaz, Campo del Cielo en el Planetario i Si Muove 1911, nr 2, sid. 19-22.
  10. ^ Ej återfunnen.
  11. ^ Ruidíaz, sid. 21: I flera delar. De största på 895,80 kg och 677,85 kg.
  12. ^ U.B Marvin, 2006, op.cit. sid 31, anger 33400 kg. Andra källor uppger 37 ton. M. C. L. Rocca et al. anger 37,4 ton liksom Ruidíaz.
  13. ^ Namnet enligt Jensen Meteorites. Namnlös enligt Rocca, 2006. Nämns ej alls av Ruidíaz, 2011.
  14. ^ Enligt Ruidíaz stulen 2003.
  15. ^ [a b] Campo del Cielo på Sur Astronómico.
  16. ^ Extraen nuevo meteorito de casi diez toneladas: hoy lo exhibirán en la fiesta Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Artikel i Diario Norte 12 september 2008.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Campo_del_Cielo&oldid=54894019”